choklad
Debatt

En alladinask till 110 personer

Debatt Visst är kommunalisering, förstatligande eller nationell kunskapsskola lite tråkiga och kanske oengagerande ord? Men en naggad chokladbit fick mig att vakna upp, skriver läraren Kristina Ringqvist.

Visst är kommunalisering, förstatligande eller nationell kunskapsskola lite tråkiga och kanske oengagerande ord? Men en naggad chokladbit fick mig att vakna upp.

Personligen märkte jag inte så mycket av kommunaliseringen av skolan. För mig var början av 90-talet en enda lång dimma i moderslyckans namn. När jag till slut återkom till skolan efter fyra barn och sex års uppehåll hade jag fullt upp med att få ihop vardagen, och det var nog inte kommunaliseringens fel.

Första gången jag började ana hur kommunens syn på oss lärare var nog för ca tio år sedan. Det drog ihop sig till julavslutning och vi fick en julklapp från stadsdelen. Vi blev glada, för detta var vi inte vana vid, och öppnade paketet på personalrummet. Det var en Aladdinask. Det var en Aladdinask till 110 anställda. Vi fann oss snabbt och började skämta om att det var tur att vi har linjaler på skolan så att vi kanske kunde få en tredjedel var. Men irritationen grodde också. Skulle vi skicka en tredjedels trillingnöt till stadsdelen och fråga: – Hur tänkte ni nu? Till slut ringde jag stadsdelen och en stackars tjänsteman förklarade att det var en chokladask per arbetsplats. En till varje skola, dagis eller äldreboende. Lika för alla. Det låter ju rättvist. Om man nu bara krafsar på ytan. Hade förvaltningen brytt sig lite mer hade man kanske tittat på hur många anställda varje arbetsplats hade. Vi hade oturen att var stadsdelens största arbetsplats.

Eftersom jag är väldigt förtjust i choklad kom denna lilla sak att etsa sig fast. Idag kan jag se att detta synsätt är dominerande inom kommunen. Varför har lärarna haft en så svag löneutveckling jämfört med andra grupper i kommunen dessa dryga 20 år? Jo, för att jämfört med många andra grupper i kommunen är lärarna en höglönegrupp. Varför ska lärarna tjäna mer? Lika lön för alla. Det låter väl rättvist? Ja, om man nu bara krafsar på ytan. Går man lite djupare upptäcker man att lärarna har lägre livslön än de som bara har gymnasieutbildning. Med andra ord skulle det kunnat vara mer lönsamt att börja jobba i kommunen med något som inte kräver högskoleutbildning än att bli lärare. Det är därför inte märkligt att väldigt få söker lärarutbildningen idag. Så var det inte innan kommunaliseringen.

Nu tycker nog någon att jag också bara krafsar på ytan. Naturligtvis borde det finnas kommuner som har gjort en massa bra saker för skolan och lärarna. Så, var är ni kommunpolitiker i debatten? Varför träder ni inte fram och berättar om vilka satsningar ni har gjort på skolan sedan den kommunaliserades? Varför är det bara rikspolitiker som berättar vad de vill göra? Det är ju inte de som har makten över skolan.

Jag undrar också varför kommunerna så gärna vill behålla skolan. Ständigt sjunkande elevresultat, många anmälningar från Arbetsmiljöverket och krav på höjda lärarlöner från allt fler. Det låter ju inte som någon hit. Snarare som att bli sittande med Svarte Petter. Varför vill ni inte släppa skolan?

Kan det vara så att ni har fantastiska men hittills outtalade planer för skolan? För det kan väl inte vara prestige eller makt? Eller, är det som jag misstänker, att Svarte Petter egentligen är en guldgruva?

Kristina Ringqvist
Lärare på Vällingbyskolan

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm