Ett övergrepp mot mindre begåvade
Kampen om väljarna har börjat och enligt olika undersökningar pekar det mot att ”skolan och utbildning” är frågor som är mycket viktiga för svenska folket. Redan nu har skolminister Björklund förslag på ändringar. Ett av förslagen är att förlänga grundskolan ”för elever som inte når godkänt” och som inte kommer in på gymnasiet – ett märkligt drag tycker jag.
Intelligensen, där förmågorna ingår, ser statistiskt sett lika ut i alla befolkningsgrupper på jorden och troligtvis även i landet Sverige. Det innebär att drygt 10 procent av oss har en intelligenskvot under 80 och drygt 2 procent tillhör den grupp som betecknas som utvecklingsstörda med IQ under 70. Eftersom läroplanens krav inte ger de här eleverna en ärlig chans, innebär det att ungefär var tionde elev inte kommer att uppnå godkänt. På de skolor där alla elever trots allt når godkänt, befolkas kollegiet antagligen av ”snälla” lärare som ser mellan fingrarna på elevernas resultat och sätter godkänt för att göra elever, föräldrar och inte minst politiker nöjda.
Ytterligare ett år till i grundskolan kan inte komma åt dessa elevers förmågor, som i många stycken är bristfälliga och så kommer att förbli oavsett antal år i skolan. Inte heller jag själv, utbildad speciallärare och specialpedagog med mångårig erfarenhet kan ”hjälpa barnen att tänka”. Om vi blir fler pedagoger, kan vi ge dessa elever bättre redskap för både läsning, skrivning, matematik och engelska, men att hjälpa eleverna att klara följande citat ur ”Läroplanen för grundskolan 2011” är oöverstigligt:
”Eleverna ska kunna beskriva orsaker och konsekvenser, föreslå lösningar, förklara och påvisa samband, växla mellan olika perspektiv, jämföra, se likheter och skillnader, för och nackdelar, uttrycka egna åsikter och ståndpunkter, framföra och bemöta argument, redogöra, motivera, resonera och redovisa, tolka, värdera, reflektera, avgöra rimligheter, pröva och ompröva och välja mellan olika strategier, söka, samla, strukturera, sortera och kritiskt granska information, skilja mellan fakta och värderingar, avgöra källors användbarhet och trovärdighet, förstå innebörden av begrepp, relatera begrepp till varandra och använda dem i olika och nya sammanhang.”
Frågan är om ens våra normalbegåvade och studiemotiverade elever, kommer att klara av att utveckla dessa dugligheter? Känns det rimligt att en 16-åring ska klara av att utveckla dessa ”förmågor” innan de slutar grundskolan? För mig känns det snarare som ett mål man eventuellt kan uppfylla under högskolestudier. Och måste alla studera vid högskola?
Elever med annorlunda förutsättningar måste få mer stöd att klara sig i ett allt mer komplicerat och kravfyllt samhälle, men läroplanen måste utformas så att även dessa ungdomars självkänsla får möjlighet att växa. Det känns outhärdligt att skolan tvingar på de ”svagare” ungdomarna orimliga krav och tvingar dem till ytterligare ett år i grundskolan. Det blir en åtgärd som leder till mer lidande och fler misslyckanden. Skolans övergrepp mot de på ”annat sätt begåvade” måste upphöra och målen läggas på en nivå, så att även de får möjligheter att uppleva sitt människovärde.
När får Sverige en skola som alla våra ungdomar förtjänar: en läroplan som räknar alla olika typer av begåvningar och förmågor som lika viktiga? Med den senaste läroplanen blir det lättare för en kamel att ta sig genom ett nålsöga, än det blir för vissa elever att ta sig genom den svenska grundskolan.
Britt-Louise Andersson
Specialpedagog i Gislaveds kommun