”Avstressa skolan!”

Vi måste bredda skoldebatten och börja diskutera de verkliga orsakerna till de allt sämre skolresultaten. Mest allvarligt är den rekordhöga stressnivån. Jag ser det så tydligt i min databas med 22 000 elever i åldrarna 12- 19 år som under många år testat sin styrka, kondition och rörlighet samt svarat på frågor om sin livsstil. Jag ser det också av mina många samtal med rektorer och lärare i mitt nätverk av ett 60-tal skolor.

Nästan 25 procent av eleverna känner sig kraftigt stressade och saknar arbetsro. De har ont i huvud, mage eller nacke och känner sig trötta eller rent av utmattade. De klagar över att de får för lite tid för samtal med sina mentorer om sådant som påverkar skolarbetet och deras eget liv. Lärarna vill gärna hjälpa dem men de har inte tillräckligt med tid och utbildning för det. Det stressar även lärarna.

Den höga stressnivån får ödesdigra konsekvenser inte bara för skolarbetet utan också för elevernas möjligheter att senare klara av arbetslivet. Nästan varannan elev i min databas har en kondition som räcker för någonstans mellan sömn och enklare hushållsarbete. Det förklarar en del av oron i klassrummet. Varannan dricker alkohol och var tionde röker eller snusar. Var fjärde känner sig omotiverad och lika många sover dåligt.  Var tredje har dåliga matvanor. Var tredje är muskelsvag och har dålig rörlighet. Ca 40 procent av pojkarna ägnar sig inte sig åt någon fysisk träning alls, mot 30 procent av flickorna. Var fjärde är överviktig och var femte sitter stilla mer än sju timmar om dagen, en tydlig riskfaktor för kommande ohälsa och för tidig död.

Lika illa är det för de anställda. Flera undersökningar visar på kraftig stress.  Arbetsmiljöverket visar tex att 24 procent av de kvinnliga och 18 procent av de manliga grundskollärarnas sjukskrivningar är orsakade av stress. På en av skolorna i mitt nätverk säger 55 procent av lärarna att de ofta känner sig stressade. De klagar på ont i huvudet och i magen, känner sig trötta och utmattade eller har spänningar i nacken. De har problem med vikten och de sover oroligt. Nästan alla säger att problemen beror på arbetsmängden.

Den här onda cirkeln måste brytas, och det är bråttom. Lösningen ligger i ökad samverkan, men det kräver att de anställda får mera tid över för eleverna. Lärarna i idrott och hälsa måste få mer tid för att få eleverna att känna värdet av god livsstil och fysisk aktivitet. Skolsköterskorna måste få tid för sitt förebyggande arbete och för sitt nya uppdrag att koppla hälsa till lärande. Mentorsrollen måste utvecklas så att mer tid och kompetens ges att coacha eleverna till en god livsstil och bidra till att göra skolan till en hälsosam och inspirerande arbetsplats.

 Ett ”hälsoteam” bestående av mentor, skolsköterska, lärare i idrott och hälsa som under rektors ledning tar ett gemensamt ansvar för att alla elever når sina mål och att ingen elev faller mellan stolarna, skulle göra underverk och föra utvecklingen i skolan framåt.  Jag vet att det fungerar.  De mentorer i mitt skolnätverk som fört in hälsa i sina samtal med eleverna säger att de fått en helt annan kontakt med sina elever. Eleverna säger detsamma.  ”Äntligen får jag prata om mig”, sa en elev till mig en gång.

Energin, kraften och lusten finns i skolan. Jag är övertygad om att den kan frigöras ganska enkelt om vi fokuserar mycket mer på livsstil, fysisk hälsa och matvanor. Då kommer eleverna att både må och prestera bättre. Då kommer också de anställda att må bättre och känna sig mindre stressade.

Acki Wästlund

Har arbetat med utvecklingsfrågor inom skolan sedan slutet på 1990-talet. Är i grunden beteendevetare och idrottslärare.