Forskaren: Föräldrar i utsatta områden är rädda för skolan

Är du lärare på en skola i ett socioekonomiskt välmående område är sannolikheten större att du eller din skola blir anmäld till skolinspektionen av elevernas föräldrar. Det rakt motsatta gäller också: är du lärare på en skola där eleverna har en socioekonomiskt utsatt bakgrund är sannolikheten större att du eller någon annan på din skola istället anmäler vårdnadshavarna till socialtjänsten.

Men en ny studie vid Malmö universitet tyder på att situationen i vissa områden är allvarligare än så. Laid Bouakaz, lektor vid Institutionen för samhälle, kultur och identitet, genomför en undersökning av kommunikatinen mellan skola och föräldrar i utsatta områden. Resultaten i halvtid överraskar honom.

– Det verkar finnas ett stort antal föräldrar i utsatta områden som är rädda för skolan. De har minimal kontakt med skolan, och när det sker handlar det oftast om någon sorts problem. Många av dem känner att skolan upplever dem som ett problem. Överlag, det gäller inte bara nyanlända, så finns det en oro bland föräldrar i utsatta områden att bli anmäld till socialtjänsten utan någon riktig anledning, säger Laid Bouakaz.

Kan du ge något exempel på när det ska ha skett?

– Jag har fått flera händelser berättade för mig när skolan orosanmält föräldrar av väldigt märkliga anledningar, och där soc i sin uppföljning inte kunnat hitta någonting. En pojke var hemma från skolan i tre månader, och istället för att göra en pedagogisk utredning anmälde man förädlarna. Det är sådana berättelser som förvånar mig. Och man upptäcker ett mönster när man tittar på många fall. Istället för att utveckla modeller för pedagogik så anmäler man till soc, säger Laid Bouakaz.

Det är i djupintervjuer med 30 stycken vårdnadshavare som Laid Bouakaz mött berättelserna om rädsla och dålig kommunikation mellan föräldrar och skola. Studien kommer även att innefatta en enkät med cirka 1000 vårdnadshavare, men den undersökningen är inte klar ännu.

…

Anders Malmquist är grundskoledirektör Malmö stad, och han känner inte igen bilden som målas upp av Laid Bouakaz.

– Att resursstarka föräldrar anmäler skolor oftare och att man har en större mängd orosanmälningar i socialt utsatta områden är ju ingenting nytt. Men det här att man skulle känna rädsla är inget jag hört tidigare, säger han.

Han tycker att det verkar vara tidigt att uttala sig om hur vanligt problem det här är innan enkätundersökningen är klar.

– Att han kan dra de här slutsatserna efter att ha intervjuat 30 vårdnadshavare förstår jag inte riktigt. Men vi tar gärna del av studien, och kan vi göra förbättringar så gör vi det, säger Anders Malmquist.

Eva Norman Persson är högstadielärare i Rosengård, ett av de utsatta områden som ingår i studien vid Malmö universitet. Att man skulle anmäla föräldrar till socialtjänsten istället för att göra pedagogiska kartläggningar är ingenting som hon känner igen. Men hon bekräftar att kontakten med föräldrarna inte alltid är så bra som man kunde önska.

– Generellt får man vara ärlig och säga att det är få föräldrar som kommer på föräldramöten. Där hade vi ju önskat att fler närvarade och lyssnade på vad vi har att säga om skolan och arbetet vi gör här. Det är inte heller många föräldrar som hör av sig och undrar om betyg mitt i terminen, eller efter utvecklingssamtal. Jag kan ju inte tala för alla som jobbar här, men sådana typer av samtal får inte jag, och inte mina kollegor i arbetslagen. Vi vill samverka med vårdnadshavarna men har ju inget reellt inflytande på hur det blir med stöttningen där hemma, säger hon.

Hon tror dock inte att det handlar om ointresse från föräldrarnas håll.

– Man kan ju resonera kring varför det är på det viset. När jag har kontakt med vårdnadshavare är det ju inte så att de är ointresserade och lägger på. Det kan finnas andra faktorer som ligger bakom att man inte hör av sig. Har du exempelvis bristande kunskaper i svenska språket är det svårt att ta del av informationen, och att ställa de frågor man vill ha svar på. Man har sämre förutsättningar att utnyttja sina rättigheter, säger hon.

Anders Malmquist, grundskoledirektör Malmö stad, hur kan kommunikationen mellan skolorna och föräldrarna i utsatta områden förbättras?

– Det finns saker som kan förbättras. Det är en ständig utmaning att säkerställa att alla får bra och utförlig information. Det har vi jobbat mycket med i Malmö, med kulturtolkar och så vidare. Och en tredjedel av våra anställda har själva utländsk bakgrund och behärskar samma språk som föräldrarna.

Vilken typ av uppföljningar görs för att se till att alla skolor i Malmö genomför den dokumentation och de pedagogiska kartläggningar som krävs?

– Att de skulle dokumentera sämre eller bättre på olika ställen är ingenting som vi har kunnat se i vårt systematiska kvalitetsarbete, säger Anders Malmquist.

…

Laid Bouakaz vid Malmö universitet är bekymrad över vad han menar tyder på systematiska orättvisor.

– Skolor i välbärgade områden som Vellinge är rädda för föräldrarna och man dokumenterar allting så att man har på fötterna. I de utsatta områdena är det tvärtom. Eftersom föräldrarna inte kräver noggrann dokumentation så har det blivit en norm att man inte gör det. Många föräldrar vet inte att finns något som heter åtgärdsprogram eller olika former av stöd. Det är ingen hälsosam situation, säger han.

Han framhåller att han inte är ute efter att peka ut enskilda skolor eller lärare, men att det finns en kultur som är osund.

– Alla föräldrar från de här områdena jag talat med har pratat om rädslan för att anmälas. De undrar om lärarna är där för att undervisa eleverna, eller hålla koll på dem. Och det är något de pratar om med varandra. Jag blir mycket bekymrad, det är allvarligt, säger han.