nyanlada
Debatt

Bakom kulisserna på kunskapskollapsen inom SFI

Debatt Kerstin Rauserk, pedagog, journalist och författare skriver om kunskapskollapsen inom SFI: ”Nu ska ni få följa med mig på en hisnande resa genom ett fullständigt kaosartat utbildningssystem som drabbar vuxna elever inom SFI och på lång sikt även nästa generations kunskapssökare.”

Nu ska ni få följa med mig på en hisnande resa genom ett fullständigt kaosartat utbildningssystem som drabbar vuxna elever inom SFI och på lång sikt även nästa generations kunskapssökare. Resan börjar 2012 och tar stopp nu i september 2018.

TV4 Kalla Fakta som sände ett reportage gjort med dold kamera visar inte hela bilden av detta skepp som sjunker djupare och djupare ned i vår utbildningshistoria.

Jag skriver utifrån min roll som pedagog, utbildad både i Göteborg och Stockholm, men även som journalist och med en bred språkbakgrund med sex språk och erfarenheter som tolk.

Kunskap och kompetens visas upp som fina siffror i protokollen och lärarens mission om lusten att lära faller platt, söndras och krackelerar i en sektor som tappat greppet över inlärning, bemötande och kunnande. Hur ska vuxna elever lära sig när inte ens rektorer och lärare kan? Dessa vuxna elever får först vänta ett långt tag innan de får börja studera och när de väl får plats på utbildningen är den inte anpassad till de som har en kort skolbakgrund eller är ensamstående mammor. Eleverna passar inte in i vårt rigida, tröga utbildningssystem. De ska snabbt igenom och gå ut i jobb och generera pengar. Värdegrunden har bytts till värdepapper och skolpeng. Hur mycket är en sfi-elevs kunskap värd? Det har ingen betydelse, bara resultatet och statistiken gäller.

Många kolleger vittnar om sjuka anställningsvillkor och plötsliga uppsägningar via mail eller per paket. Falska och fega chefer som inte talar om och motiverar varför du får gå. Vi tror det är när vi påpekar organisationens svaga sidor och när vi kräver fokus på kunskapen. I vilka händer befinner vi oss? Det kan hända vad som helst. Om du inte lever upp till deras anda så åker du ut.

Demokratifrågan har förminskats i de privata aktörernas klor.

 På ledarpositionen har jag mött alltifrån rektorer som bytt efternamn efter klantiga handlingar och konkurs och som senare dyker upp på nytt utbildningsföretag, ledare som lagt nystartad verksamhet åt sidan för att själva utbilda sig på rektorsprogram eller vad sägs om ledare som anställts och satt i gång organisationen och sedan bara försvunnit och lämnat allt utan en förklaring till de anställda. Det finns en osäkerhet och tafatthet bland de som är i ledningen  och ingen rensar upp och säger ifrån.

Jag har sett hur man inte klarar av att leda, inte har ett pedagogiskt perspektiv, att man inte har arbetat som lärare eller tidigare fungerat i ledarposition. Det värsta är att de anställer lärare som aldrig arbetat med vuxna och tidigare endast undervisat i hemspråk och förstår ej principen med språkundervisningen på svenska. Människor med annan bakgrund som inte kan klara uttalet, äldre kvinnor och män som vikarierar under sin pension och glömmer bort både det ena och det andra, unga och legitimerade som ej arbetat med vuxna i grupp och frågar mig hur de ska använda metodiken.

Skäms på er! Hur kan ni sätta den viktiga språkutbildningen ur spel på detta sätt? Dessa fria skolor, privata företag måste följa samma läroplan som de kommunala, men de struntar i mycket av dessa regelverk och skapar egna isolerade öar efter upphandlingar med kommunerna. Upphandlingar som är ett galet lotteri med billiga prislappar och därav ett tunt kunskapsinnehåll. De härjar och söndrar fritt och plockar ut den feta vinsten baserad på oskyldiga, ovetande vuxeneleverna. De kallar sig idéburna, framtids- och yrkesinriktade, kompetenta och moderna. Vi har lämnat makten till illvilliga herrar och damer och det finns ingen kontroll! Demokratifrågan har förminskats i de privata aktörernas klor.

De vill att de vuxna eleverna ska hålla sig på mattan, inte kräva någonting, inte få uppmuntran utan ta ett städjobb, jobba i bristyrken och hålla mun. De vuxna eleverna infantiliseras och får ofta hjälp med t ex en praktikplats på tre månader och sedan händer ingenting och de hamnar i ett ingemansland utan fortsättning.

Jag orkar inte se detta haveri längre.

Min resa fortsätter. Jag kör slalom mellan Sveriges utbildningsanordnare och räknar pärlorna på ett radband av språkexperiment. På alla dessa hållplatser blir jag lika förvånad hur det är möjligt att leda en viktig verksamhet på ett sådant respektlöst sätt: Jaha, 35 elever i klassrummet? Vi skulle ju ha individbaserad utbildning. Ingen rektor på plats idag heller, ok möte på enheten. Oj, ingen kopiator fungerar och vi som har läroplattform och ingen direkt bok.

Detta är en skymf för elever och oss som försöker bidra till det demokratiska samhället! Jag orkar inte se människor bli behandlade på detta sätt längre och jag vill inte bli utsatt för denna cynism! Jag har under dessa sex år försökt avsluta min utbildning för att få legitimationen, men ingen vill satsa på mig och få en god pedagog inför framtiden. Ointresset av kunskap finns även här. Bättre att få in en person som bara tar order och levererar ytligt stoff, ingen som känner till folkbildningens kärna med jämlikhet och gruppsykologi.

Jag kan rubricera situationen med: sfi-cirkus, språkkkatastrof och kunskapsfiasko eftersom det bör handla om långsiktighet och hållbarhet av vårt svenska språk.

Språket är makt, säger både forskare och vi som undervisar. Varje elev har rätt att förstå sin tillvaro och att kunna kommunicera med sina medmänniskor.

Ute på arbets- eller praktikplatsen lär man sig språket säger politikerna. Svenska språket talas av väldigt få människor i världen, men är ett väldigt stort språk om man ser till grammatiken och de alternativa uttryckssätten. Vi tjänar på att utbilda på alla nivåer och alla har rätt till kunskap oavsett bakgrund.

För att få en effektiv samhällsintegration på alla plan är språket den delen av identiteten som får individen/studenten/den vuxne att använda sina resurser och kunna utveckla sina egna kunskaper på bästa sätt. De är inte bara människor, nummer i statistiken utan de har redan kunskap och kan vara med och bidra.

Under dessa år har jag varit på nio arbetsplatser i Stockholm med skiftande anställningsvillkor. Nu har jag tröttnat! Min passion är att undervisa och det har hållit mig kvar i yrket, men nu tar det stopp. Jag orkar inte se detta haveri längre.

Kerstin Rauserk, uppgiven lärare

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm