”Begreppsanalys är vägen till förståelse”

I skolans värld är kommunikationen mellan lärare och elev A och O för lärandets utfall. Läraren har i rollen som betygssättare en självklar makt över elevens resultat, och bestämmer i kraft av det vad som är viktig kunskap. För att få nå höga betyg behöver därför elevens föreställningsvärld i slutändan överensstämma så mycket som möjligt med lärarens. Detta tydliga maktförhållande lärare och elev emellan talas det tyst om, men det är ett faktum som måste belysas om eleven ska ges en rimlig chans till höga betyg.

Så vilket arbetssätt är bäst för att få eleven att tänka som läraren? Hur kan man få eleven att ens närma sig lärarens sätt att tänka om man betänker att förutsättningarna är så olika? Läraren är expert på ämnesområdet, medan eleven mer eller mindre är främmande inför ämnet ifråga. Det tragiska i den traditionella undervisningen är all fakta som läraren presenterar för eleven, som om den vore självklar. Läraren har helhetsperspektivet och ser faktakunskapen i helhetens ljus, medan eleven har en fragmentiserad kunskapsbild som alstrar leda och tristess. Motivationen sjunker i motsvarande grad, liksom betygsnivån. Läraren har misslyckats med sin viktigaste uppgift i klassrummet, nämligen att överföra sin egen kunskap till eleven.

Begreppsbildning och begreppsanalys kan vara lösningen på det här inlärningsproblemet i skolan. Det i kombination med användandet av begreppskartan, som sätter begreppet i ett sammanhang. Begreppet är värdeneutralt och förståndsinriktat och består av en mängd underordnade begrepp i en logisk struktur, redo att upptäckas av eleven. Om skolan bara kunde ge eleven chansen att via begreppet nå genuin kunskap, då skulle betygen rusa i höjden. Lösningen ligger alltså i att låta eleven – via begreppet – tänka som läraren gör.

Begreppet med dess struktur framarbetat på en begreppskarta är ett effektivt sätt för eleven att nå insikt och förståelse i ett ämnesområde. Förutsättningen till framgång bygger på en grundlig föreläsning i vilken läraren presenterar ämnet genom centrala begrepp, som definieras i grunden och sätts in i sitt sammanhang, tillsammans med tydliga exempel som belyser hela bilden. Begreppet och begreppskartan kan bli den kognitiva bro som förenar lärarens och elevens tänk.
De här tankarna om morgondagens skola bygger till stor del på Deweys forskning kring hur vi lär oss och Vygotskijs insikter om det sociokulturella kapitalets betydelse i lärandeprocessen, men även hermeneutiken och konstruktivismen.

Så vad står i vägen för en undervisning baserad på begreppet? För det första synen på bildning, som återspeglas i en överlastad kursplan. Kunskapssynen verkar vara att eleven ska ha kännedom om en mängd ämnesområden, så kallat ytinriktat lärande, istället för att ta tid till att gå på djupet för att förstå ett ämne och dess struktur.
För det andra: den konservativa anda som präglar skolan på alla nivåer. Man vet vad man har, men inte vad man kan få. Lärarutbildningen borde gå i bräschen för en pedagogik för framtiden.