jan_b_artikel_bild

Liberalernas partiledare Jan Björklund. Foto: Jimmy Scott.

Valet 2018

Jan Björklund: Många amatörer som styr skolan

I del fem av Skolvärldens valspecial "På rast med..." möter läraren Ragnar Sjölander Liberalernas partiledare Jan Björklund. 
Hur ser L-ledaren på lärarnas arbetssituation och vad lovar han att göra för svensk skola efter valet om han blir utbildningsminister? 

Varför ska man som lärare rösta på Liberalerna och på er skolpolitik?

– Vi sätter skolan först. Det är den viktigaste framtidsfrågan för Sverige. Vi har en väldigt genomarbetad skolpolitik. Ett antal reformer gjordes ju under den förra Alliansregeringen, men det behövs mer. Vi måste fortsätta och lyfta läraryrket, vi behöver ha reformer när det gäller lärarutbildningen och undervisningen. 

Finns det något speciellt som du kan lova väljare att ni kommer att genomföra om du blir utbildningsminister igen? 

– Ja, jag kan ju lova vad jag vill genomföra. Sedan måste man komma överens med andra i nästa ända. Jag tycker ju att kommunaliseringen av skolan har misslyckats, skolan borde återförstatligas. Den här kommunaliseringen har bidragit till läraryrkets sjunkande status. 

Så då är du beredd för att arbeta för ett statligt huvudmannaskap i största möjliga utsträckning i nästa regering? 

– Ja, jag menar att det behövs. Både för att få en större likvärdighet i skolan över hela Sverige, men också för att mera kraftfullt kunna lyfta läraryrket status. För det har kommunerna inte varit intresserade av. 

Läraren Ragnar och Jan Björklund på Blackebergs gymnasium. Foto: Fredrik Wallin
Läraren Ragnar och Jan Björklund på Blackebergs gymnasium. Foto: Fredrik Wallin

Rent konkret hur skulle ett statligt huvudmannaskap kunna införas? 

– Vi hade ju statligt huvudmannaskap för skolan fram till 1990. Så i huvudsak finns det ju en modell som är beprövad. Jag menar att mycket fungerade bättre då egentligen – med större likvärdighet, vi hade högre resultat i skolan, och läraryrket hade en högre attraktionskraft. Så i grova drag kan man nog tänka sig så. 

– Det betyder att staten är arbetsgivare, men i huvudmannaskapet ligger det att staten är ansvarig också för resultat och verksamhet. Jag tycker att det är ett stort bekymmer att många kommuner administrerar i och för sig skolan i dag, men när resultaten sjunker så tycker inte de att de är ansvariga för det.  

Men nu har vi en stor andel friskolor i många kommuner också, hur skulle de komma in i det här statliga huvudmannaskapet sådana fall? Jag har ju sett att ni vill ha ett förbud mot religiösa friskolor. Vad vill ni mer göra beträffande den privata sektorn?

– Jag menar ju att friskolorna har kommit för att stanna. Många friskolor har en mycket hög kvalitet, liksom många kommunala skolor. Men sedan finns det några skolor som har lägre kvalitet – både fristående och kommunala. För mig så har det här med fristående skolor eller kommunalt aldrig varit en central fråga. Utan det centrala är att en del är bra och de ska uppmuntras att bli ännu bättre, och en del har lägre resultat och har sämre och ofta svårare förutsättningar. De skolorna måste vi lyfta, antingen om de är fristående eller kommunala. Sedan finns det skolor som har sådan låg kvalitet, och där det då inte fungerar att lyfta dem, då behöver man ibland avveckla dem. 

Finns det någon enskild skolpolitisk fråga som ett annat parti driver som du tycker att du själv skulle vilja ansluta dig till om möjligheterna fanns? 

– Ja, det gör det hela tiden. Det dyker upp många idéer. Jag tycker att tanken på att försöka utöka undervisningstimmarna, inte minst på grundskolan, är bra men kräver fler lärare. Det har ju drivits av andra borgliga partier. Jag har varit skeptisk därför att det inte finns tillräckligt med lärare. Men det är klart att den ambitionen är rätt att gå på längre sikt, men det krävs först lärare. 

Finns det något som regeringen har gjort bra i skolpolitiken? 

– Ja det har de ju givetvis. Hela tiden finns det en politisk debatt om skolan som ibland är ganska tuff och hård, eller i alla fall tuff, och det är bra för skillnader ska synliggöras. Men sedan i verkligheten så är det så att massor av beslut fattar vi ju gemensamt och vi lyssnar ju på varandra. 

– Jag tycker till exempel att den här utredningen nu som har kommit om hur karriärsystemet ska kunna utvecklas – att den tänker en hel del kloka tankar. Och det är detden här regeringen som har tillsatt. 

Vi måste lyfta läraryrket i Sverige.

Är du beredd att verka för att skolpolitiken blir en fråga som är mindre partiskiljande och mer enande i politiken? 

– Ja, det är ju önskvärt. Men samtidigt då om det betyder att jag ska gå med på det som jag inte tror på – det var ju så det skedde när betygen togs bort i skolan och läraryrket devalverades. Det skedde i stor enighet men inte var det bra. 

Eleverna ville ta en gruppbild med politikern. Foto: Fredrik Wallin
Eleverna ville ta en gruppbild med politikern. Foto: Fredrik Wallin

– Det är inte bara enighet som är viktigt, utan det beror på om man är enig om bra saker. Jag brukar säga till lärarfacken som ofta säger åt mig att vi borde enas mer, så säger jag att ni borde fundera på varför det finns två lärarfack. Det beror på att det finns olika uppfattningar ibland, och man behöver inte alltid vara rädd för att det finns olika åsikter. Då kan man diskutera och lyssna på varandra. 

Om du fick chansen att förändra något tydligt i svensk skola – vilken fråga skulle du välja då?

– Vi måste lyfta läraryrket i Sverige. Det är helt avgörande. Det är för få som söker in på lärarutbildningarna. Många av de som söker in har själva ganska svaga studieresultat från gymnasiet. Och många av de som är lärare tycker att det är allt för krävande och funderar på om de ska fortsätta eller inte. 

– Det handlar om löner, men det handlar också om arbetsmiljö. Att kunna ibland ha lärarassistenter som kan hjälpa till, med olika enklare arbetsuppgifter som inte är själva undervisningen. 

– Jag tror att det här som kallas för inkludering har gått för långt. Därför att elever som har stora svårigheter, när de ska gå i samma klass som alla andra elever då blir det ofta en omänsklig uppgift för klassläraren. Vi behöver fler speciallärare och fler särskilda undervisningsgrupper, och det skulle för många lärare bli en avsevärt lättare utbildningssituation. 

Är det någonting av de förslag som du har nämnt här som du skulle kunna lova blir verklighet om du blir utbildningsminister? 

– Ja, alla de förslag som jag har nämnt och som jag står för vill jag genomföra. Sedan är det så i en demokrati att det måste godkännas i riksdagen, så jag bestämmer inte själv om jag blir utbildningsminister på nytt. Det jag kan lova är att jag ska göra allt jag kan för att genomföra det. 

– Samma med att återförstatliga skolan. Det krävs ju att fler partier godkänner det, annars kommer det inte att kunna ske. Ministern bestämmer inte själv, men genom att argumentera för det och försöka övertyga fler så kommer vi att nå dit på sikt – det är jag övertygad om. 

Är det inte ett stort avstånd mellan så att säga ansvarig regering och att se till att det händer saker nere på klassrumsgolvet? Till exempel att lärare faktiskt får personer som avlastar dem vissa arbetsuppgifter. Det är väl frågor som måste beslutas längre ner i den politiska organisationen, och kanske även i en skolförvaltning?

– Ja, så är det ju. Det är ofta det svåra för en regering. Det är klart att lagar och regler styr, det är det regeringen och riksdagen förfogar över. Men jag skulle säga att det är ett av problemen med kommunaliseringen att det är så många, ursäkta mig, men det är så många amatörer som sitter runt i Sverige 280 kommuner och just nu försöker styra över skolan. Var och en på sitt sätt. Ibland fungerar det, men ofta fungerar det inte. 

Kommunaliseringen av skolan har misslyckats.

– Det är en av orsakerna till att jag vill att skolan ska vara gemensam och statlig. Det är mycket lättare att samla en väldigt kunnig ledning för skolan på nationell nivå och som verkligen kan utveckla skolan, än det kommunala styret vi har i dag. 

Men hur får man det också översatt till friskolorna och deras verksamhet? 

– Fråga friskolorna om de gärna skulle vilja ha kommunala huvudmän, då kommer du att få nej från allihop. Det är den stora friheten de tycker att slippa kommunerna. För de lyder ju direkt under statlig skolinspektion friskolorna. Om man har en statlig skola då har man inte några kommuner som sitter och lägger sig i allting. Det tror jag många kommunala skolor skulle tycka vara en befrielse. 

Så skolor som ligger egentligen direkt under utbildningsdepartementet, det är vad du skulle vilja se? 

– Ja, men så var det ju förut. Länsskolnämnderna hade vi då och de var ansvariga inför staten. Staten var arbetsgivare åt lärarna och det är staten som är ansvarig. Om resultaten sjunker, till exempel i matematik, då förväntar sig ju alla i dag också att det är staten som ska gå in och organisera mattelyft och mattelärarutbildningar. Det är ju inga kommuner som tar det ansvaret, fast de har ansvaret i dag. Då är det bättre att staten som ändå får ta ansvaret, bör också ha makten över det hela. 

Intervjun med Liberalernas Jan Björklund gjordes på Blackebergs gymnasium i Stockholm den 7 maj 2018.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm