Anders Mildner: Skolpolitik skapar digitala klasskillnader
Jag kikar på mitt klassfoto från fyran. Alla barnen är glada, ler mot kameran. Det är soligt. Jag undrar vad vi drömde om. Vad ville vi få ut av livet? En sak är säker: vi hade ingen aning om hur olika våra förutsättningar var. Men redan då var ju våra vägar utstakade. Vill man göra det väldigt enkelt, kan man uttrycka det så här: inte en enda av mina vänner som kom från hem där det inte fanns böcker gick vidare till högre studier.
Hittills har alla försök att komma tillrätta med den sociala snedrekryteringen misslyckats. Den stora faran i dag är dock att vi går miste om de chanser som just nu finns att förändra situationen. Runtom i landet pågår en rad skolprojekt som syftar till att göra datorer och internet till naturliga redskap i undervisningen. Som en följd av dessa förändras pedagogiken och även till viss del synen på vad en kunskapsprocess är. Men förändringsarbetet bromsas av en skolpolitik som gång på gång försöker befästa gamla undervisningsideal i stället för leta efter helt nya möjligheter. Vad internetutvecklingen lär oss, är att kunskap i dag är kollektiv. De sociala nätverkens betydelse ökar för varje år och ger deltagarna möjlighet att inhämta information och omforma den till kunskap tillsammans med andra. Nätverken är också nyckeln till våra chanser att påverka samhället och göra våra röster hörda. Just här finns en avgörande fråga för skolan. För vad innebär egentligen lika möjligheter i ett framtida samhälle?
De digitala klasskillnader som uppstår kommer troligtvis inte alls i samma utsträckning som tidigare handla om materiella tillgångar, utan snarare om kunskap och erfarenhet hur man utnyttjar och blir en del av betydelsefulla nätverk. Skolpolitikens fokus på individuella prestationer ska inte bara ses som en kontrast till den kollektiva utvecklingen på internet, utan som en direkt motreaktion. Den är ett försök att låsa in eleverna i en gammal värld, där det egentligen inte finns några chanser att förändra den situation man fötts till.
Under det senaste året har jag rest runt ganska mycket och pratat om internetkultur för elever, lärare och rektorer. Det märkligaste med dessa träffar har – för min del – varit att jag mötts av en i det närmaste total samstämmighet. Ja, skolpolitiken är inne på fel spår. Ja, skolan måste förändras radikalt. Ja, lärarna VILL ta vara på de nya möjligheterna och är beredda att tänka om när det gäller grundfrågor som vad en skola, en lärare och en lärandeprocess egentligen är. Detta har gjort mig lite häpen. Och skamsen för att jag haft så förutfattade meningar. Alltså brukar jag numera ställa frågan: Om ni nu förstår vilka möjligheter som faktiskt finns, och ser att politikerna går åt ett helt annat håll – varför protesterar ni då inte? Svaret blir oftast detsamma: – Vi kanske borde göra det.
Anders Mildner är frilansjournalist och författare med inriktning på medieanalys. Föreläser om internetkultur för elever, lärare och skolledare.