Finska läromedel stöttar läraren
Finska matematikläromedel är en resurs för lärarna när det gäller att planera, genomföra och förnya sin undervisning. Och skiljer sig en hel del från de läromedel som traditionellt producerats i Sverige.
Det är populärt att jämföra den svenska skolan med den finska. Inte minst då våra grannar i öst lyckas så mycket bättre i internationella kunskapsmätningar. Just nu pågår ett forskningsprojekt vid Mälardalens högskola där man studerar och jämför svenska och finska undervisningskulturer i matematik.
Projektet inkluderar matematikböcker och lärarhandledningar och man studerar svenska matematiklärares interaktion med de finska läromedel som lärarna börjat använda i sin undervisning. Fokus är årskurs ett till fyra.
Kirsti Hemmi, docent i matematikdidaktik, leder projektet. Hon blev intresserad av läromedlens roll när hon på 1990-talet var med och byggde upp den Sverigefinska skolan vid Fridhemsplan i Stockholm då man jämförde de båda ländernas undervisningsmaterial.
– Samtidigt började klassrumskulturerna i de båda länderna att utvecklas åt olika håll. I Sverige skulle eleverna jobba i egen takt, i Finland håller man samman gruppen men differentierar inom gruppen. Läromedlen har utvecklats utefter detta, säger Kirsti Hemmi.
Det finns många likheter mellan de båda länderna. Båda har en sammanhållen grundskola, generella kursplaner och läromedel som produceras av förlag utan att det görs någon nationell granskning. Men när det kommer till matteböckernas och lärarhandledningarnas innehåll och upplägg blir skillnaderna tydliga.
– Oavsett vilken bok man väljer i Finland är de ganska lika sinsemellan. Det finns en kärna för varje lektion som fokuserar på det som är nytt och som alla elever borde klara av och tanken är att läraren hela tiden kontrollerar att alla hänger med. Efter det kan läraren välja olika typer av aktiviteter beroende på eleven.
Arbetet i boken utgör bara en liten del av lektionen vid sidan av andra aktiviteter som föreslås i lärarhandledningen och som läraren kan välja bland. De finska handledningarna innehåller många tips på lekar och spel, och uppgifter kopplade till det specifika lektionsinnehållet som möjliggör differentiering i gruppen. Fokus i det finska materialet ligger på hur man kan designa specifika lektioner.
– Det saknas helt i det svenska materialet. Där saknar jag också variationen av spel och lekar att göra konkret med kroppen. Det handlar ju om barn och de orkar inte arbeta med ett moment hur länge som helst. När de tappar fokus är det bra att köra en lek som kopplar till området. Man kan inte tillämpa metoder som passar gymnasiet, säger Kristi Hemmi.
Innehållsvariation var också väldigt stor i de svenska läromedlen. När forskarna ville titta på hur geometri behandlas i böcker för årskurs två fann de att vissa böcker inte tog upp det överhuvudtaget.
Samtidigt som Finland satsat på att utveckla gedigna läromedel har det nästan blivit fult att använda matematikböcker i Sverige.
– Jag möter den uppfattningen bland lärare som deltar i fortbildningsinsatser. Mattelärare i Sverige har länge kritiserats för att vara styrda av läroboken och på grund av det har många lärare släppt läromedlet och satsar på att göra saker på egen hand. Om läraren då inte har klart för sig exakt vad eleven ska lära sig under ett läsår eller en period så finns det en risk att vissa viktiga matematiska områden inte behandlas alls eller bara ytligt under ett läsår.
Kristi Hemmi tror att detta kan ha förvärrat situationen i Sverige.
– Det omfattande material som utvecklats i Finland har varit en resurs för lärarna för att planera och genomföra och även förnya sin undervisning. Lärare på låg- och mellanstadiet är sällan ämnesspecialister och har många ämnen att planera och då blir ett gediget material en välbehövd inspiration för många, säger Kirsti Hemmi och fortsätter.
– Sen måste man förstås utifrån sin lärarprofession använda det på ett sätt som passar gruppen. Men om man tar fram bra läromedel med bra lärarhandledningar så fungerar det också som praktiknära fortbildning för läraren.