”Skoldagen har blivit tryggare med lågaffektivt bemötande”

Efter att ha sett hur man höll fast och isolerade utagerande ungdomar på anstalter, ville Johan Sander hitta mer etiska alternativ. Han fann lågaffektivt bemötande och har med lyckat resultat tagit in metoden i skolan. Ändå förstår han att metoden väckt debatt den senaste veckan.
– Alla lärare kämpar frenetiskt med de här frågorna, säger Johan Sander.

Lågaffektivt bemötande har väckt mycket debatt de senaste dagarna. Detta sedan skyddsombudet på en grundskola i Hjulsta gick ut med att metoden lett till ökat våld på skolan. På ena sidan i diskussionen står nu en rad ledarskribenter som menar att lärarens auktoritet har monterats ned, på andra sidan de som menar att grundskolan helt missuppfattat metoden.

Skolvärlden har tidigare skrivit om Johan Sander, förstelärare på Aggarpsskolan i Svedala, som framgångsrikt använder sig av metoden i sitt arbete. Han förstår att debatten har uppstått.

– Det är för att det är ett så stort vardagsproblem i skolan idag med elever som utagerar eller utmanar skolan. Det kan vara störande beteende eller slagsmål eller vad som helst – alla lärare kämpar frenetiskt med det, jag också. Just därför är det väldigt laddat, man känner sig bra eller dålig upplever jag, säger Johan Sander.

Metoden missuppfattas

Johan Sander håller med förgrundsfiguren Bo Hejlskov Elvén om att metoden ofta missuppfattas.

– Det handlar verkligen inte om att bara gå därifrån och låta något ske, då har vi hamnat jättefel. Jag skulle aldrig tillåta någon att slå en annan elev, men det handlar om hur man gör – och det finns massor att göra i stunden, säger Johan Sander.

Hans egen ingång till metoden var genom arbete på ungdomsvårdsanstalter.

– Där höll man ofta fast ungdomarna eller isolerade dem och jag kände mig inte alls hemma i det förhållningssättet. För mig är lågaffektivt bemötande ett etiskt förhållningssätt till utagerande elever, så att de också känner sig trygga i situationen, säger Johan Sander.

Vill inte vara auktoritär

Han menar att metoden används på ett fåtal elever.

– De flesta av våra elever kan man hantera på andra sätt, men för vissa elever måste man göra det på ett speciellt sätt upplever jag. Elever som utagerar kommer vi alltid ha – så vi måste lära oss hur vi hanterar dem och där tycker jag lågaffektivt bemötande fungerar. Jag vill inte vara den auktoritära läraren som jobbar med skrämselteknik.

Johan Sander trycker på att mycket av arbetet sker förebyggande.

– Det tycker jag att många missar – de fastnar i själva frågeställningen kring vad man ska göra när något händer. Precis i stunden när någon kastar stolen måste vi bara få det att sluta så att affekten lägger sig. Men sen börjar det viktiga arbetet – vad gör vi för att vi inte ska hamna i samma situation igen? Många ser bara själva sekvensen när någonting händer och där är det ju ingen som vill hamna, men vi kan ju göra saker för att det inte ska hända igen, säger Johan Sander.

Tryggare skoldag för eleverna

Hur har det påverkat elever och lärare att ni arbetar med lågaffektivt bemötande?

– Eleverna har fått en bättre och tryggare skoldag. Dessutom har förståelsen för elever med beteendeproblem och kunskaperna kring NPF ökat, säger Johan Sander.

Han tror att nyckeln till att lyckas med implementeringen ligger i att få med både lärare och ledning på tåget.

– Ledningen har varit tydlig med visionen om att vår skola ska arbeta med ett bra bemötande för alla elever. Sedan har vi haft kompetensutvecklingsdagar för skolan där vi har jobbat kring bemötande och förhållningssätt för att hantera elever med problemskapande beteende med föreläsningar, workshops, diskussioner och handledning.

Välkomnar diskussionen

Men trots att lågaffektivt bemötande har fungerat väldigt bra för Johan Sander, välkomnar han diskussionen om metoden.

– Jag tänker att det är en viktig debatt, oavsett vad man har för åsikt. Det här är någonting som är aktuellt i skolsverige idag – det märker man ju på antalet kommentarer på artiklarna som skrivs.

– Det är jättesvåra frågor som skolor behöver jobba ännu mer med. Hur hittar man ett bra förhållningssätt på en skola så att alla elever faktiskt mår bra? Mycket handlar om bemötande, det är jag helt säker på – men sen kan det också handla om hur resursfördelningen ser ut på skolan? Har man möjlighet att jobba lågaffektivt om man är ensam? Det är frågor som är viktiga att diskutera.