bild2

Datorer lockar dropouts till skolan

Lärarna Monika Elgholm och Johan Erlandsson på ESS-Gymnasiet jobbar med så kallade dropouts. Tillsammans har de ”räddat” flera från den isolerade hemmamiljön – och sparat samhället många tiotals miljoner.– Man måste ha lite is i magen och låta det ta sin tid, säger Monica Elgholm till Skolvärlden.

De två föreläser på SETT-Mässan i Stockholm om hur man med modern teknik enklare kan få upp en bra relation till de elever som av olika anledningar sitter hemma.

Till vardags jobbar de på ESS-Gymnasiet i Stockholm som är en skola som erbjuder särskilt stöd till ungefär 380 elever i olika åldrar.

– Det gäller att bryta isoleringen, och då kan datorerna vara ett bra hjälpmedel. Det finns ändå där och är ofta digitalt duktiga, säger Monica Elgholm.

På ESS-Gymnasiet använder de sig mycket av Front och Skype. På så sätt kan man prata face-to-face med eleverna trots att man inte befinner sig på samma plats – och samtidigt sköta inlämningar av uppgifter.

Men Johan Erlandsson är noga med att förtydliga att tekniken inte är allt.

– Det får inte handla om en massa flashig teknik som gör att eleverna blir kvar hemma. Målsättningen är ju att de ska tillbaka till ett socialt sammanhang.

Man jobbar tätt ihop med elevhälsan och menar att man med digitala hjälpmedel kan skapa relationen och påbörja arbetet med att få eleven tillbaka på rätt spår.

– När eleven sedan kommer tillbaka i nian eller så, så kanske man i alla fall har klarat av större delen av sjuans kurs, och inte längre står kvar och stampar på femmans nivå, säger Johan Erlandsson.

Båda påpekar hur viktig elevhälsan med kuratorer, studie- och yrkesvägledare, psykologer och skolsköterskor är.

– Det gäller att vara noga med sin profession. Monica och jag är jätteduktiga pedagoger, men när det börjar handla om bipolaritet eller neuropsykiatri är vi ute ur leken. Jag har jobbat i över 20 år som ”vanlig” lärare och har många gånger hamnat i att man tassar i kring i saker som man inte är kunnig inom – och ändå förväntas ta tag i på något sätt, säger Johan Erlandsson.

Elevhälsan ser också helt annorlunda ut på ESS-Gymnasiet än vad den brukar göra. Där har man tre kuratorer, tre studie- och yrkesvägledare, en psykolog och en skolsköterska på 380 elever.

– På andra skolor så kan det ju vara 1 000 elever och en kurator på halvtid, säger Johan Erlandsson.

Enligt Monica Elgholm är tålamod och tid för att arbeta nästan allra viktigast för att nå resultat:

– Man måste ha lite is i magen och låta det ta tid. Ibland känner jag mig bara tjatig som skickar iväg 70 sms utan att få något egentligt gensvar. Men så plötsligt händer något. Ska man jobba så här måste man ha stöd från skolledningen i att det kommer ta lång tid.

Och arbetet ger också en rejäl ekonomisk vinst för samhället.

– Varje dropout kostar samhället elva miljoner. Vi två tillsammans vet om att vi har ”räddat” ungefär åtta elever – och då har vi ju tjänat in våra livs löner kan man säga. Sen ska man inte glömma att det här har ett otroligt stort humanitärt värde.

Vad tycker ni att man som ”vanlig” lärare ska göra om man har elever med de här problemen?

– Det är omöjligt att ha en hel klass och sen samtidigt ha en elev som man kan ägna så här mycket tid åt. Man ska lämna vidare direkt till elevhälsa och skolhälsovård och försöka se allvarligt på det hela med en gång, säger Monica Elgholm.

– Man måste slå på stora trumman, och försöka få den kanske nästan obefintliga elevhälsan att ta tag i det, säger Johan Erlandsson.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm