”Facket ska jobba för läraren – inte arbetsgivaren”

• Så ska vi lösa lärarbristen.
• Så ska lärare komma tillbaka till skolan.
• Fler ska utbilda sig till lärare.
• Förbundet vill se fler karriärsteg för lärare.

Jag förstår att det är lockande att gå in i dessa frågor. Särskilt med mantrat ”vi är facket” refererandes till att varje medlem, varje lärare, är en fundamental del av de frågor facket ska driva. 

Problemet i det hela är den samvetestress gemene lärare känner. En stress för att undervisningen ska vara i högklass, en stress för att kunna nå varje barn och elev. En stress för att helt enkelt inte räcka till. Och vi lärare är experter på att finna lösningar på problem. Det har kommit att definiera vår samtid i rollen som lärare i nedskärningstider.

Det är en fälla att sättas i den lösningsfokuserade rutan. Vi har förskjutits hit efter decennier av NPM-styrning där det blivit fult att lyfta problem, sätta sig på tvären när något inte fungerar och att vara jobbig. Det har letat sig in i våra lönekriterier att se lösningar där andra ser problem. Detta tror jag är anledningen till varför vi lärare är så dåliga på att anmäla tillbud. Vi vill inte vara jobbiga. Den som är jobbig riskerar dessutom outtalade repressalier. Så vi härdar ut.

Lärarnas tidning gick nyligen ut med en artikel med ingressen ”Så vill Lärarförbundet lösa den akuta lärarbristen i coronakrisen”. Jag anser att det här inte är en fråga lärare ska ta eller äga. Jämförbart vore som exempel att lärare behöver whiteboardpennor i sin undervisning. Det innebär inte att lärarfacken ska erbjuda en upphandling på detta.

Läraren ska inte vara hjälten.

Facket ska vara till för medlemmen. Facket ska stå upp för medlemmens intresse och välmående. Inte verksamhetens. Tar arbetsgivaren inte ansvar för rådande skolkris är det inte fackets uppgift att gå in och ta över den pucken. Jag förstår att det kan anses som fult att säga, men jag tänker göra det ändå. 

Facket ska utnyttja lärarbristen. Facket ska trycka på när lärare slutar som lärare och sätta hårt mot arbetsgivaren: ”Våra medlemmar flyr, lös problemet”.

För ska man ha rätten att kalla sig ett fackförbund för lärare så måste man släppa andras frågor. Lärarfacket ska inte vara ett förbund för elever med elevers intressen i fokus. 

Jag vill vara med i ett fack som värnar om medlemmars arbetsmiljö framför att bibehålla en fin dialog med arbetsgivaren. Jag tror helt enkelt inte på att det är möjligt att smöra sig in i en organisation som så bestämt och absolut i flera decennier beslutat sig för att demolera skolan. 

Jag vill vara medlem i ett fack som vågar lyfta den verklighet lärare befinner sig i utan en rädsla för att riskera att inte bli inbjuden i värmen där lokalpolitiker sitter och diskuterar nedskärningar på skolan. Jag vill vara medlem i ett fack som vågar vara jobbigt.

Mitt budskap är enkelt: Läraren ska inte vara hjälten. Läraren ska inte vara den individ som mot överväldigande odds reser sig ur askan för att slå tillbaka mot orättvisorna och rädda de svaga grupperna. Det är film, och film gör sig bäst fiktiv på storduken.

Varje uttalande som görs, varje kampanj, måste från och med nu ha lärarens arbetsmiljö i fokus. Det är enda chansen för lärarkårens överlevnad. Annars kommer vi jobba ihjäl oss på grund av samvetesstressen.

En av fackens stora farhågor är hur andra i samhället uppfattar de frågor facket väljer att driva. Enligt mig borde den största farhågan hur lärare ser på de frågor facket väljer att driva. 

Därför ser jag mycket fram emot den kommande kongress som LR kommer hålla i maj (15–16) med fortsättning i september . Här finns en del riktigt bra motioner som fokuserar på det livsnödvändiga för lärarartens överlevnad, nämligen konkreta skrivelser i HÖK21. Jag anser att lärare behöver få följande:

• En förstatligad skola
• Fullt förtroende för sin tid utanför lektioner och lärarmöten. Reformera arbetsförlagda framtiden.
• Renodlat läraruppdraget
• Ett tak för undervisningstid
• Ett tak för gruppstorlek
• Tarifflön

Detta är inte mycket begärt. Det är skäliga villkor i förhållande till det viktiga uppdrag lärare utför varje dag. Vissa av dessa frågor kommer behandlas på kongressen. Och det är bra, det är viktigt, för de här frågorna ska inte behöva falla ned på lokal nivå. De måste beslutas centralt, så alla får ta del av en dräglig arbetsmiljö.

Jag vill avsluta med att uppmana våra lärarfack till att våga vara obekväma. Ingen facklig rörelse har lyckats utan kamp. Ingen rörelse överlever utan att värna om medlemmarnas intressen. Glöm allt annat, det får någon annan sköta. Det här är ingen popularitetstävling – det här är en kamp för lärarkårens överlevnad.

Alexander Skytte, lärare i idrott och hälsa på Skälbyskolan i Järfälla

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.