Fahlén: ”Vår skyldighet att undersöka bättre sätt att representera medlemmarna”

Lärarnas Riksförbunds kongress närmar sig, och det är framför allt en fråga som dominerar intresset: framtiden för lärarfackens organisering, ofta slarvigt uttryckt som en sammanslagning av Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Två förbund som genom åren varit både rivaler och samarbetspartners men som i grunden fyller samma funktion för i stort sett samma målgrupp. Samtidigt genomför Lärarförbundet motsvarande omröstning på en extrakongress.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand har länge varit tydlig med att hon ser två separata fackförbund för lärare som en svaghet. Från LR har det varit desto tystare även om man varit öppen med att samtal pågår.

Det måste med andra ord vara något riktigt, riktigt bra.

När förbundsordförande Åsa Fahlén nu väljer att tala öppet om frågan erkänner hon sin egen ursprungliga osäkerhet inför idén men manar också till lugn: inget egentligt beslut om en ny organisering ska fattas på den stundande kongressen.

– Jag tycker själv att det är en viktig och svår fråga att ta i. Men propositionen handlar enbart om huruvida vi ska tillsätta en utredning som ska ta fram ett förslag till en ny organisering av lärarkåren. Blir det så ska sedan utredningens förslag upp till en ny kongress där den enligt våra stadgar måste antas av fem sjättedelar av de röstande för att gå igenom.

– Det måste med andra ord vara något riktigt, riktigt bra. Så för mig är det egentligen ganska enkelt. Antingen kommer det något nytt som är riktigt bra, eller så antas inte förslaget på en ny kongress, säger hon till Skolvärlden. Därför hoppas jag att kongressen antar propositionen.

Samtidigt vet hon, och känner i sig själv, att grundfrågan är komplicerad och rymmer många lager. Olika fackliga kulturer, synssätt, historia och olika fackliga centralorganisationer är några faktorer som är djupt förankrade hos många medlemmar.

­– Jag har ju själv valt LR. Den akademiska tillhörigheten är viktig för mig. Jag är nog en rätt typisk LR-person som är skeptisk, inte vill ändra på saker å ting i brådrasket, har svårt att byta lag och så vidare. Det krävs ett visst mod att lyfta på saker och ting. Men som sagt: att tillsätta en utredning är ingen fara, för om förslaget inte blir bra nog så blir det ju ingenting i alla fall, säger hon.

Det finns ett par punkter där det kan bränna till lite extra. En sådan är att Lärarförbundet även engagerar skolledare. Hur ser du på den saken?

– Ja jag som lärare vill inte sitta på ett fackligt möte tillsammans med min rektor i samma medlemsmöte. Ett förslag från utredningen som innehöll något sådant skulle aldrig gå igenom våran kongress. Däremot har ju LR ett gott samarbete med Skolledarförbundet inom SACO. Vi har samsyn i mycket av det som ligger på systemnivå, skolpolitiken. Samma sak gäller elevorganisationerna. Kan lärare och rektorer stärka varandra i vissa delar så ska vi ju göra det.

Vilken stämning förväntar du dig när den här frågan ska avhandlas på höstens kongress?

– Som jag tolkar det finns det en stor skepsis till detta. Utgår jag från mig själv och min tid som lokalombud på Hvitfeldtska och vice ordförande i Göteborg så ser man att vi i de olika förbunden arbetar på lite olika sätt och har lite olika åsikter. Det är uppenbarliga kulturskillnader mellan förbunden.. Men vi måste våga låta en utredning titta på det. Hittar de något som blir bättre vore det väldigt synd om vi inte gör det. Men det är upp till kongressen att besluta om.

Alla organisationer behöver se över hur man organiserar sig rätt för att nå dit man vill.

Att de båda lärarfacken pratar om en eventuell gemensam framtid i någon form beror i grunden på att organisationerna vill stärka sin röst gentemot arbetsgivare och maximera medlemsnyttan. I närtid finns exempel på andra fackförbund som gjort gemensam sak, till exempel Jusek och Civilekonomerna.

– Det här handlar inte bara om att man alltid bör se om sitt hus. Vid en omvärldsspaning ser man att många förbund kämpar med fallande medlemsantal och lönsamhet, samtidigt som vi utmanas av las-utredningar och en kommunal part med många andra intressen än skola. Det är inte lätt i den fackliga världen och vi behöver se hur vi kan bli starkare, säger Åsa Fahlén.

Sedan frågan väcktes har Åsa Fahlén själv vacklat fram och tillbaka i hur hon ser på tanken. Men hon har landat i att det är förbundsledningens skyldighet att undersöka om det finns sätt att representera medlemmarna bättre.

– Organisation i sig är ju inte särskilt intressant. Det är bara intressant för att se hur vi kan uppnå bästa möjliga nytta för medlemmarna. Organisation är ett medel. Alla organisationer behöver se över hur man organiserar sig rätt för att nå dit man vill. Jag vill att vi ska våga titta på hur vi kan organisera oss bäst, säger hon.

Hade du hellre stått vid sidan av och bara röstat i den här frågan?

– Ja nästan på (skratt), men i min roll som ordförande är det bara att dra på sig ledartröjan Min önskan är att vi ska lämna kongressen och känna oss starka och eniga. Det är klart att man inte alltid hittar konsensus, men efter en livlig debatt kan vi med gemensamma krafter gå framåt.