Coronakrisen drabbar SFI hårt: ”Förödande”

I mitten på mars meddelade regeringen att man rekommenderar alla skolverksamheter från gymnasieskolan och uppåt att bedriva undervisning på distans på grund av coronakrisen.

Det innebar att landets SFI-undervisning tvärt skulle ställa om till att bedrivas digitalt på distans.

Lillemor Malmbo, SFI-lärare i Umeå och projektledare vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet, ser många utmaningar med SFI-undervisning under coronapandemin.

– Det är en olikvärdighet inom SFI-utbildningen i landet som slår igenom ännu tydligare nu efter övergången till distansundervisningen. Jag tror att det beror på vilka förutsättningar som fanns på plats före övergången till distansundervisningen, alltså vilka digitala verktyg som fanns och vilken digital kompetens som förekom bland lärare och elever. 

Vad upplever du är de största utmaningarna just nu?

– Man måste komma ihåg hela tiden när man pratar om SFI att det ser otroligt olika ut. Det är en extremt heterogen elevgrupp, så det finns klasser där det kommer att flyta på väldigt bra, men det finns också grupper där det är jättetufft. Är du exempelvis kortutbildad och läser på studieväg 1 inom SFI är det ofta betydligt svårare att hantera den här nya typen av undervisning, säger Lillemor Malmbo.

På Nationellt centrum för svenska som andraspråk får man många signaler från SFI-lärare om hur man ser på läget – framförallt ser man mycket frågor och funderingar på sociala medier kring situationen.

– Vi får höra solskenshistorier på skolor där det går väldigt bra, men det finns också många SFI-lärare som känner bekymrade över hur det ska gå för elevernas språkutveckling.

Hur ser du på utmaningen att nu inte kunna träffa eleverna fysiskt i ditt klassrum? Är det extra kännbart inom SFI-utbildningen? 

– När det gäller andraspråksinlärning så är det tufft. SFI har ett väldigt kommunikativt fokus där eleverna lär sig kommunicera, där man är aktiv och lär sig språket. När man inte får träffa eleverna ”irl” i klassrummet är det många delar som eleverna riskerar att tappa. Så man får jobba extra hårt som lärare för att planera för den nya undervisningen. Vi ser ett enormt arbete och engagemang hos SFI-lärarna men både lärare och elever ska orka i längden. 

Vad är det eleverna riskerar att tappa?

– Framförallt finns det en risk att undervisningen blir ganska inlämningstung. Eleverna behöver få möjlighet att prata mycket svenska och kommunicera och där riskerar man att hamna i en obalans, säger hon och fortsätter: 

– Sedan har vi fått signaler om att det ser väldigt olika ut hur mycket undervisning som eleverna faktiskt får. Det är lagstadgat att eleverna ska ha 15 timmar undervisning i veckan – men vi får signaler om att det inte är så. Eleverna kan få så lite som en till fem timmar undervisning i veckan. Eleverna riskerar att lämnas ensamma i sitt lärande och då blir det svårt att lära sig ett nytt språk.

Att progressionen stannar av leder till ett annat allvarligt problem, menar Lillemor Malmbo.

– Elever har rätt att studera på SFI så länge de gör progression, men om det blir ett väldigt starkt inlämningsfokus och eleverna inte anses tillräckligt aktiva, på grund av att de exempelvis inte har fått bra förutsättningar, då finns risken att eleven skrivs ut från sin kurs. Då är det dessutom inte säkert att de får börja om den igen.

På sikt kan detta påverka elevernas chanser att etablera sig i arbetslivet och därmed möjligheten till att integreras i samhället.

– Om coronakrisen pågår länge kommer vi att se att det fungerar bra för somliga elever, men samtidigt kommer det att vara förödande för andra elevgrupper. Det gör mig orolig.

Vad behövs det för stöd till SFI för att underlätta situationen?

– Vi saknar tydligare stöd och fokus överlag på SFI från olika myndigheter och regeringens håll. Det pratas extremt mycket om gymnasieskolan nu och de förutsättningar som finns där, men man ska komma ihåg att det går fler elever på vuxenutbildningen.

Menar du att många känner sig bortglömda nu under krisen?

– Ja, det tror jag verkligen. Det är tydligt att många inom vuxenutbildningen känner sig bortglömda.

Konkret då, vad är det för resurser som ni efterfrågar i krisen?

– En sak handlar mycket om frågan om bedömning av elevernas kunskaper och språkutveckling. Jag kan få in nya elever på mina SFI-kurser som jag kanske aldrig kommer att träffa annat än på videomöte. Då har jag inget tidigare underlag att utgå ifrån när jag gör en bedömning till skillnad från gymnasiet där man inte har kontinuerligt intag av nya elever. Där behöver Skolverket titta på vilket stöd man kan ge vuxenutbildningen.