Felaktiga bilder av skolan får inte bli sanningar

Debatten om problemen i den svenska skolan får stort utrymme och är svår att undgå. Sjunkande Pisa-resultat, konkursande friskolor och ett svagt söktryck till lärarutbildningarna är viktiga problemområden att belysa, diskutera och åtgärda. Därmed är det också bra att det uppmärksammas i olika sammanhang.

Men det är dock av yttersta vikt att framställningen av den svenska skolan sker på ett nyanserat sätt så att inte missvisande och direkt felaktiga bilder blir till ”sanningar”.

Tyvärr menar vi att Dagens Nyheter bidrar till det i sin artikelserie ”Kan betyg vara rättvisa?” (11-13 mars 2015) där betygsättning i den svenska skolan framställs som om det är slumpen och andra ovidkommande faktorer som avgör elevernas betyg. Efter att ha läst artiklarna kan man undra om vi lärare borde vara granskade av Lotteriinspektionen snarare än Skolinspektionen.

I en artikel får fem elever uttala sig om lärares bristande betygsättning i form av oemotsagda påståenden av typen: ”Min kompis kompis råkade en gång ut för…” I denna artikel, liksom i övriga, målas en bild upp av att lärare mest gör subjektiva betygsbedömningar utifrån hur ordningsamma och inställsamma eleverna är och av ett oprofessionellt lärarkollektiv som sällan ägnar sig åt att utveckla sin kompetens i betygsfrågor.

Denna bild är förstås missvisande. Vi lärare diskuterar visst betyg och bedömning med varandra och det sker också relativt ofta, på alltifrån studiedagar till informella samtal i personalrummet, om alltifrån den senaste forskningen till sambedömning av provsvar eller formuleringar av examinationsuppgifter.

I en annan artikel intervjuas gymnasieläraren och forskaren Ilona Rinne som i sin avhandling pekar på brister i likvärdigheten i betygsättningen. Det ska dock understrykas att de granskade betygsamtalen är från 2007 och genomfördes alltså när det gamla betygssystemet gällde. Sedan 2011 gäller ju nya läroplaner med tydligare formulerade kunskapskrav än de gamla betygskriterierna. Dessutom finns nu ett rikligare och bättre bedömningsstöd från Skolverket. Det ska även poängteras det som Ilona Rinne faktiskt också själv gör: ”Betygssamtal utgör en avgränsad del av den aktuella kursen och synliggör därför inte hur mycket lärare och elev har diskuterat grunderna för bedömning tidigare samt i vilken utsträckning eleverna är insatta i betygskriterier.”

Just när det gäller återkoppling av betyg och bedömning görs inte den viktigaste delen av det på olika utvecklings- eller betygssamtal. Det sker istället i den dagliga undervisningen – kontinuerligt och genom olika metoder – vilket enligt både forskning och vår beprövade erfarenhet är betydligt mer effektivt. Och arbetet med att levnadsgöra och förtydliga kunskapskraven pågår för fullt redan i dag i många klassrum.

Visst går vårt arbete hela tiden att utveckla och visst finns det i dag klassrum där arbetet med betyg och bedömning brister, men den tydligaste brist som DN:s artikelserie lyckas belysa finns egentligen inte i skolan – utan snarare i beskrivningen av skolan. 

/Magnus Jacobsson, förstelärare på Bernadottegymnasiet, utsedd till årets lärare på gymnasiet i Stockholm 2014, och Dennis Serwadda, förstelärare på Sturebyskolan 7-9, meriterad yrkesskicklig lärare SV/SO