Familjens bakgrund avgör hur elever klarar skolan

Skolan ska vara likvärdig och sträva efter att kompensera för elevernas olika bakgrund. Det slås fast i skollagen. Nu har Skolverket gått igenom statistik för samtliga elever i årskurs 9, mellan åren 1998 och 2016, för att ta reda på hur väl skolan lyckas. Resultatet visar att likvärdigheten försämrats inom en rad områden, något som Skolvärlden tidigare har skrivit om.

Skolverket konstaterar att elevers familjebakgrund alltid påverkat hur väl eleverna klarat skolan men att nivån tidigare varit konstant. Nu ser man att från slutet från av 00-talet har elevernas socioekonomiska bakgrund fått ökade betydelse. Störst är den för utlandsfödda eleven man ser även en ökning för svenskfödda elever.

 – Rapporten bekräftar den bild som aktuell forskning visar: att familjebakgrund förklarar allt mer av elevers och skolors prestationer. Samhället lyckas alltså inte leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag, kommentar Åse Hansson, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

En drivande mekanism bakom utvecklingen är en alltmer socialt differentierad skola, menar hon, alltså att barn med liknande bakgrund går i samma skola,

– Och det leder till i sin tur till pedagogisk segregation, eftersom lärarkompetensen också skiljer alltmer mellan skolor, beroende på social elevsammansättning. Undervisningen kommer därför att ge eleverna olika förutsättningar att lyckas med sina skolresultat.

Enligt Skolverket har skolsegregationen ökat över tid, även om den avstannat något på senare år. Eleverna har blivit mer uppdelade både med avseende på socioekonomisk bakgrund och migrationsbakgrund. Resultatskillnaden mellan skolor har fördubblats från millennieskiftet fram till 2016.

– Det finns en risk att skolsegregationen har lett till ökade kvalitetsskillnader mellan skolor, till exempel genom att erfarna lärare och rektorer söker sig bort från skolor i utsatta områden. Samtidigt är det just där de undervisningsskickligaste lärarna har störst betydelse för elevernas lärande, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.

Maria Jarl, lektor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, har i sin forskning tittat närmare på vad som utmärker framgångsrika skolor.

– Vi försökte välja så lika skolor som möjligt, där det enda som skiljde sig åt var resultatutvecklingen. I vårt fall är framgångsrika skolor, skolor som kontinuerligt under en fjortonårsperiod ökat sitt meritvärde. Och icke framgångsrika skolor de som sänkt sitt meritvärde. Så skolorna vi tittade på var så lika som möjligt, med undantag för betygsresultatet.

Det hon och kollegorna ville göra var att undersöka skolornas organisation och vilka normer och förhållningssätt som genomsyrade verksamheten för att hitta förklaringar till resultatskillnaderna.

– Det vi såg var att på de framgångsrika skolorna hade man en samsyn kring vad uppdraget går ut på. Det var kunskaps- och lärandeuppdraget i fokus. Man hade höga förväntningar på eleverna, löpande uppföljning av resultatutveckling och man anpassade undervisningen efter de förutsättningar som eleverna hade. Det fanns en medvetenhet och diskussion kring hur man kan utveckla och anpassa undervisningen.

Hur kan man göra för att alla skolor ska bli framgångsrika skolor?

– Det vi fann på de icke framgångsrika skolorna var att här fanns det en tradition av att lägga en större del av förklaringen på eleverna själva. Till exempel sa en rektor vi intervjuade att det bland lärarna på skolan saknades en kultur av att tro på att den egna undervisningen gör skillnad. Man kom ofta in på att ”vi har de elever vi har”, ”föräldrarnas förväntningar på eleverna är de här och de här” och ”vi ligger i den här typen av miljö”.

På det framgångsrika skolorna var det tydligare att de forskarna intervjuade lyfte fram sin egen roll.

– Skolan är till för eleverna och då ska vi som profession se till att alla har likvärdiga möjligheter.