”De accepterar varandras olikheter”

– Jag ville göra eleverna vana vid att jobba med vem som helst så att det inte blir någon stor grej. Dessutom tror jag att det fungerar förebyggande mot mobbing, att alla lär känna alla och kan jobba med alla, säger Emma Enström, lärare på Norrskenets friskola i Kalix.

När hon tog emot en ny årskurs etta för ett par år sedan, eleverna ska nu börja fyran, bestämde hon sig för att testa ett nytt arbetssätt.

– Vi har inga fasta platser i klassrummet förutom vid morgonsamlingen där alla samlas i en ring på golvet och jag går igenom vad som gäller för dagen. På mattan har jag alla genomgångar då jag har närkontakt med alla. Sen bestämmer jag var var och en ska sitta den här dagen eller det här passet.

I klassrummet finns bord i grupper om fyra, medan andra bänkar är placerade mot väggarna. Man ska sitta enskilt eller flera.

– Vi känner varandra väl så jag kan styra efter behov. Alla har fått prova på olika platser, ibland behåller de sina platser en period ibland byter vi platser varje lektion. Barnen är vana och tycker inte att det är konstigt, säger Emma Enström och är noga med att poängtera att det är hon som avgör var eleverna ska sitta.

– Nu när vi kört det här så pass länge kan jag ibland säga ”sitt där du kan få arbetsro”. Och faktum är att de inte placerar sig vid sin kompis utan har insett värdet av bra arbetsro och att sitta med någon som stöttar en.

Emma Enström utnyttjar också elevernas placeringar i själva lektionsarbetet. Ofta jobbar eleverna på olika stationer och efter 30 minuter byter de station och arbetsuppgift.

– Sitter alla med var sin mattebok är det omöjligt för mig att hinna runt och hjälpa alla. Men när de jobbar i stationer blir jag frilagd att hjälpa de grupper som behöver stöd. Istället för massor av händer som fladdrar i luften hela tiden, kan jag hjälpa de grupper som behöver, andra grupper jobbar på egen hand.

Det kan vara problemlösning på en station, tävling på platta på en annan. Ibland kan det vara två stationer matte och två svenska.

– Att jobba 30 minuter koncentrerat och sen byta blir mycket mer effektivt än om jag kör långa lektioner. Och man ska inte underskatta värdet i att de får lite rörelse när de byter station.

Vilka är utmaningarna med ditt sätt att jobba?

– Man måste vara jättetydlig och träna med eleverna, det går inte på en gång. Vi har verkligen övat in detta och eleverna har insett att det är bra. Sen ska det sägas att gruppen jag har nu bara är 15 elever men nu i höst ska jag köra samma upplägg i en grupp med 26 elever.

Du sa att ditt arbetssätt förebygger mobbing.

– Eleverna tränas i att kunna jobba och vara med vem som helst, de accepterar varandras olikheter och man hör aldrig ord som ”nej inte han” eller ”jag vill sitta med Kalle” Jag tror att det är en bra grund för att motverka mobbning. Gruppen är väldigt tight.  

Emma Enström berättar att hennes kollegor i början ställde sig lite skeptiska till hennes sätt att jobba men nu, ett par år senare, jobbar alla i hennes arbetslag på samma sätt med de yngre barnen.

– En del tycker nog att det är lite läskigt att göra så här. Men det handlar ju inte alls om att släppa barnen fria, bara att man inte har fasta platser.