anki_sanberg_npf_elever
Elevhälsa

Föräldrarna: Skolan brister i stöd till barn med NPF

8 av 10 föräldrar till barn med NPF svarar i en ny undersökning att barnen inte får det stöd de behöver i skolan.
– Våra medlemmar larmar om att det går åt fel håll, säger Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention.

Om undersökningen

Riksförbundet Attention har 16 000 medlemmar.

Rapporten om skolan bygger på en enkät som skickats ut till medlemmarna och som också gått att besvara via förbundets webbplats. Enkäten vände sig till vårdnadshavare till barn i skolan.

Totalt 1860 personer svarade på enkäten.

I princip alla lärare möter elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som ADHD eller med en diagnos inom autismspektrumtillståndet. Men enligt en undersökning som Riksförbundet Attention gjort bland sina medlemmar – där vårdnadshavare har fått svara på frågor om hur skolsituationen för deras barn ser ut – har skolan svårt att stötta elever med NPF på ett bra sätt.

– Våra medlemmar larmar om att det går åt fel håll när det gäller våra elevers möjligheter att få en bra skolgång. Vi ser också att frånvaron ökar, vilket är barnens eget sätt att säga ifrån. De orkar inte med situationen. Det pratas mer om NPF idag än tidigare, men vi kan tyvärr inte se att det leder till att det görs så mycket, säger Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention.

Knappt två av tio av de svarande föräldrarna uppgav att barnet får det stöd de behöver för att klara målen för undervisningen.

– Det jag tycker är mest oroväckande är att barnen stannar hemma i så hög utsträckning. Det är en allvarlig signal. Hemmasittarproblematiken, som vi var tidiga med att uppmärksamma, har bara ökat. 

Vad beror det på att elever med NPF har svårt att klara skolan?

– Det finns ett grundläggande fel i hur svensk skola är upplagd när det gäller elever med NPF. Våra barn tappar tidigt sugen och intresset, de har svårt att koncentrera sig och sitta still. Undervisningssituationen är inte anpassad för dem. Många gånger fungerade den gamla skolan bättre för den här gruppen, den som många kritiserar idag, med katederundervisning och tydliga ramar.

Varför?
  – Det var mycket mer struktur. Bristen på struktur, som att man jobbar i tillfälliga grupper, ställer till det, liksom att man ställer höga krav på självständighet hos eleverna. Ibland undrar jag om den pedagogiska utformningen verkligen är anpassad till barns hjärnor. Det är allvarligt om pedagogiken slår ut en stor elevgrupp.

I undersökningen frågade man föräldrar om konsekvenserna av det uteblivna stödet. Det vanligaste svaret är att barnen halkar efter i olika ämnen följt av en ovilja att gå till skolan. Eleverna mår psykiskt dåligt och får sänkta betyg. Längre ner kommer saker som mobbning och kränkningar.

– En dyster lista, kommenterar Anki Sandberg.

De vårdnadshavare som istället svarat att det fungerar bra för barnen i skolan anger ofta en enskild lärares kunskap och bemötande som det viktigaste skälet.

– När det finns en sådan person, då lyckas man fånga upp eleven. Den faktorn kommer före både mindre grupper och bättre samverkan. Den enskilda lärarens kunskap och bemötande är det föräldrarna tycker är det absolut viktigaste när det fungerar bra.

Anki Sandberg hänvisar till en kartläggning gjord på Karolinska institutets Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND) som visade att fyra av fem lärare inte ansåg sig ha fått tillräcklig kunskaper för att undervisa elever med NPF.

– Många lärare har inte fått med sig det i lärarutbildningen. Det är ett problem för man möter ju de här eleverna hela tiden i skolan. Och har man inte kunskap kan man uppfatta de här eleverna som krångliga eller störande. Vi upplever att det finns en nonchalans kring NPF, man tar det inte på allvar. Vill vi ha det så här? Finns det inte en bättre väg framåt?

Riksförbundet Attention vill att kunskap om NPF och grundläggande specialpedagogik ska ingå i alla lärarutbildningar, vägledarutbildningar och skolledarutbildningar. Dessutom vill man att all befintlig personal ska få fortbildning i NPF och specialpedagogik.

Vilka åtgärder är viktigast?

– Jag tror att ett kunskapslyft är steg ett. Så att man förstår att den här elevgruppen har andra behov och att det finns sätt att anpassa undervisningen och det finns goda exempel att lära av.

– Om man förstår vad som skapar hinder så vet man hur man kan kompensera i undervisningssituationen. Vissa saker är enkla som att inte ha röriga klassrum, sitta på samma plats hela tiden, ha en tydlig start och tydligt slut. Klockan som ringde in och ut var nog inte så dum. Det skapar tydlighet för den som har svårt med tidsuppfattningen. Man lägger stort ansvar på barnet i skolan idag och jag tror att en tydliggörandepedagogik skulle hjälpa många barn att finna sig tillrätta i skolan.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm