Budgettider och jag slår vad!

Då krävs rejäla satsningar på läraryrket, och då tänker jag inte bara på lönerna. Det kräver att staten tar ansvar för skolan. I denna fråga liknar den nya regeringen den gamla. Mycket prat om ökat statligt ansvarstagande, men inga skarpa förslag som förändrar de grundläggande förutsättningarna. Kommunpartiet, det finns åtta stycken sådana i Sverige, står fortfarande alltför starkt, även om vi med flera sakargument lyckats få det rejält stukat.

Magdalena Andersson säger att statliga lönesatsningar på lärarkåren ska komma, att regeringspartierna är överens om detta. Ni vet, en fågel i handen… Jag litar dock till fullo på regeringen i denna fråga. Allvaret som omgärdade lärarlönerna i valrörelsen gick inte att ta miste på. Det som krävs är däremot, när arbetsmarknadens parter kommit överens om hur de utlovade tre miljarderna ska fördelas, att staten tvingar huvudmännen att använda dessa pengar enkom till lärarlöner – till sista kronan. Frivillighet när det gäller skolan betyder per definition olikvärdighet och risk för smusslande med pengar, och det har vi sett tillräckligt av. Det som lärarna blivit lovade ska komma lärarna till del, inget annat.

De kanske mest kontroversiella frågorna, obligatorisk gymnasieskola och allmän högskolebehörighet för yrkeseleverna, hänskjuts till en utredning. Det är bra, oavsett vilken ståndpunkt man har i sak.

Kommer då den nya budgeten att förändra skolan? Trots alla goda intentioner och en hel del bra satsningar krävs det mer. Det Stefan Löfvens regering kommer att tvingas inse, är att skolan behöver ett förändrat ansvarstagande. Den gamla regeringen lyckades skjuta frågan på framtiden, trots att det brände till rejält flera gånger. Jag övertygad om att frågan inte går att skjuta mycket längre fram. Jag sätter 100 spänn på att vi kommer att få se en statlig finansiering av skolan innan den fyraåriga mandatperioden är slut! Vem sätter emot?

/Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund