lr_balans_replik

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén.

Replik

”Arbetsmiljöfrågan är för oss mycket större än så”

Replik ”Vi kan inte begränsa engagemanget för lärares arbetsbelastning till en teoretisk ansats”, skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén i en replik till tankesmedjan Balans debattartikel på Skolvärlden.

Tankesmedjan Balans gjorde förra året ett viktigt arbete genom att undersöka 290 kommuners budgetar. Det nedslående resultatet visade att man i nio av tio kommuner hittade konkreta besparingskrav på välfärden. 

Det är förstås en stor utmaning att i det läget förbättra lärarnas löneläge. Men vi lärare skulle bita oss själva i svansen om vi tog detta till intäkt för att acceptera ett läge där lärarnas löner tillåts släpa efter. 

Vi kan inte slå oss till ro med att många lärares löner ökat under de sista åren, utan alla lärare måste få en livslön som gör det mödan värt att investera i en lärarutbildning. Alternativet är en permanent lärarbrist, vilket i högsta grad är ett hot mot Sverige som kunskapsnation och i förlängningen äventyrar välfärden. 

Det är tyvärr en alldeles riktig beskrivning av lärarnas situation att vi tvingas springa snabbare i korridorerna. Det är en illustration av en ohållbar arbetsbelastning. Men för oss är det en omöjlig förutsättning att lärare ska få betala för sin egen löneutveckling i form av högre arbetsbelastning. Det är inte ett pedagogiskt problem, det är en felsyn som vi vägrar att acceptera. För, som vi avslutar den artikel som Tankesmedjan Balans refererar, ”Det är en ödesfråga för Sverige att skolan lyckas mota lärarbristen genom en bättre arbetsmiljö och löneutveckling för alla lärare. Endast så kan vi locka de bästa till läraryrket.” 

Nu genomför Lärarnas Riksförbund den så kallade lönekampen. Det betyder att vi under en period sätter särskilt fokus på lönerna och visar på kommuner som för en mer framsynt lönepolitik och på dem som hamnat på efterkälken. Det är väl egentligen inte särskilt uppseendeväckande att en facklig organisation försöker förbättra medlemmarnas lönevillkor. Motsatsen hade varit mer anmärkningsvärd och vi kan förstås inte som föreslås flytta vårt fokus från denna fråga. Vad skulle då hända med lärarlönerna? Så även om vi inte tänker ersätta lönekampen med att ”synliggöra” den så kallade New Public Management-styrningen så har vi tidigare redovisat vår syn på den.  

Vi kan dock inte begränsa engagemanget för lärares arbetsbelastning till en teoretisk ansats – det passar nog bättre för en tankesmedja. Arbetsmiljöfrågan är för oss mycket större och mera jordnära än så. För någon månad sedan presenterades till exempel rapporten Avlasta lärarna och låt dem undervisa. Nu ser vi fram emot det arbete som väntar med att, enligt vårt avtal med SKL från förra året, komma åt den höga arbetsbelastningen. Arbetsmiljön och arbetsbelastningen var helt centrala frågor i förhandlingarna. Enligt avtalet ska det nu ske ett arbete i varje kommun och på varje skola för att se till att varje lärare får en god arbetsmiljö. Det är ett tydligt uppdrag att minska arbetsrelaterad stress och skapa ett mer hållbart arbetsliv. 

Inte heller för detta arbete kan vi acceptera att kommunpolitikerna hävdar att pengar måste sparas in. Det är väl känt att Lärarnas Riksförbund anser att skolan är en nationell angelägenhet. Då får inte kommunala besparingskrav sätta käppar i hjulet för helt nödvändiga satsningar. Nyligen menade SKL att det på bara några års sikt kommer att behövas ytterligare 43 miljarder för att med oförändrad personaltäthet behålla dagens nivå i välfärden. Detta moras kan inte lärarna ta ansvar för, varken med sina löner eller med arbetsmiljön som insats. Vi behöver istället ett stärkt statligt ansvar. Nu utgår vi ifrån att beslutsunderlaget för det statliga huvudmannaskapet för skolan, enligt det så kallade januariavtalet, leder till snabba åtgärder. Det behövs. 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm