Fokus på ständig förbättring i utvecklingssamtalen
I utvecklingssamtal och skriftliga omdömen är det stort fokus på att skapa en elev som ständigt strävar framåt. Det menar Gabriella Höstfält som forskat på konsekvenser av skolans resultatinriktade läroplan.
Gabriella Höstfält är ämneslärare, specialpedagog och sedan drygt tio år tillbaka universitetsadjunkt och lärarutbildare.
Hon disputerade den 20 februari med avhandlingen ”Resultatinriktad individualisering i skolans inre arbete” vid Stockholms universitet.
Avhandlingen hittar du här.
Gabriella Höstfält har disputerat med en avhandling där hon undersökt innehållet i skolans utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner i årskurs 7-9. Syftet med avhandlingen var att förstå vad som är angeläget för lärare och elever i skolans inre arbete. Materialet sätts i relation till innehållet i dagens mål- och resultatinriktade läroplan.
– Det finns en oerhörd riktning framåt i utvecklingssamtalen. Det är ständigt fokus mot resultat och mot förbättring, oavsett var eleven ligger. Och det som ska utvecklas är eleven själv och elevens individuella förmågor, säger Gabriella Höstfält.
Enligt Gabriella Höstfält är detta är något som lärare och elev gör gemensamt. Båda parter var under utvecklingssamtalen mycket engagerade i att hitta vidare och förbättra elevens förmågor.
Är detta något som förändrats över tid?
– Nu får jag prata utifrån min egen erfarenhet som lärare. Men jag skulle säga att tidigare talade lärare och elever mer om hur man skulle arbeta med kunskapsinnehållet. Nu pratar man inte alls om det, utan om elevens individuella utveckling med avseende på att utveckla förmågor. Kunskapsinnehållet finns naturligtvis kvar men verkar vara sekundärt och det tas inte upp vid utvecklingssamtalen, säger hon och fortsätter.
– Man pratar om resultat och att resultatet ska bli bättre. Men det ska bli bättre genom att elevernas individuella förmågor ska bli bättre.
Gabriella Höstfält ser tydliga kopplingar till den resultatfokusering som finns i samhällsdebatten generellt, både gentemot skolan och inom arbetslivet till exempel.
Man måste också diskutera konsekvenserna av att ha ett system som fokuserar på förmågor menar hon.
– Alla människor har en rad förmågor men i kunskapskraven är det vissa som efterfrågas, de metakognitiva, som analysförmåga och problemlösningsförmåga till exempel. På ett retoriskt plan är det möjligt för alla elever att lyckas men i praktiken riskerar det att bli en rangordning av elever. Antingen har man förmågan eller så har man den inte.
Tanken är väl att eleverna ska utveckla dem?
– Ja, men frågan är hur det sker i praktiken. Det har jag inte undersökt men jag skulle tro att sättet som lärare undervisar på är sig ganska likt jämfört med tidigare. Arbetsformer och läromedel är desamma som före 2011. Så frågan är om läroplanens fokus på förmågor stöds av arbetssätten. Det bör de förstås göra.
Ser du fler konsekvenser av förskjutningen mot att utveckla förmågor?
– Det innebär fokus på individualisering och det är intressant att ställa det mot bildningstanken. Bildning är inget individuellt projekt utan är ett kollektivt projekt med ett gemensamt innehåll. Men om det är individuella förmågor som ska utvecklas så tonas det gemensamma kunskapsinnehållet ner. Det här är en utveckling som man måste ha koll på, bland annat genom att vara medveten om vilka konsekvenser ett utbildningssystem kan medföra, säger Gabriella Höstfält.