”Ett misstag att inte ta Pisa på allvar”

DN skriver att de har granskat enskilda elevers provresultat och konstaterat att många elever inte ens svarar rätt på varannan fråga, trots att de är högpresterande i vanliga fall. Elever har också i intervjuer med DN sagt att de var omotiverade och provtrötta och därför inte tog Pisa-provet på allvar.

Som skäl till provtröttheten lyfter DN fram den stora mängden nationella prov, som eleverna gjorde under samma period som Pisa genomfördes.

– Att anta att elever i andra länder inte skulle ha lika många prov som svenska elever håller inte, det vet vi inte. Och visst är det intressant att man 2003 ville förklara Sveriges dåliga Pisa-resultat med att eleverna inte var lika prov-vana som elever i andra länder, och nu vill förklara det ännu sämre resultatet med att svenska elever har för många prov, säger Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund.

DN har också jämfört resultat på nationella prov med Pisa-resultat, vilket man inte ska göra, menar Magnus Oskarsson. Proven har helt olika syften.

De nationella proven är tänkta att använda på individnivå, alla elever i en årskurs gör samma prov och de ska stödja betygssättningen. 

Pisa-provet ska däremot mäta kunskap på systemnivå och används aldrig på individ- eller ens skolnivå. Eleverna gör inte samma prov utan de får ett av tretton olika Pisa-häften och resultaten räknas därefter samman. Däremot analyseras resultatet för olika undergrupper, som flickor och pojkar. 

– Dessutom är spridningen i svårighetsgrad i Pisa-provet mycket stor. Det finns väldigt lätta frågor och det finns väldigt svåra frågor. Det finns kanske 1–2 elever i Sverige som klarar av de svåraste frågorna. Man kan förvänta sig att elever skriver alla rätt på nationella provet. Men man kan inte förvänta sig att elever har alla rätt på Pisa-provet. Dessutom vet vi att svenska elever ofta har svårt för mattedelen, eftersom den innehåller annan matte än den vi håller på med i svensk skola, säger Magnus Oskarsson. 

Han ställer sig också skeptisk till att Svenska elever skulle vara mer omotiverade än andra.

– Jag tror att motivationseffekten finns även i andra länder. Självklart kan den påverka resultaten i Sverige lite grand. Men Sveriges Pisa-resultat var inte lite grand sämre än andra länders.

Hur DN har kommit över enskilda elevers och skolors resultat på Pisa-provet ska de avslöja i morgondagens tidning. Men enligt Magnus Oskarsson är såväl elever som skolor helt avidentifierade.

Experter som Skolvärlden har talat med identifierar ett antal problem i DN:s granskning:

• Dels jämför de genomsnittliga resultat i matematik på nationella proven på en skola, med Pisa-resultaten på samma skola. Det blir missvisande eftersom det bara är ett slumpmässigt urval om 30 elever som göra Pisa-provet på de utvalda skolorna.
• I Pisa-provet deltar elever födda 1996, det innebär att ett antal elever i årskurs 8 och första året på gymnasiet också deltar. Det framgår inte om DN har gjort några kontroller för detta och har de inte det blir deras jämförelser med genomsnittliga betyg och resultat på nationella proven missvisande.
• DN jämför andel elever som nått högsta betyg på olika skolor med genomsnittligt Pisa-resultat på skolorna. Det blir missvisande på grund av första punkten ovan och för att de inte gör några kontroller för betygsinflation.
• Att jämföra resultat på nationella prov är vanskligt. Dels rättas de olika, enligt en rapport från Skolinspektionen, dels varierar provens svårighetsgrad över tid. Det innebär att resultaten varierar mellan år och är ojämförbara. De nationella proven är heller inte konstruerade för att följa kunskapsutveckling över tid.
• Att eleverna är provtrötta kan mycket väl stämma. Men DN:s analys bygger på att alla elever skulle vara lika mycket mer provtrötta än föregående årskullar som gjort Pisa-provet. Hur provtrötta elever födda 1991 eller 1988 var vet man inget om.
• Det finns andra studier än Pisa som visar på att svenska elevers matematikkunskaper har försämrats, till exempel Timss 2008 och KTH:s intagningsprov.