Lösningsfokuserat ger gladare pedagoger, menar skolutvecklare i Västerås stad.
Fokusera på lösningen – spara tid
Alexandra Drakdal arbetar lösningsfokuserat i klassrummet.
– Om jag litar på att eleverna kan, istället för att säga vad som är fel, så vill de ju visa vad de kan, säger Alexandra Drakdal, matte- och NO-lärare.
Arbetet med ett lösningsfokuserat förhållningssätt i skolan drivs genom Västerås stad.
Tänkandet baserar sig på ”The Solution Focus”, en amerikansk teknik för samtalsterapi från 1970-talet.
Grundtanken är att människor vill vara delaktiga i sin utveckling.
Grundläggande frågor kan handla om vad eleven har gjort som är bra, och hur hen skulle kunna göra för att nå ännu längre.
I Västerås stad har metoden varit verksam i arbetet mot mobbning. Den används också för kollegialt lärande.
Varje fredag checkar eleverna i klass 5 i Persboskolan i Skultuna ut ur klassrummet. Det gör de genom att fylla i en loggbok över vad de gjort under veckan och vilka uppgifter de är klara med.
Men efter att ha gått grundkursen i ett lösningsfokuserat förhållningssätt via Västerås stad, införde deras lärare Alexandra Drakdal ytterligare ett moment. Hon låter elvaåringarna fylla i vad de är stolta över, när det gäller skolarbetet.
– I början var det några rader. De var inte vana att reflektera och det var svårt att skriva positiva saker, säger hon.
Men det tog fart. I dag beskriver Alexandra Drakdals femteklassare vad de har gjort bra, och vad de kan göra för att göra det ännu bättre.
– Förut funderade jag på problem, nu tänker jag på hur jag vill att det ska bli i stället på vad som gått fel, säger hon.
Efter ett tag föreslog eleverna att de skulle fylla i hur de varit mot sina kompisar under veckan.
– Det var motiverande, alla började tänka på hur de skulle vara snällare mot varandra och kämpade för att vara snällaste kompisen, säger hon.
Utcheckningen har också betydelse för undervisningen. Varje elev får berätta vad de lärt sig under veckan.
– De utvecklar sin reflektionsförmåga, och det är ju vad vi jobbar mot: att eleverna ska reflektera över sitt eget lärande, säger hon.
– Även om de säger samma sak som kompisen innan så måste de formulera sig, och det befäster kunskapen, säger Alexandra Drakdal.
Den nya inriktningen har inte inneburit merarbete för henne.
– Börjar man tänka så här så kommer det av sig själv. Att ställa frågor och inte komma med lösningar. Att våga testa. Och det finns små enkla tips och idéer som man kan använda sig av, säger hon.
Egentligen är det inget nytt, förklarar Martin Larsson, beteendevetare och skolutvecklare i Västerås stad. Han och kollegan och läraren Mikael Thunblom baserar sina utbildningar på en amerikansk modell för lösningsfokuserad samtalsterapi, som utvecklades under 1970-talet och som senare legat till grund för coachrörelsen.
Martin Larsson vill bryta skolans fixering kring resultat och vad som går fel – och ge eleverna ansvar för sitt eget lärande.
– Människor gör fantastiska saker varje dag men vi tar dem för givna. När det inte funkar, då ska åtgärdsprogram in och vi glömmer att det är människan det handlar om, säger Martin Larsson.
Bland annat använder Västerås stad tekniken i arbetet mot mobbning. Martin Larsson säger att de löst 54 av 56 fall, med en arbetsinsats motsvarande ett par timmar.
– Vi vill skapa system där människor mår bra. Det ligger lika mycket hos eleven som hos läraren. Man bygger sin relation samtidigt som man jobbar mot sitt mål och pedagogerna säger att det är roligare att jobba på det här sättet, säger han.
– I dag när vi tittar på provresultat analyserar vi ofta varför eleven inte nådde högre. Lägg fokus på vägen eleven har gått, vad eleven har jag lyckats med. Har eleverna klarat lite kan de klara lite till. Om de har 19 av 20 eller 3 av 20 spelar ingen roll, säger han.
Martin Larsson menar att modellen sparar tid. Lärarna slipper analysen av allt eleven inte kan, och siktar i stället framåt.
– Det är inga konstigheter, finns ingen formel. Det bygger på att människor vill vara delaktiga och driva sin egen process.