Utredaren: ”Missförstånd kring nya ämnet Framtidsval”

I ett debattinlägg den 16 mars 2019 framförs kritik mot förslag som presenteras i Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle, SOU 2019:04. Det förslag som kritiseras är det om ett nytt obligatoriskt inslag, benämnt Framtidsval om totalt 80 timmar i årskurserna 7–9.

Förslaget är ett svar på att studie- och yrkesvägledning ges för lite tid. Många vägledare vittnar om att de har svårt att få tillgång till eleverna mer än inför valet till gymnasieskolan. Det gör det svårt att ge vägledning på det sätt som styrdokumenten anger och som de flesta vägledare vill ge. Det i kombination med att vägledningsfrågorna inte tas upp i ämnesundervisningen innebär att eleverna inte får det de skulle behöva för att kunna hantera utbildnings- och yrkesval. Utredningen ser det därför som nödvändigt att säkra tid och utrymme för vägledning såväl i utbildningen som helhet som i ämnesundervisningen.

Författarnas kritik beror till viss del på missförstånd. Förslaget uppfattas som att vägledare ska bli ansvariga för undervisning. Det är inte avsikten. Framtidsval ska inte vara ett ämne men kunskap kan överföras på annat sätt än genom ämnesundervisning, både i och utanför skolan.

Införandet av Framtidsval innebär att vägledare får säkrad tid att göra det som de redan i dag ska göra utan att ha de riktiga förutsättningarna, nämligen genomföra vägledning i vid bemärkelse. I det ingår att ge kunskap om arbetsliv och arbetsmarknad men också att stödja eleverna så att de kan utveckla självinsikt i förhållande till utbildningsutbud och yrkesinriktningar, hantera information om valmöjligheter och strategiskt fatta beslut.

Författarna framför också att eftersom Framtidsval inte är ett ämne med krav på betyg och behöriga lärare kommer statusen att vara låg liksom motivationen hos eleverna. Det är en överdriven farhåga. Framtidsval kommer att vinna legitimitet när det upplevs som meningsfullt och när det rör elevernas tankar om framtiden. Dessutom är det vägledarna som har de bästa förutsättningarna att planera och genomföra Framtidsval då de har en utbildning som utöver vägledningsmetodik även innehåller beteende- och samhällskunskap.

I debattinlägget presenteras även andra farhågor som är överdrivna, t.ex. att relationen till eleverna skulle försämras om vägledarna ”tvingas undervisa” och därmed behöva tillrättavisa eleverna. Förutom att det är en märklig syn på förhållandet mellan vuxna och barn (som om relationen inte skulle kunna vara god bara för att den vuxne tar sitt vuxenansvar) missar man de möjligheter att bygga upp relationen till eleverna som Framtidsval ger genom regelbundet återkommande tid.

Likaså framförs att tillgängligheten kommer att försämras om vägledarna blir upplåsta av Framtidsval. Bristande tillgänglighet upplever många vägledare redan i dag, i och med att de ofta arbetar på flera skolor. Poängen med Framtidsval som ett obligatorium med garanterad tid är att vägledningen då med nödvändighet måste organiseras annorlunda, med fler timmar på samma skola. Exakt hur det ska se ut är upp till varje huvudman att bestämma men det är svårt att se att det skulle binda upp så stor del av vägledarnas tid. Om Framtidsval fördelas över årskurs 7–9 skulle det för eleverna innebära en timme per vecka och om det genomförs klassvis på en fyrparallellig högstadieskola skulle det innebära 12 schemalagda timmar för vägledaren per vecka.

Även farhågan att vägledare inte skulle kunna hålla sig à jour om arbetstiden blir mer upplåst, måste betraktas som överdriven. De flesta arbetstagares vardag är fullspäckad med inbokade möten och fasta tider för olika uppgifter utan att det behöver hindra uppdatering, samverkan och professionsutveckling.

Slutligen framförs att förslaget om Framtidsval innebär att skolans ansvar för vägledning läggs i vägledarnas knä. Det är oriktigt. Utredningen lägger en rad olika förslag som innebär en förstärkning av lärarnas, rektors och huvudmannens ansvar. Inget av förslagen ska ses isolerat utan som en helhet där de tillsammans stärker elevernas tillgång till vägledning och ger dem bättre förutsättningar att utveckla de kunskaper och kompetenser som behövs inför framtida studie- och yrkesval.

Marie-Hélène Ahnborg, särskild utredare i utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning