ale
Foto: Lars Sjögren och Jakob Hydén

”De digitala klyftorna ökar”

”Likvärdigheten i den svenska grundskolan har försämrats”, skriver Skolverket i en rapport från förra året, som kommer fram till att det finns ett starkt samband mellan en elevs socioekonomiska bakgrund och dennes skolresultat. Skolverket konstaterar också att det fria skolvalet bidrar till ökade resultatskillnader mellan skolorna.

Jag kan inte annat än instämma och tillägga att även de digitala klyftorna mellan skolorna ökar. När jag besöker läromedelsmässor och pedagogiska seminarier slås jag av hur vitt skilda lärares skolverkligheter ser ut beroende på var i landet man arbetar. Avundsjukt ser jag hur kollegor som arbetar i till exempel Härryda kommun eller i Sollentuna kan använda de senaste metoderna eftersom alla eleverna har iPads och kan lära sig läsa genom metoden ”Skriva sig till läsning”.

I kursplanerna ingår att eleverna ska arbeta med internetanvändning och källkritik men då är förutsättningen att skolan är modern och välutrustad.

Men på många skolor är det endast de med dyslexidiagnos som får tillgång till en dator under lektionstid. Jag som lärare förflyttar mig mellan klassrummen överbelamrad med datorer och cd-spelare. De digitala läromedlen lyser med sin frånvaro vilket gör arbetet för både elever och lärare onödigt ineffektivt och tidsödande.

Digitala läromedel med talsyntes är utmärkta hjälpmedel för alla elever och inte bara dyslektiker. Den enskilde eleven kan jobba vidare självständigt utifrån sitt behov utan att behöva invänta lärarens hjälp.

Att lyssna på meningar och texter som man själv har skrivit via talsyntes kan väcka inre motivation, ge självförtroende och skapa ett intresse oavsett var man bor.

Jag har en 6-årig son som ska börja i år 1 nästa läsår. Han har lite svårt med finmotoriken när han försöker skriva för hand och för honom skulle det vara en utmärkt metod att få skriva sig till läsning på en iPad. Men på sonens skola finns inga iPads och knappt några datorer alls. Tydligen är det upp till varje kommun eller varje enskild rektor att välja om eleverna ska få varsin iPad, om det ska finnas klassuppsättningar av dessa eller om det bara är papper och penna som gäller. Då ställer jag mig frågan; är det ett pedagogiskt medvetet val eller konsekvensen av dålig ekonomi?

Kan vi påstå att vi har en likvärdig skola i världsklass i Sverige idag? Ställs frågan i Härryda och Sollentuna blir kanske svaret ja. Jag svarar tveklöst nej.

Malin Appeltofft
Drama och språklärare

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm