klocka
DEBATT

”Varje by hade egen modell för rätt tid”

DEBATT "En dag bestämde sig de styrande i Riket för att Riksurverket skulle skrotas. Nu skulle istället varje by ha sin egen modell för att kunna visa rätt tid och väg framåt för alla unga. Man tittade på det gamla uret såklart, men tyckte att visarna var onödigt stora och tunga", skriver Gunnar Valinder, ordförande LR Göteborg, och Lennart Hellsborn, huvudskyddsombud LR Göteborg i en saga om skolan.

Det byggdes en gång ett urverk som hade till uppgift att visa tiden och därmed också vägen framåt, för alla barn och unga i Riket. Detta Riksurverk var byggt med omsorg och med ett rätt stort mått av kunnande. Det fanns både sekund-, minut- och timvisare och alla hade rätt tyngd och storlek för sin uppgift. Kugghjulen inuti verket var alla anpassade för sin uppgift, inte för stora och inte för många, utan drev verket framåt med precision. Alla i Riket hade stort förtroende för uret och litade på att det visade rätt tid och därmed också rätt väg framåt. Nu gällde det att bygga likadana klockor, fast mindre, så att alla byar i Riket hade sitt eget ur.

Men så en dag bestämde sig de styrande i Riket för att Riksurverket skulle skrotas. Nu skulle istället varje by ha sin egen modell för att kunna visa rätt tid och väg framåt för alla unga. Man tittade på det gamla uret såklart, men tyckte att visarna var onödigt stora och tunga.

Metallen i visarna tyckte man kunde göra större nytta inuti klockan, så man tillverkade fler och större kugghjul som alla snurrade på för att visa rätt tid.

Resultatet blev det motsatta! Klockorna ute i byarna började gå långsammare och långsammare och något måste göras. De styrande i byarna samarbetade i en förening, SBL (Sveriges Byars Lag) som kom fram till att man nog kunde ta bort någon av visarna och ta bort ytterligare lite metall för att få möjlighet att göra fler kugghjul inne i verket. Sagt och gjort, man byggde utvecklingskugghjul, samordningskugghjul, sektorskugghjul, kontrollkugghjul och många, många fler. Hur man än ansträngde sig och hur fort kugghjulen än snurrade, så gick urverken bara sämre och sämre. När man jämförde med Urverk i andra länder (där hade man oftast behållit Riks-uret) så blev resultatet förskräckligt. Nu hade man samtidigt ute i många byar tröttnat och byggt egna privata urverk, eftersom man visste att byns visade helt fel tid.

Det fanns i Riket också många urmakare som tyckte väldigt olika kring hur visarna skulle visa tiden. En del tyckte att sekundvisaren kunde hoppa fram var femte sekund istället för varje, andra tyckte att timvisaren bara behövde röra sig varje hel timma. Andra tyckte till och med att visarna kunde snurra åt motsatt håll. Sedan fanns det urmakare som tyckte att alla barn och unga själva skulle få bestämma vad klockan var. Om ett barn tyckte att klockan skulle vara åtta, skulle visarna genast skynda sig att ställa sig på åtta och om ett annat barn ville klockan skulle vara tolv, skulle visarna genast skynda sig dit. Till slut visste visarna varken ut eller in och många valde helt enkelt att sluta. Samtidigt var det väldigt svårt att hitta metall som ville bli till nya visare till alla klockor som saknade sådana.

Kugghjulen inuti uren däremot, blev bara fler och större och visarna allt mindre, så till slut välte många av klockorna och visarna stannade helt och hållet.

Nu uppstod det ett käbbel och gräl i Riket, vem skulle nu ansvara för att visarna återigen kunde visa rätt tid och väg framåt. Visarna tyckte att de borde få tillbaka lite av sin forna tyngd och längd och återigen få vara tre, så att människorna kunde lita på att de visade rätt. Men se det gick inte kugghjulen med på. De hade alla så viktiga och ansvarsfulla uppgifter att det då rakt inte kunde bli tal om att ta bort eller göra några kugghjul mindre.

Istället tyckte man att visarna kunde besöka varandra och lära av de duktiga visare som fortfarande tycktes fungera. Man tillverkade också special- visare som hade till uppgift att visa för visarna hur de skulle visa tiden.

Alla sagor måste ju få ett slut, helst ett lyckligt, men hur denna saga slutar får tiden utvisa.

Av Gunnar Valinder, ordförande LR Göteborg, och Lennart Hellsborn, huvudskyddsombud LR Göteborg

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm