Annorlunda utmaningar som vuxlärare

Korridoren är tom. Det är lunchdags och lärarna samlas i personalrummet.

Lisa Hurtado Axiö är mammaledig och hälsar på kollegorna med Frida, fem veckor, i bärsjal på bröstet. Hon och Johanna Mörk träffas för första gången. Johanna är nyutbildad, Lisa har arbetat i 15 år. De är gymnasielärare och undervisar vuxna elever.

Lärarnas Riksförbund har precis släppt rapporten ”Låt kvalitet gå före pris på vuxenutbildningen” som visar att 70 procent av vuxenlärarna funderar på att sluta – på grund av arbetsbelastningen.

Lisa: Det var en slump att jag började på vuxenutbildningen, nu har jag svårt att se något annat. Vuxna elever har så mycket med sig, de är färdiga med sådant som tar tid i andra delar av livet. Mina elever är mellan 19 och 65, hjärnkirurger från Syrien och logopeder från Polen. Det är en sådan blandning, det tycker jag mycket om.

Johanna: Jag trivs väldigt bra, men har haft mitt första bakslag. Jag fick berätta för några elever att de inte får gå vidare utan måste läsa om kursen. Jag hade inte tänkt på att det ingår i mitt yrke, och det var fruktansvärt. De var ledsna och arga, och ifrågasatte och sa att man förstör deras liv. 

Det skulle behöva pratas mer om likvärdig bedömning.

Lisa: Jag tycker att det är en utmaning att kunskaperna varierar. De kan vara nivågrupperade helt galet när de kommer, jättestarka muntligt men sakna skrivfärdigheter. De flesta som faller, faller på skrivandet.

Johanna: Kunskapskraven är väldigt svartvita, det är tufft på vuxengymnasiet.

Hur hög är er arbetsbelastning?

Lisa: Vi har nationella prov att rätta var tionde vecka, det tar enormt mycket tid och energi. Mycket av kurserna blir påverkade. Det är en veckas prov och sen en veckas bedömning. Bedömningen är en annan utmaning, det saknas mötespunkter. Vi samarbetar på skolan där jag jobbar, men det borde finnas ytterligare en nivå som samarbetar för likvärdighetens skull.

Johanna: Det skulle kanske behövas pratas mer om likvärdig bedömning. Här har vi schemalagd tid varje vecka. Vi hjälper varandra ganska mycket. Betygskraven är luddiga och vi diskuterar dem. Här har man nytta av sin utbildning.

Hälften av alla lärare som anställdes inom komvux förra året saknade utbildning. Vilken roll spelar er utbildning för bedömningen?

Johanna: Vi kan ha olika syn på bedömning, ibland kan outbildade lärare ha svårare att motivera varför de har satt ett betyg.

Lisa: Man måste kunna förklara varför det är ett A, inte säga att ”det känns så”. Och man måste kunna förklara för elever som är missnöjda med ett betyg och som tar hit sin man eller fru. Det ger mig en styrka att ha en samsyn med mina kollegor.

Johanna: Det är skönt för eleverna, en trygghet för dem. Det blir mindre tjafs när de vet att flera har tittat på proven. I den här världen är alla väldigt hjälpsamma. Man tar sig tid. Ju mer jag hjälper en person, desto mindre behöver jag hjälpa nästa. För då är vi ju två som kan.

Att vara ung tjej är inte bra i vissa sammanhang.

Hur väl rustade utbildningen er för att hantera de kulturella skillnaderna?

Johanna: Det var ganska lite. Man lär sig på praktiken under utbildningen. Det var den största chocken, man vet ingenting. Men när man väl börjar undervisa då har man ändå lärarrollen i ryggen.

Lisa: Det jag saknade var smådetaljer. Jag inser att man inte kan plugga i 20 år men en kurs i bedömning vore bra. Eller praktiken: Hur gör jag kunskapskraven till lektioner? Och alla lärare skulle behöva en veckas kurs i innehållet i de nationella proven. Det är en veckas heltidsutbildning.

Johanna: I stället läser man 20 poäng utbildningens historia och när vi övergick till folkskola … Den har man inte så mycket nytta av i ett klassrum.

Lisa: Jag är frispråkig på gott och ont. Och jag väljer skönlitteratur efter det. Och i en diskussion blev det kalabalik. Någon hade sagt något om kurder och sen var det någon som inte höll med, och en elev skriker och blir arg på mig. Det dyker upp regelbundet, att vara ung tjej är inte bra i vissa sammanhang. Jag har en professionell roll som de ska acceptera och respektera, och så är det inte alltid. Speciellt när det är motigt. De kommer och säger att ”min läxhjälp säger ju att jag är jättebra”.

Ni slipper föräldrakontakten?

Johanna: Ja det är halleluja. 

Lisa: Men vi har en del makar och barn i stället. Men jag tycker att det är roligt när det händer greje, annars utvecklas man inte. Det största problemet är när det drabbar andra elever i klassen.

Hur mycket pratar ni lön?

Johanna: Vi pratar inte mycket om löner. På praktiken har det varit tråkigt att komma som ny och höra ”gå medan du kan”. Att mötas av det från andra lärare. Jag har ju en viss hunger.

Lisa: Den dör ju ganska fort om man möts av det där. Jag är mer chockad över hur mycket det pratas om elever. Men jag har ju gjort det själv. Man behöver ventilera. Det finns elever som är skitjobbiga. Och det är kontakt med kvinnojourer och polis och sådana grejer. Jag blev lite chockad av det sociala i början.

Johanna: Den stora skillnaden (mot ungdomsgymnasiet) är att ett F kan innebära att hela deras inkomst och liv raseras.

Och man fastnar lätt i att prata om olika kulturer.

Hur mycket administration och kringuppgifter har ni?

Johanna: Jag störs inte av administration, det ingår administration i lärar-yrket. 

Lisa: Jag tycker att administration är roligt, om jag har tid till det. Men nationella proven, den administrationen är kräktråkig.

Johanna: Det är svårare att få en balans när det gäller att lära känna eleverna, det kanske inte får ta för stor del. Jag måste ju bedöma dem professionellt och det kan bli svårt. Men de kanske inte har så många svenska kontakter och jag vill gärna. Men det kan bli för mycket. Och man fastnar lätt i att prata om olika kulturer, man kommer av sig. Det är en skatt.

Lisa: Det roliga är att få in det i läroplanen. När de ska argumentera för något brukar jag låta dem argumentera för att besöka en viss plats, och de väljer nästan alltid en plats i sina hemländer. De gånger det blir strul i klassrummet är så få, jämfört med vad de ger är det så oerhört givande. Mer motiverade elever kan man inte ha, de är här frivilligt och de vill så mycket.

Johanna: Det bästa med att vara lärare är när jag sagt något och de fångar upp det och använder sig av det, mina genier!