Återvänder alltid till skolan

Regler och ordning och reda i all ära, men om det inte finns tillräckligt med personal i klassen är det svårt att ge eleverna det de behöver. Den övertygelsen lever Lotta Gröning med och den står hon för. Det borde vara varje elevs rättighet att få synas och få den tid den behöver för sin inlärning, säger hon och berättar om åttaåriga dotterns klass som en enorm tur och lycka. Där tillbringar 15 andraklassare dagarna med en lärare och en resurspedagog. Det finns tid för alla att synas och höras, varje dag. 
– Vi föräldrar vet att det är lyx för barnen och alla är livrädda att de plötsligt ska slås ihop med andra elever till en större klass. Intresset för skolan har inte blivit mindre sedan dottern började första klass, men Lotta Gröning är en sådan som engagerar sig för frågor som berör. Hon har varit ledarskribent och politisk chefredaktör i tretton år, debattredaktör på Aftonbladet och återfinns nu som krönikör på Expressen. Och skolväsendet är ett ständigt återkommande ämne i hennes texter. 
Hopp om enighet över blockgränserna
Läraryrket återkommer hon gärna till när hon själv skriver, men också under vår intervju: denna utsatta grupp människor som inte får betalt för sin kompetens och det arbete de utför, som hon uttrycker det. Lotta Gröning vill uppmärksamma uthålligheten hos lärarna som orkar med att rätta sig efter det ena politiska beslutet som avlöser det andra.
– Det är ett under att skolan fungerar så bra som den trots allt gör och det har vi lärarkåren och rektorerna att tacka för, säger hon med beundran i rösten.
En innerlig önskan från Lotta Gröning är att de båda partiblocken någon gång ska kunna enas om skolan. Det handlar om våra barns framtid och när varje ny regering river upp de gamla besluten är det ungarna som drabbas. Dessutom skiljer sig skolornas förutsättningar väldigt mycket mellan kommunerna i landet.
– Skolan är allas vår angelägenhet och alla barn borde få samma utbildningsmöjligheter. Därför gillar jag Jan Björklunds förslag om att göra skolan statlig igen.
Överlag är hon positivt inställd till utbildningsministern. Förvisso tycker Lotta Gröning att han är lite väl enkelspårig när han lägger över på den enskilda eleven att ta ansvar för sin egen skolgång och att den som inte lyckas ska straffas för det. Men i stort gillar hon Björklunds förmåga att väcka debatt och att göra utspel på utspel. Men lugn och ro är samtidigt en förutsättning för att eleverna ska trivas och utvecklas i skolan.
– Som förälder är man ju livrädd för att ens barn ska knäckas i skolan. Det är så mycket som ska fungera i klassrummet, med kompisar och allt runt omkring. Jag har förstått att många barn tappar lusten redan i tvåan.
Det tycker Lotta Gröning är bedrövligt. Hon är rädd att de ämnen som i första hand sätts på schemat är de matematiska och naturvetenskapliga.
– Ibland verkar det som om man tar industrisamhällets gamla idéer och försöker forma framtiden. I dag är det så mycket annat som är viktigt och räknas som kunskap. Skolan får inte missa det. Lotta Gröning menar att skolan också måste utgå från det som barnen vill läsa och lära sig. Annars tar nyfikenheten slut och då är det inte längre så lätt att fånga deras intresse.
– Eleverna måste först och främst få en känsla för den bygd de lever i och förstå det samhällsliv vi lever. Den förståelsen skapas genom att man arbetar med närheten.
Vill starta friskola med ”snillelista”
Självklart har debattören en vidare åsikt om kunskap och hon tycker att skolan måste fundera på vilket kunnande som är nödvändigt att kunna utantill kontra hur mycket tid som ska ägnas åt att man lär sig att söka kunskap. Den lärdomen bär Lotta Gröning med sig från sina doktorandstudier. När hon läste världshistorien för ”femtioelfte” gången frågade hon sig hur mycket hon egentligen var tvungen att pränta in och kom fram till att det viktigaste är att hon vet var hon hittar fakta.
– Med internet är det helt annorlunda mot hur det var förr i tiden, säger hon.
Inte nog med att hon skriftligen engagerar sig för skolan. Lotta Gröning har även försökt sig på att starta en friskola på hemmaplan i Bergslagen. Tanken med den var att utöver den traditionella läroplanen skulle skolan ha 150 lokala förmågor inom olika yrkesgrupper kopplad till sig, personer som stod uppställda på skolans ”snillelista” och fanns till förfogande för lärare och elever. Snillena hade lovat att ställa upp med föredrag, studiebesök, närområdeskompetens och att stötta skolan på olika sätt. Det hela föll på att Lotta Gröning och hennes kompanjoner inte fick kommunen att bidra med det ekonomiska stöd de behövde.
– Men idén är så otroligt bra att jag inte har givit upp tanken på att det ska bli en skola så småningom, skrattar Lotta Gröning innan vi avslutar samtalet.