Byskolan som lever än

Bromma kyrkskola inleder Skolvärldens serie om skolbyggnader.
Elisabet Andersson, arkitekturskribent i Svenska Dagbladet, skriver året ut om skolhus – från 1800-talets röda stuga till det alldeles nybyggda.

Den svenska skolan kan vara allt från en röd stuga till en sträng tegelborg. Skolhuset säger något om sin tids arkitekturideal, men också om synen på barn och fostran.
Skolor har funnits sedan medeltiden. De första skolorna i Sverige var klosterskolor; undervisning betraktades länge som en kyrklig angelägenhet. Det fanns också godsägare som grundade skolor för sina underlydandes barn. Men fasta skolhus för folkundervisning var långt in på 1800-talet en sällsynthet. 

Byggboom på 1800-talet

När Folkskolestadgan antogs 1842 ledde den till en riktig byggboom. Nu skulle varje stad och socken ha minst en, helst fast, skola med godkänd lärare. Statens
folkskoleinspektion inrättades 1861, och inspektörernas uppgift var bland annat att kontrollera att det fanns fungerande skollokaler. De tidiga folkskolorna var ofta anspråkslösa, byggda med lokala material och tekniker. Det kunde bli en korsvirkeslänga i Skåne eller ett stenhus på Gotland. Det vanligaste byggmaterialet var dock timmer. Ofta byggdes skolan invid kyrkan, som var en etablerad samlingspunkt. 

Används ännu i dag

Den äldsta skolan i Stockholm är Bromma kyrkskola, en röd träbyggnad som stod färdig 1864. Huset, som används som skola än i dag, uppfördes som ett resultat av Folkskolestadgan. Redan på 1880-talet blev den dock för trång, och utökades med ytterligare en skolsal samt lärarbostäder. Vid den här tiden började staten också att ge ut typritningar för skolhus.
Skolorna skulle vara både funktionella och prydliga, och gärna ligga på en vacker och väl synlig plats. Dessutom fäste man stor vikt vid sanitet; skolorna skulle erbjuda barnen en hälsosam arbetsmiljö, där ljus strömmade in genom södervända fönster.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm