david_ryffe_juridifiering
Juridifiering

”Allt i skolan är styrt av juridik – men lärare kan inget om det”

En skola fylld av motstridiga intressen – och lärare som kläms mittemellan de många reglerna och blir ängsliga. Det är den bild som David Ryffé mött i sin forskning om skoljuridik. Nu uppmanar han lärarna att bryta mot reglerna.
– Rädslan att göra fel har övertrumfat modet att göra rätt. 

Efter att ha arbetat som journalist på Uppdrag granskning tog David Ryffé 2011 klivet över till juridiken. Sedan dess har han synat skolan från många håll. Som jurist på Skolinspektionen, på juridisk byrå där han processade skolfrågor, som utbildare på rektorsutbildningen och de senaste fyra åren – som doktorand på Göteborgs Universitet. Perspektiven har skiftat, men slutsatsen är densamma – juridifieringen av skolan är total.

– Jag hävdar att man som elev inom kort inte kommer att kunna gå på toaletten utan att det finns en regel som styr hur man ska göra. Det här är vad som kallas för juridifiering – när en verksamhet som inte egentligen handlar om juridik blir en fråga om juridik i alla avseenden.

Enligt David Ryffé sker juridifieringen på bekostnad av pedagogiken:

– Jag brukar dra upp en triangel mellan ekonomi, pedagogik och juridik som tre olika intressesfärer kring skolan och tyvärr är det så att pedagogiken hela tiden får stå tillbaka för de ekonomiska ramarna och de juridiska reglerna. Jag menar att det är helt fel sätt att styra skolan.

– Dessutom har det lett till att kvalitetsbegreppet i svensk skola idag primärt handlar om två saker. Det ena är lagefterlevnad och det andra är skolresultat, alltså betyg. Det är en väldigt märklig definition på vad som är kvalitet som pedagogerna själva inte nödvändigtvis ställer upp på.

Som lärare kläms du mellan stat och kommun.

Han menar att det omfattande regelverket har sin grund i kommunaliseringen av skolan.  

– Den stora differentiering i huvudmannaskapet ledde till att vi var tvungna att ha mycket regler, så att alla skulle hålla sig inom de ramar som finns. Lagregleringen är tänkt för att det ska bli en likvärdighet, vilket är logiskt när vi har 290 kommuner och 1200 friskolor i Sverige.

Men att lagen tillgodoses genom tillsyn med starka sanktionsmedel – vite i yttersta fall eller sanktioner till enskilda genom exempelvis Lärarnas ansvarsnämnd skapar en ängslighet, menar Ryffé.

– Vi har skapat ett system där man om man inte gör rätt kan få lida för det på ett sätt som gör att man blir ganska ängslig.

Att lärarna saknar kunskap om juridik spär på ängsligheten ytterligare, menar David Ryffé.

– Man har noll obligatoriska timmar skoljuridik på lärarutbildningen – ändå är juridiken det främsta verktyget för att styra skolverksamheten. Som lärare gör det att man inte får någon logik i sitt yrkesutövande och känner sig pressad att göra vissa saker som man inte förstår.

Dessutom får lärare ofta förhålla sig till motstridiga budskap, menar David Ryffé.

– Du blir ofta klämd mellan kommun och stat genom de kommunala styrdokumenten, som ofta inte har någon laglig grund. Ibland strider dessa styrdokument direkt med lagstiftningen på nationell nivå och då blir man som rektor eller lärare klämd mellan sin arbetsgivare och vad lagen säger.

På vilket sätt kan det här ta sig uttryck?

– Nyligen hade vi en väldigt märklig överenskommelse mellan Göteborgs kommun och polisen som säger att alla förseelser som kan kategoriseras som brott i skolan ska anmälas. Det är en helt bisarr situation eftersom varenda knuff är en ringa misshandel och varenda form av retande kommentar är en förolämpning. Ska man följa det här betyder det ju att lärarna inte har något annat att göra än att anmäla barn. Eftersom barn inte är straffmyndiga förrän de är 15 år så leder det ju heller inte till någonting annat än att barnet stämplas som en förövare när det får en polisanmälan på sig.

Enligt David Ryffé är detta en del i det anmälningssamhälle som har skapats och som i andra delar av skolsystemet får konsekvenser för likvärdigheten.

– De resursstarka föräldrarna som förstår systemet och har kapacitet att tillvarata sina barns intressen kommer att få en ”rättssäker” skola – en skola där man hela tiden kan hävda sina barns rätt. Men om vi tittar på landsorten eller de så kallade utanförskapsområdena så anmäler inte föräldrarna i alls samma grad. Det betyder att de barnen inte får sina rättigheter till godo – och då skapar vi inte en likvärdig skola, vilket är något politikerna strävar efter.

Staten har kanske aldrig varit starkare än idag.

Han ser dock en likvärdig skola som en omöjlighet så länge det finns ett så stort antal huvudmän.

– Det blir en bristande logik i att 290 kommuner och 1200 friskolor ska verka för likvärdighet – det ligger inte i deras kapacitet att göra det. En huvudman kan se till att skolan är så likvärdig som möjligt inom dess domän, en kommun eller en friskolekoncern. Men du kan inte styra över vad som händer i en annan landsända eller i en grannkommun, det gör ju den andra huvudmannen.

Enligt David Ryffé skulle ett förstatligande av skolan kunna verka för en ökad likvärdighet och, paradoxalt nog, mindre styrning från staten.

– Staten har kanske aldrig varit starkare än idag. Just på grund av det kommunala huvudmannaskapet och möjligheterna för friskolor att etablera sig så har ju staten stärkt sitt grepp genom lagstiftningen, det är en anledning till att den har svällt så mycket och blivit så extremt detaljreglerad. Hade staten varit huvudman, så hade man kunnat använda andra styrmekanismer ner i organisationen.

Ska vi styra skolan genom lag eller professionsstyrning?

Av erfarenhet vet han dock att det är svårt att backa från lagstiftning.

– Lag kan bara upphävas genom lag, när vi exempelvis avskaffade fastighetsskatten så tror jag att det var 14 olika lagar som behövdes för att avskaffa den. Det här är en klassisk styrningsproblematik där vi har målat in oss i ett hörn med den omfattande reglering som vi har idag. Ska vi styra skolan främst genom lag eller ska vi styra den genom professionsstyrning? Det är den stora framtida striden och om inte lärarkollektivet gör någonting och låter sin röst höras är jag övertygad om att regelstyrningen framöver kommer vara ännu mer omfattande än idag.

Så hur ska man förhålla sig till alla regler som lärare? Trots att David Ryffé är jurist uppmanar han lärarna att bryta mot reglerna – ibland.

– När man står inför ett val om hur man ska hantera en elev i en viss situation och man känner sig övertygad om att det finns ett pedagogiskt riktigt sätt att lösa det här så ska man göra det. Förutsatt att konsekvenserna inte kan bli alltför allvarliga.

Därtill uppmanar han lärarna att sträcka på ryggen och omvärdera sin profession.

– Jag vill uppmana lärarkollektivet i Sverige att ändra fokus, att våga omvärdera sin profession och tro på att man faktiskt kan någonting. För det är just statusen och tilliten till lärarkåren som är grunden för en bra skola. Titta på Finland, det är inte så att lönerna är särskilt höga där, men att vara lärare betyder något i det finska samhället. Så har vi haft det i Sverige också – och så kan vi ha det framöver.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm