estland

Läraren Merike Tuis inleder sin lektion med ett experiment.

| Foto: Magnus Glans
Reportage

Därför gör Estland Pisa-succé

Estland tar alltmer över rollen som Europas fixstjärna på Pisa-himlen. Vad är det som gör att estländarna lyckas så bra, och kan vi lära oss någonting av dem? Skolvärlden besökte en kommunal skola i Tallinn för att ta reda på mer.

Pisaresultaten

Klass 9B på Tallinna Ühisgümnaasium i centrala Tallinn har precis satt sig ner i sina bänkar. Geografiläraren Merike Tuis blickar ut över sina elever. På katedern står en glasbägare med saltvatten, i handen håller hon en potatis. 

Med pillemarisk min frågar hon eleverna vad de tror kommer att hända när hon släpper ner potatisen i vattnet. Några kommer med förslag, andra är tysta. Men allihop tittar förväntansfullt på sin lärare.

Så åker potatisen ner i vattnet, för att genast flyta upp till ytan där den lägger sig och guppar, uppburen av saltvattnets höga densitet.

Eleverna reagerar med förtjusning och succén är ett faktum. Merike Tuis har sin publik i ett fast grepp och kan inleda lektionen om Östersjön, salthalt och havsnivåer på allvar. 

45 minuters katederundervisning går som på räls, med en klass som koncentrerat följer vad hon berättar och skriver i sina häften. Inget maskande, inget bus, men samtidigt lustfyllt.

– Jag är auktoritär i min undervisningsstil, det är min personlighet som lyser igenom. Jag är inte överdrivet vänlig mot eleverna, men det betyder inte att vi inte kan skoja och ha kul tillsammans, säger Merike Tuis efter lektionen.

Hon tror dock inte att katederundervisning och disciplin är det som ligger bakom Estlands höga Pisa-resultat. Olika lärare gör olika, som på de flesta arbetsplatser. Det handlar snarare om att utbildning värderas högt i samhället, och de allra flesta elever har bra stöd hemifrån.

– Kontakten med föräldrarna är oftast positiv, de respekterar skolan och vad vi gör. Det finns alla sorters föräldrar, men generellt sett får vi positiv feedback, säger hon.

Även om tankar på Pisa-test inte upptar särskilt mycket av hennes tid, medger ändå Merike Tuis att resultatet känns bra.

– Det är trevligt att få bekräftelse. Att vi trots små medel lyckas väldigt bra, säger hon.

Det viktigaste är professionella lärare

Ända sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har landet samarbetat med Finland för att utveckla skolan. Lite i taget, steg för steg utan några alltför drastiska reformer.

Inom lärarprofessionen jobbar man med att hitta balansen mellan den auktoritära, krävande stilen å ena sidan, och modernare, mjukare metoder och 21:st century skills å den andra.

Mart Laidmets, vice statssekreterare vid estniska utbildningsdepartementet, nämner ett antal olika faktorer som han tror samverkar till skolans framgång. Men han tvekar inte när Skolvärlden frågar vad som är allra viktigast:

– Det viktigaste är professionella lärare. Läroplanen är viktig, men lärarna är ganska autonoma när det gäller hur de kommer fram till målet. Det är inte så mycket regler, säger han på telefon från staden Tartu i sydöstra Estland.

Där ligger både utbildningsdepartementets kontor och landets största universitet, grundat 1632 i Svenska Livland som Sveriges andra universitet efter Uppsala. Under det svenska styret infördes landets första obligatoriska skola, och uttrycket ”den gamla goda svensktiden” lever vidare här än i dag.

– Det är lite på skoj men det ligger också någonting i det, säger Mart Laidmets.

Nästa pusselbit i förklaringen av den framgångsrika skolan ligger enligt honom på samhälls-nivå, och det rimmar med det läraren Merike Tuis säger om att utbildning värderas högt: Folk i stort har en genuin respekt för skolan och för lärarnas kunnande, och det får faktiska konsekvenser för hur merparten av både föräldrar och elever förhåller sig till skolan.

– Det finns en attityd i samhället att utbildning är viktigt. Det är väldigt viktigt för föräldrar att eleverna når goda resultat.

OECD:s mätningar visar att elevernas sociala bakgrund spelar betydligt mindre roll i Estland än i Sverige.

– Vi har inte så stora skillnader i samhället och det finns inga områden i Estland där det bor bara rika eller bara fattiga. Man går till sin närmaste skola så alla möts i skolan, säger Mart Laidmets.

Faktum är att elever i Estland får lov att söka till vilken skola de vill, men 90 procent väljer ändå att gå till den närmaste. Landet har ingen fri skolmarknad. De skolor som finns utöver statliga och kommunala är idéburna skolor som Waldorf eller religiösa skolor, dyra privatskolor samt ett mindre antal elitskolor för elever som är särskilt skickliga i vissa ämnen. Totalt går fyra procent av eleverna i olika former av friskolor, enligt Mart Laidmets.

– Vi är inte så glada över elitskolorna, de är kvar från Sovjettiden. Det som är bra i Estland är annars att du får samma utbildning oavsett vilken skola du går i, säger han.

Staten har gått in och höjt en del, men det behövs mer

Tallinna Ühisgümnaasium byggdes för 78 år sedan och liknar i grunden en större skola hemma i Sverige. Raka korridorer, linoleumgolv och bleka väggar. Den tydligaste skillnaden mot många skolor hemma är att den är anmärkningsvärt ren och fräsch. 

Den gamla stenbyggnaden har uthärdat såväl sovjetisk ockupation som världskrig – 1944 förstördes stora delar av skolan under en tysk bombräd – men i dag ser den närmast nyrenoverad ut, trots att det är åtta år sedan de målade om.

De 850 eleverna i åldrarna sju till nitton i 33 klasser från årskurs ett till tolv tycks inte lämna några spår efter sig: inget klotter, inte ens inne på toaletterna, inga ristningar i trämöbler, inga tuggummin, inga snusprillor (det är olagligt att sälja snus i Estland, men antalet brukare i skolåldern ökar) eller annat skräp.

– Ofta beter sig eleverna väl mot skolan och ser den som sin arbetsplats. Det finns skolor som är mer slitna från början där det kan förekomma klotter eller liknande, men generellt sett hjälps elever och lärare åt att hålla rent, säger Merike Tuis.

Trots alla skillnader finns det också en hel del likheter mellan den estniska och den svenska skolans utmaningar. Estniska lärare har dåliga löner vilket gör att alldeles för få unga söker sig till lärar-utbildningen, samtidigt som stora delar av lärarkåren närmar sig pensionsåldern, till exempel.

– Lönerna måste höjas. Staten har gått in och höjt en del, men det behövs mer. Dessutom är det bara pengar som de flyttar runt i skolans budget, det är inga nya pengar, säger Mehis Pever, rektor på Tallinna Ühisgümnaasium.

Han framhåller också att lönerna inte är det enda problemet.

– Det är väldigt mycket jobb. Lärarna på min skola undervisar 22 lektioner i veckan och det är för mycket. Utöver det ska de förbereda lektionerna och ta hand om en hel del annat. Jag tror att om vi inte ändrar någonting snart så kommer vi inte ligga så högt i resultaten om några år, säger han.

I Tallinn ska en lärare jobba 35 timmar i veckan, inklusive 22 lektioner á 45 minuter. Men de jobbar betydligt mer, enligt läraren Merike Tuis.

– Vi jobbar mellan 40 och 50 timmar i veckan, säger hon.

Rektor Mehis Pever är orolig för framtiden.

– Min dröm är att skolpolitiken ska bli som försvarspolitiken, att partierna sluter gemensamma avtal som gäller långsiktigt. För några år sedan var jag säker på att politikerna förstod situationen och skulle göra någonting åt den i tid. Nu har jag insett att de bara ser våra resultat, som är bra än så länge. Men om trasiga delar inte byts ut så kommer maskinen att sluta fungera längre fram, säger han.

estland2

Tallinna Ühisgümnaasium bombades under andra världskriget, men byggdes upp igen av tyska krigsfångar.

| Foto: Magnus Glans
estland3

Alla som Skolvärlden träffar på plats i Tallinn säger att både elever och föräldrar har stor respekt för lärarnas kunskap.

| Foto: Magnus Glans
estland4

Rektor Mehis Pever tror att lärarnas lösa tyglar är den viktigaste förklaringen till Pisa-framgångarna.

| Foto: Magnus Glans
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm