6 av 10 lärare kan återvända till yrket

Att det saknas lärare är ingen nyhet. En återkommande fråga från politiskt håll är hur man ska kunna locka tillbaka de lärare som valt att sluta. Nu har Statistiska centralbyrån (SCB) gett sitt svar. Under hösten 2016 genomförde myndigheten en enkätundersökning med syfte att ge en bild av varför personer med lärarexamen valt att lämna läraryrket och vad som skulle kunna få dem att återvända.

Omkring 14 procent av alla lärarutbildade under 65 år arbetar idag med något utanför skolans värld. Det motsvarar omkring 33 600 personer. En klar majoritet av dessa, 60 procent, svarar i undersökningen att de kan tänka sig att arbeta som lärare igen.

Tre faktorer sticker ut när det gäller vad som skulle kunna få avhopparna att återvända till skolan. Rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid, större möjlighet att styra över arbetssituationen och en högre lön. Mellan 70 och 75 procent ansåg att dessa faktorer skulle ha stor eller helt avgörande betydelse för beslutet att återvända till läraryrket.

– Jag är inte jätteförvånad, jag har kollegor som lämnat yrket och kan bekräfta bilden. Med den situation vi har idag, med lärarbrist, måste vi göra det vi kan både för att locka tillbaka dem som slutat men också för att behålla de som finns i yrket nu. Man har satsat något på lön från regeringens sida men det är inte tillräckligt och man måste göra något åt den alltför höga arbetsbelastningen, säger Sara Svanlund, 2:e vice förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund.

Möjligheten att göra karriär verkar däremot spela mindre roll för viljan att återvända. 15 procent svarade att det har helt avgörande betydelse. Lärare under 39 år är mer intresserade av att återvända än äldre och gymnasielärare tycks mer benägna att vilja återvända jämfört med grundskollärare.

SCB har även undersökt orsakerna till att man en gång valde att sluta. Arbetsmiljön, till exempel stress och arbetsmiljö, är det vanligaste svaret. Grundskollärarna sticker ut. Sju av tio anger stress som orsak. Kvinnor anger stress som orsak i högre utsträckning än männen, medan männen i högre utsträckning än kvinnorna svarar lön och att man blivit intresserad av ett annat yrke.

Andra orsaker som lyfts fram är ”för många administrativa arbetsuppgifter”, ”antalet arbetsuppgifter som inte hörde till läraryrket”, ”bristande ledarskap” samt ”brist på stöd för att hantera svåra situationer med elever eller vårdnadshavare”.

Sara Svanlund menar att huvudmännens ansvar är stort. 

– De är väldigt viktiga för att ge lärarna en rimlig arbetssituation. Politikerna kan fatta beslut som underlättar för huvudmännen men det huvudmännen som sluter avtal och därmed ger förutsättningarna för lärarnas arbete. Det handlar om lön men också om arbetssituationen.

Det är glädjande att många kan tänka sig att återvända om de fick rätt förutsättningar, säger hon.

  – Huvudmännen kan göra mycket för att minska arbetsbelastningen, renodla yrket och ge lärare förutsättningar för att kunna undervisa och vara just lärare. Många av de som slutar har gjort det eftersom de tycker att de inte får möjlighet att göra det de är utbildade för samt en alldeles för hög arbetsbelastning och för låg lön.