Du kan inte fixa allt själv

”Det är trygghet som skapar grund för lärande. Så att få klassen att bli trygg tillsammans är jätteviktigt om man ska lyckas med kunskapsuppdraget. 

I lärarutbildningen är det mycket fokus på ämnen. Hur man leder en klass får mindre plats, trots att just det ofta är den stora delen när man börjar jobba som lärare. Vi har jobbat tillsammans i snart 20 år. Vi har prövat oss fram med olika arbetsmetoder och när vi utvärderade vårt arbete bestämde vi oss för att skriva boken.

Som klassföreståndare ska man få alla elever att känna att de får vara den de är. Jobba för att alla ska respektera varandras likheter och olikheter. Klassföreståndaren är den sammanhållande länken och det är hens uppgift att göra det bra för allihop. Se till att eleverna utvecklas så långt som möjligt, både i ämnena och som personer. Det är såklart en utmaning när man har en grupp med olika behov. Men det viktigaste är att se alla, prata med alla och att lyssna. 

En av de svåraste uppgifterna är nog att hålla i hop gruppen och hinna uppmärksamma alla, trots att det är så mycket runtomkring att ha koll på. Det är viktigt att känna in var eleverna befinner sig just nu och försöka förhålla sig till det. Speciellt på högstadiet. Det de upplever och funderar över speglas in i undervisningen. 

I varje moment måste man stötta och hjälpa, ge mer stöd eller större utmaningar. Det är svårt. Men det är också det som är roligt, att se elevernas framsteg och utveckling. 

En fälla som är lätt att gå i är att en del elever är bra på att liksom försvinna. Det är lättare att se de som tar stor plats. 

Eleverna måste känna att de har läraren bakom sig hela tiden, att det är okej att bli arg eller ledsen ibland, och att man ändå kan kommunicera. Det
visar på trygghet.

En annan utmaning med klassföreståndarrollen är att det inte bara är eleverna i klassrummet du måste förhålla dig till. Vårdnadshavare och fritiden finns också med i klassrummet, indirekt. Som lärare kan du inte göra vad du vill utan att ha vårdnadshavarna med dig. Dessutom måste du förhålla dig till dina kollegor, som också undervisar klassen. Man är därmed ledare på flera nivåer i skolan. Det är en skillnad mot de flesta andra branscher. 

Som klassföreståndare får man ofta höra en hel del om andra lärare och händelser, man blir en del i den informationen och det kan vara svårt att förhålla sig till det. Man måste vara tydlig, men utan att göra någon besviken eller kränkt. 

Det är lätt att fastna i detaljer och i de elever som hörs och märks mest. Det är också lätt att jobba på inom det område man själv känner sig trygg i, i stället för att försöka utveckla sina svagare sidor. Om man till exempel är bra på att tala med eleverna kanske man behöver bli bättre på att lyssna.

Man måste också inse att det inte går att hjälpa alla. Ibland är det inte klassföreståndarens jobb att ta itu med problem som eleverna har. Det kanske är dags att prata med kollegorna i arbetslaget, kurator, skolsköterska eller rektor. Det är viktigt att inte fastna i att man ska fixa allt själv. 

Att vara mentor skiljer sig lite från klassföreståndarrollen, beroende på hur mentorskapet organiseras såklart. Har du en klass har du ett bestämt antal personer som följs åt. I en mentorsgrupp ingår ofta elever från olika årskurser, som är splittrade i olika grupperingar. 

Med boken vill vi ge praktiska tips och idéer på hur man kan jobba med sin grupp, hur man samtalar med och bemöter elever på ett professionellt sätt. Boken ger också tips och råd kring dokumentation och hur man informerar kollegor på ett bra sätt.”