”Drömläge för skolan – kan inte bli sämre”

– För 16-17 procent av de svenska grundskolorna är det mer än 20 procent av eleverna som inte når gymnasiebehörighet. De skolorna borde förstås någon ha gjort någonting med för länge sen. Det är den mest sorgliga statistiken man kan hitta, för att lyckas i grundskolan är en ung människas viktigaste skyddsfaktor. För de barn som far illa är skolan femton gånger viktigare än familjebakgrunden. Jag vill trycka på den moraliska dimensionen i skolan, sa Per Kornhall inledningsvis.

Han poängterade att skolan enligt lag ”ska genom strukturerad undervisning ges ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i den omfattning som behövs för att skapa förutsättningar för att eleverna når de kunskapskrav som minst ska uppnås” – men det sker inte. Några tecken på stora systemproblem skolan har är bristen på tilltro mellan huvudmän, rektorer och lärare, som kommit fram i ny forskning. I den nya Talis-studien framkom också att svenska lärare ångrar sitt yrkesval mest bland lärarna i de 34 OECD-länder i studien.

– Vi kan vända den här trenden ganska snabbt om alla – politiker, huvudmän, rektorer och lärare – tar sitt ansvar och vi gräver där vi står. Vi har ett drömläge för svensk skola för det kan inte bli mycket sämre, sa Per Kornhall.

Han hänvisade till en rad viktiga faktorer som enligt forskningen skulle hjälpa svenska elever att nå målen: att bemyndiga lärarna, att arbeta för att motivera lärarna, att satsa på fortbildning genom kollegialt lärande, att skapa goda relationer inom skolans organisation, att rensa bland uppgifter och mål i en skola, att tidigt upptäcka och hjälpa elever som inte når kunskapsmålen och att se till att lärare mäter och följer upp resultatet av sin undervisning.

– Som huvudman måste man se till att jobba med de statliga målen för skolan, som är respekterade i verksamheten, men man måste också göra det med respekt för rektorer och lärares profession. Man behöver skapa motivation i arbetet och för lärare är det framför allt frågan om hur man får barn att utvecklas, sa Per Kornhall.

Seminariets panel bestod av Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson, Maria Stockhaus som är ordförande för SKL:s utbildningsberedning och statssekreterare Bertil Östberg (FP) som därefter diskuterade Per Kornhalls slutsatser.

– Vi behöver jobba med förtroendeskapande åtgärder i skolan och inte slå varandra i huvudet för någonstans vill vi ju alla inom skolan att eleverna ska nå goda resultat. Jag tror inte att debatten om huvudmannaskapet gynnar det förtroendeskapande arbetet, sa hon och nämnde även att Alliansens skolreformer inneburit att staten tagit större ansvar för skolan.

Maria Stockhaus framhöll att många av de faktorer som Per Kornhall beskrivit är samma som SKL:s åtta framgångsfaktorer för skolan. Hon talade om att det är ett problem att skoldebatten sällan handlar om goda exempel och hon sa att SKL:s Prioprojekt har inneburit att lärare få mer tid till undervisning genom att omdisponera tiden på skolan.

– Det är massor av kommuner som inte gör det här som Maria beskriver och som skulle vara hjälpta av en nationellt finansierad skola, men också ett tydligare uppdrag direkt till lärare och rektorer ute på skolorna, sa Bo Jansson som också han i mångt och mycket höll med Per Kornhall i hans syn på skolutveckling.

Maria Stockhaus sa senare:

– Skolan är ett gemensamt ansvar. Hade skolan i dag varit statlig hade inte jag förordat att den skulle bli kommunal för jag tror inte vi löser skolans problem genom att förändra huvudmannaskapet. Vi behöver ta fasta på reformerna, Hatties slutsatser och det kollegiala lärandet och jobba framåt.

Bertil Östberg lyfte också brister i skolans styrsystem som en orsak till de fallande kunskapsresultaten.

– Det är ingen hemlighet att Folkpartiet vill ha en statlig skola. Det handlar inte om att detaljstyra undervisningen utan om att få ett genomgående styrsystem där man på alla nivåer tar fullt ansvar för att utveckla skolan och se till att undervisningen blir så bra som möjligt.

Han talade om att regeringen infört en ny skolpolitik i flera steg: först tagit fram nya styrdokument som ny skollag och läroplaner. Därefter har man fokuserat på att stärka lärares arbete i klassrummet genom fortbildningssatsningar för lärare, som matematiklyftet och läslyftet. Man har också sett över lärarutbildningen och inrättat ett skolforskningsinstitut.

– Det är uppenbart att huvudmännen tar för lite ansvar för skolutvecklingen. Inte säkert att de sätter upp andra mål, det stora problemet kanske är att de är för passiva. De fokuserar på budget och de ska bygga nya skolor och liknande vilket tar mycket kraft. Det kanske inte finns tid över för att fokusera på elevernas lärande.

I en intervju med Skolvärlden kommenterade han hur staten i en kommunal skolorganisation skulle kunna se till att kommuner tar ansvar och inte låter 12 000 elever varje år lämna grundskolan utan gymnasiebehörighet.

– Vi måste fundera på hur vi kan erbjuda ett mer aktivt, konsultativt stöd till de kommuner som man ser inte når resultaten, kanske i anslutning till att Skolinspektionen sett brister. Då skulle Skolverket kunna komma in och ge stöd och följa upp utvecklingen. Den typen av insatser funderar vi på inför framtiden.