Digitala resurser förändrar lärandet
Digitala resurser förändrar synen på lärande och kunskap i klassrummet, och påverkar elevernas sätt att både hämta in och representera kunskap. Det visar en ny avhandling från Stockholms universitet.
Avhandlingen ”Didaktisk design med digitala resurser. En studie av kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skola” handlar om hur digitala redskap påverkar såväl lärares undervisning som elevers lärande på olika sätt.
Doktoranden Anna Åkerfeldt lyfter fram att digitala resurser och arbetssätt blir allt vanligare i skolan, men används i betydligt större utsträckning i lärandeprocessen än vid provsituationer och bedömning. I en delstudie visar hon hur elever som skriver prov via ordbehandlare på en dator delvis använder skärmen för att ”få syn på” sina tankar, och skrivprocessen ser annorlunda ut än för de som använder papper och penna.
– Skrivandet förändras beroende på vilka resurser man använder. Det är inget förvånande egentligen; använder man en ordbehandlare har man större möjlighet att editera och experimentera med sin text än om man skriver med papper och penna. Man kan hoppa friare mellan frågorna, kanske låta bli att avsluta en mening för att hoppa till nästa fråga som bättre kopplar till det man associerar till och tänker på just då. Man skissar på sin text mer. När jag tittat på de elever som använder papper och penna så verkar det som att de tänker ut hela meningar i huvudet som de sedan skriver ner.
Hon vill inte gå in på huruvida de olika verktygen och påföljande metoder för att svara på provfrågorna påverkar svarens kvalitet, utan konstaterar så här långt endast att skrivprocessen förändras.
– Jag har inte gjort någon sådan studie. Men det vore intressant att gå vidare och titta på det. Är det något som blir bättre, vad är det i så fall, och för vilka grupper? Det finns många infallsvinklar på det som är intressant att studera vidare.
Något hon ser som problematiskt är glappet mellan hur digitala resurser såsom datorer används för lärande och senare vid bedömning. Generellt sett har elever tillgång till ett brett spektra av möjligheter för att bearbeta, omvandla och representera information och kunskap under resans gång. Men när kunskaperna ska bedömas, ofta i slutet av processen, reduceras möjligheterna och eleven förväntas ”översätta” all kunskap till skriven text på papper där kunskapen delvis handlar om att memorera faktakunskaper.– Koherensen mellan vilka resurser som används i en undervisningssituation behöver vara mer samstämmig med de som används i en prov- och eller en bedömningssituation. Formativ bedömning är ett viktigt och angeläget område att arbeta vidare med och utveckla utifrån den ökade användningen av digitala resurser i skolan.
Resultat från en av studierna visar att trots att kursplanen och läraren uppmuntrar eleverna att arbeta med andra uttrycksformer än skriven text, väljer oftast eleverna att lämna in skriven text som det primära underlaget för bedömning.
– I en skola där jag följde eleverna förstod de inte poängen med att arbeta med en mjukvara som visualiserade matematiska problem. De ville hellre räkna mattetalen i sin bok för då visste de att de övade på det som senare skulle komma på provet.
Vad är det som krävs för att skolan ska kunna ta tillvara på möjligheterna på ett bättre sätt?
– Jag tror att man behöver utveckla bedömningsverktygen. Både hur proven i sig utformas, och hur man bedömer andra uttrycksformer än skriven text. Nu behandlas ofta bilder, rörlig bild, illustrationer ofta sekundärt i en bedömningssituation. Mina resultat liksom tidigare forskning pekar på att de uttrycksformer som används påverkar vad som blir möjligt att kommunicera i en situation. Detta betyder att vad som är möjligt att uttrycka genom rörlig bild inte med enkelhet kan överföras till skriven text och viceversa.
Skolvärlden skrev i maj om doktoranden Anna-Lena Godhe vid Göteborgs universitet, som kritiserar ämnesplaner och kunskapskrav just för att styra in bedömningen till att endast omfatta talad och skriven text.
– För att de produkter som kan skapas med den digitala tekniken ska bli en del av det ordinarie skolarbetet så måste de också vara en del av bedömningssystemet. I gymnasieskolans ämnesplaner och kunskapskrav läggs fokus i ämnet svenska på det talat och skrivet språk. Därför ges lite vägledning för lärare och elever om, eller i vilket utsträckning, andra typer av uttryckssätt ingår i ämnet och hur de, i så fall, ska bedömas, sade Anna-Lena Godhe i en kommentar då.