Forskarutbildade lärare lämnar skolan

Sedan 2008 har fyra statliga satsningar genomförts vars mål är att få fler lärare och förskollärare med forskarutbildning till skolan. Lärarna har läst forskarutbildning på deltid samtidigt som de fortsatt arbeta på deltid och målet har varit att de efter avslutat forskarutbildning ska återvända till skolan för att bidra till en skola på vetenskaplig grund.

Nu har riksdagens utbildningsutskott gjort en uppföljning av satsningarna. Den visar att nästan 40 procent av dem som tagit examen inte återvänt till skolan. Istället har man valt att fortsätta inom högskola och universitet.

Bland dem som går forskarskolan just nu anger endast 40 procent att de i första hand vill återvända till skolan när de avslutat sin utbildning.

– Det hade varit jätteroligt om siffran varit 95 procent även om jag tror att det är väl optimistiskt. Den som skaffar sig ny utbildning få kanske andra idéer under tiden. Men det är klart att vi hoppats att fler återvänder, säger Lenas Hallengren (S), utbildningsutskottets ordförande.

Samtidigt måste man titta på vad anledningarna är, poängterar hon. En del har till exempel börjat undervisa på lärarutbildningen där det också behövs forskarutbildade lärare.

– Mer anmärkningsvärt är att det finns lärare som velat vara kvar i skolan men det finns ingen tjänst som är utformad så att man kan dra nytta av sin nya kompetens. Satsningen bygger på att arbetsgivaren ser till att det finns lektorstjänster, utformade för personen,  och så ser det inte alltid ut, beroende på olika saker.

Uppföljning visar att skolhuvudmännen generellt sett är positiva till att ha forskarutbildade lärare på sina skolor och de forskarutbildade lärarna har bidragit till fortbildningsinsatser för sina kollegor samt till att öka engagemanget för skolutveckling. Det finns ett värde i att praktik och forskning finns i symbios ut i skolverkligheten, kommenterar Lena Hallengren.

Samtidigt visar uppföljningen att huvudmännens engagemang påverkas av faktorer som budgetläget, personalbrist och elevtillströmning.

– Man uppger att kostnaden är för hög och att utbildningen är för lång, det är under en lång tid som man måste hitta alternativa lösningar för läraren som studerar. Det märks framförallt i mindre kommuner, det är en utmaning med lärarbristen. Men det är klart att kommunerna kan göra mer.

Kan ni behöva göra förändringar i hur satsningen utformas?

– Det kan jag tänka mig. Uppföljningen är ett första steg, vi kommer fortsätta titta på detta. Det är ju inte nationellt vi inrättar en lektorstjänst, utan det är huvudmannen som gör det. Frågan är då vilken kunskap de behöver för att få bättre planeringsförutsättningar, hur man samverkar och ser till att det finns en tjänst för den som börjar studera, till exempel. Det finns olika sätt.

Undervisningen ska vila på beprövade erfarenhet och vetenskaplig grund och där kan forskarutbildade lärare spela roll, kommenterar Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund.

– Generellt sett är det ett problem att det ofta är ett långt avstånd mellan akademin och skolverkligheten. Vi skulle vinna mycket på om forskning och skolan stod varandra närmare än idag, säger hon.

– Dels för att forskningsresultaten ska nå hela vägen ut till klassrummen. Men kanske framförallt för att många lärare upplever att mycket av den forskning som bedrivs inte är så relevant för deras dagliga arbete.

Även Åsa Fahlén trycker på huvudmännens roll.

– Vi anser att det borde anställas fler lektorer ute i skolorna. Det kan vara inom matematik, läsinlärning eller svenska som andraspråk, för att ta några exempel.