”Det är inte lärarnas fel att betygssättningen är olikvärdig”

Skolverkets rapport Analyser av likvärdig betygssättning mellan elevgrupper och skolor (2019) har fått många att reagera. Den dominerande tolkningen verkar vara att lärarkåren kritiseras. Men i själva verket är det precis tvärtom.

Den olikvärdiga betygssättningen är inte lärarnas fel, konstaterar Skolverket i sin sammanfattning.

Det är sant att Skolverket skriver att ”lärarna sätter betyg utifrån olika måttstockar och att betygssättningen inte är likvärdig”. Detta har pågått under lång tid, trots att många insatser har genomförts ”för att åstadkomma en mer likvärdig betygssättning”. I nuläget finns det alltså ingenting som ”tyder på att skillnaderna mellan skolors betygssättning har minskat mellan åren 2005 och 2017”.

Det är också sant att rektorer och huvudmän kritiseras, åtminstone implicit. En förklaring till den bristande likvärdigheten är nämligen ”svårigheterna för lärare på olika skolor att finna en samsyn i bedömningen”. Om inte sådana regelbundna möjligheter anordnas, så kan ju knappast en ökad likvärdighet mellan skolor uppstå.

Riktigt spännande blir det när rapporten visar att ”betygssättningen i hög grad är relativ”. Elever som går på en skola med hög prestationsnivå på det nationella provet, får i genomsnitt ett lägre slutbetyg än om samma elever hade gått på en skola med låga resultat på provet. Själva relativiteten innebär här att betygssättningen ”relateras till den genomsnittliga prestationsnivån hos eleverna på skolorna”.

Detta bådar verkligen gott inför framtiden.

Varför är den relativa betygssättningen inte ett problem utan tvärtom en välbehövlig ljusning vid horisonten? Jo, därför att den avslöjar den felaktiga tron på vårt nuvarande betygssystem som absolut. Detta bådar verkligen gott inför framtiden.

Men det verkligt glädjande med Skolverkets rapport är att den olikvärdiga betygssättningen inte är lärarnas fel. Det är nämligen en ”övermäktig uppgift för lärarna att åstadkomma en gemensam tolkning som leder till en nationellt likvärdig betygssättning av eleverna”.

Bristen på likvärdighet kan alltså ”inte tillskrivas lärarkollektivet” eftersom de ”grundläggande problemen är inbyggda i betygssystemet”. Om man vill ”nå en markant ökad likvärdighet i betygssättningen krävs systemförändringar”. Åh, en sådan ljuvlig insikt!

Skolverket föreslår en systemförändring som innebär ”att de nationella proven på något vis styr betygssättningen på skolnivå”. En skola med ett visst medelbetyg och en viss spridning på provbetygen, ska alltså hålla sig inom denna ram (ungefär som när nationella standardprov en gång i tiden normerade betygssättningen). Dock, sådana ”systemförändringar behöver utredas noggrant och vägas mot tänkbara negativa effekter som förändringarna kan få”.

Alltså, lärarkåren behöver inte längre tvivla: vi har gjort vad vi kan. Det är systemet som brister.

Gunnar Hyltegren, disputerad senior lärare