Anmälda läraren ”Carinas” öppna brev: Varför blev jag aldrig hörd?

Öppet brev till BEO, barn-och-elevombudet

Det är en del lärare som har figurerat i pressen på sistone.

• ”Lärare lyfte ut en stökig elev ur klassrummet”.
• ”Lärare lyfte en elev ur en soffa” i Lidköping.
• Och så ”Lärare körde ut elev från klassrum” från Sydsvenskans artikel den 20 januari. I det fallet står det i artikeln att BEO (Skolinspektionens barn- och elevombud) inte hörde ”Carina” under utredningen.

Det är jag som är ”Carina”, läraren som inte blev hörd under er utredning. Hade ni hört mig så hade ni fått en mer nyanserad bild av händelserna.

Jag undrar om skolan hade blivit dömd till skadestånd på 15 000 kr om ni hade fått min bild också? Ni hade då fått reda på att eleven ständigt störde de genomgångar jag hade. Att jag hade larmat ledningen flera gånger. Att eleven var en ständig källa till oro för både lärare, elever och elevers föräldrar. Samt att uppgifterna från lärarna och kuratorn var motsägelsefulla, till och med osannolika.

Detta kom aldrig fram i ert beslut, vilket jag fick i min hand tre månader efter att jag hade blivit anmäld, något jag heller inte hade vetat om.

Har ni även utrett de andra fallen utan att höra läraren? Hur kan det i så fall då bli en rättvis uppfattning av händelseförlopp och situationer?

I alla dessa fall har ni konstaterat att eleverna i fråga har blivit kränkta, eftersom handlingarna har skett inför de andra eleverna.

Kan ni tala om för mig och andra lärare hur en tillsägning av en störande elev ska gå till när man har en hel klass? Ingår inte de andra barnen i klassen i ert ansvarsområde? Ska inte alla barn i skolan känna sig trygga i klassrummet? Blir inte de andra barnen ständigt kränkta av den störande eleven hela tiden?

Enligt skollagen ska lärare arbeta för att skapa studiero i klassrummet. Lärare får köra ut elever när inget annat hjälper.

Hur många elever finns det som är trötta på att bråkstakar ständigt stör i klassrummen?

Ni säger att Beo verkar för barnens och elevernas skull. Caroline Dyrefors Grufman, från BEO, säger i Skolvärlden att hon förstår att det kan upplevas orättvist för lärare, men tillägger att det är viktigt att trycka på att deras skadestånd inte riktar sig till enskilda lärare, utan det är mot skolhuvudmännen.

Visst, jag förstår. Det är bra att någon verkar för barnens bästa. Men ert uppdrag verkar innehålla totalt skilda parametrar jämfört med lärarnas, rektorns och huvudmännens.

Vidare säger Dyrefors Grufman i Lärarnas Tidning att man ”av artiklarna kan få intrycket att BEO har som uppdrag att driva processer mot lärare för att dessa ska ha utsatt elever för kränkningar”. Hon tycker att ”inget kan vara mer missvisande”. Många lärare och andra läsare har reagerat på att situationer uppfattas annorlunda av er gentemot skolan och rektor. Hur kan det bli så? Hur kan ni förvänta er att det inte ska upplevas som process, om ni inte hör läraren?

Kanske ska er arbetsmetod granskas och ändras på?

Visst ska rektor ansvara för att elever får åtgärdsprogram, men det ska rimligen vara en rättvis utredning och bedömning av situationer, där ni hör alla parter.

Hälsningar ”Carina” – läraren som blev anmäld och numera före detta arbetande grundskollärare