ebba
Foto: Urban Jörén
KRÖNIKA

Dags att koppla in hjärnan

KRÖNIKA Att undanhålla pojkar information om hur flickor tänker, är enligt min mening en orsak till disciplinproblemen i skolan, skriver Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur, feministisk debattör och författare.

År 1995 upplevde vi en feministisk vår. Nätverket Stödstrumporna hade framgångsrikt lobbat för varannan damernas i riksdag och regering, och valet 1994 hade gjort Sverige världsberömt i jämställdhet. Plötsligt var kvinnorelaterade ämnen lika viktiga som på sjuttiotalet.

I den vevan fick jag och min kollega, svenskläraren och litteraturforskaren Birgitta Svanberg, en beställning från Natur och Kultur på en antologi i tre delar med kvinnliga författare. Den skulle  fungera som extra läromedel i svenskämnet.

Vi döpte den till ”Hundra skrivande kvinnor”.

Visste ni att den första namngivna författaren var mesopotamskan Enheduanna som skrev år 2300 före vår tideräkning? Det var så roligt att skriva i medvind: Äntligen fick kvinnors motståndsröster i historien komma till tals.

Men säg den glädje som varar. ”Hundra skrivande kvinnor” sålde dåligt eftersom skolorna inte tyckte sig ha råd att köpa in läromedel som ”särskilt riktade sig mot flickorna”.

Vi blev helt ställda. Inte ett ögonblick hade vi reflekterat över att ”Hundra skrivande kvinnor” inte skulle kunna läsas även av pojkarna i klassen. Tvärtom hade vi glatt oss åt vilka bra boksamtal det skulle bli.

Det var ju lustfylld historia som passade som hand i handske med skollagens uppmaning att lärare ska främja jämställdhet mellan könen. Utan förmågan att se med det andra könets ögon är man bara en halv människa, resonerade vi. Och flickor har väl alltid förutsatts kunna läsa manliga författare?

Feminismens grundidé, förutom att stå på kvinnans sida, är att få män att dela ansvaret för en civilisation som med omsorg och empati försvarar människovärdet.

Att undanhålla pojkar information om hur flickor tänker, inte minst om dem, samtidigt som det anses självklart att flickor ska leva sig in i pojkars själsliv, är enligt min mening en orsak till disciplinproblemen i dagens skola.

Innestängda i sitt kön får pojkar uppfattningen att ”maskulinitet” utmärks av våld, sexfixering, sport och allmän uppstudsighet, i synnerhet mot kvinnliga lärare.

Om de samtidigt har läromedel som framhåller mannen som norm och kvinnan som det avvikande könet, är det kört.

Detta diskuterade vi i DEJA, Delegationen för jämställdhet i skolan 2008–2010, där jag var ledamot. Det resulterade, bland många andra rapporter, i två kritiska genomgångar av hur kvinnor, män och jämställdhet behandlas i läro-medel i historia och samhällskunskap (SOU 2010:10, SOU 2010:33).

Läs dem och diskutera med eleverna i klassrummet!

Birgitta Svanberg och jag hade planerat ett kompletterande läromedel som skulle heta ”Hundra skrivande män”. Men vi fick avslag av förlaget. Manliga författare skriver inte som ”män” fick vi veta.

Den feministiska våren var över. I oktober 1995 föll Mona Sahlin på en Toblerone och ett paket blöjor. Hon ersattes av Göran Persson, vars  största politiska merit var att ha kommunaliserat skolan trots en enhälligt protesterande lärarkår. Det kallades att ha ”politiska muskler”.

Är det inte dags att i stället koppla in hjärnan i skolpolitiken?

Ebba Witt-Brattström
Professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, feministisk debattör och författare

 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm