”Återprofessionalisera läraryrket”
Den svenska skolan har problem. Den tappar i konkurrenskraft, elever går ut grundskolan utan att kunna läsa, lärare vantrivs och lärarlönerna sackar efter.
Men det finns lösningar, skriver professor Lars Strannegård i en debattartikel.
Tidningarna är fulla av rapporter om skolor med usel disciplin och dålig lärmiljö. Alliansen, med skolminister Jan Björklund i spetsen, vill ta hårdare tag, nu senast mot skolket.
Initiativet att minska skolket är naturligtvis lovvärt. De elever som har problem hemma, mobbas eller har svårt att hänga med är mer benägna att skolka än de som trivs och mår bra.
Men lärarna ställer sig skeptiska. Och det är inte konstigt. Ännu en pålaga för dem.
En lärare i dag är främst anställd för att bedriva undervisning, men deras berättelser om vardagen i skolan är ofta en annan. Den utveckling som skett inom läraryrket är välkänd inom organisationsteorin. Det kallas avprofessionalisering.
Diffus kravbild
Kåren upplever en mycket diffus kravbild från allehanda intressenter: kommunen, staten, föräldrarna och skolledningen. Lärarna omgärdas av så kallade målbilder: de skall skapa världens bästa skola, bygga värdegrunder och vara representativa marknadsförare.
Ett effektivt sätt att återprofessionalisera ett yrke är att plocka bort arbetsuppgifter istället för att lägga till.
Frankrike har en organisatorisk lösning som kallas Vie Scolaire vilket fritt skulle kunna översättas till Elevvårdsenhet. Dessa enheter som finns vid varje skola fungerar som ett slags centrum som har till uppgift att stödja och hjälpa elever, avlasta lärare och sköta direktkommunikationen med föräldrar. Högre status för läraryrket torde vara ett av de allra viktigaste målen för beslutsfattare som tror på kunskap som ekonomisk tillväxtmotor och social utjämnare.
Lars Strannegård är professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och inriktad på organisation och ledarskap.