Jan Löwstedt, forskare och organisationsexpert vid Stockholms universitet.
”Försteläraridén är feltänkt”
Karriärreformen bygger på ett grundläggande feltänk, enligt Jan Löwstedt, forskare och organisationsexpert vid Stockholms universitet. Skoldebatten präglas delvis av nationalekonomer med ett brett samhällsperspektiv, men det duger inte att analysera skolan som en helhet och sedan behandla dess problem utifrån det synsättet, menar Jan Löwstedt.
– Som organisationsforskare menar jag att det blir bara genomsnittligt bra då. Man får reformer som är ”i princip” bra. Den svenska skolan i kris finns inte längre, däremot finns det fler än 6 000 grund- och gymnasieskolor som alla fungerar olika bra. Jobbar man på en av de här 6000 skolorna är det ju inte ”i princip” på ett visst sätt, utan det är precis så som det är. Att med generella patentmediciner försöka lösa hela skolans problem vänder jag mig emot, och förstelärarreformen är ett tydligt sådant exempel. Reformen blev säkert en viktig vitamininjektion till förändring, men jag tror inte att det är ett bra system, säger han.
Inom organisationsforskningen talar man sedan länge om ”förmansproblematiken”. Det vill säga det faktum att när någon utses till arbetsledare över sina kollegor för det alltid problem med sig, bland annat kopplat till legitimitet och avundsjuka.
Jan Löwstedt går så långt som att hävda att förstelärarnas utvecklingsarbete på sina ställen snarast är efterkonstruktioner som tillkommit för att motivera de utvaldas lönehöjning.
Högre frihetsgrader för lärare behövs
– Det skapas mycket aktiviteter ute på skolorna för att motivera förstelärarnas legitimitet. Utvecklingsprojekt bör utgå från behov som lärare eller rektor identifierar lokalt, men de skapas ibland utifrån reformen istället för verksamheten. Jag ifrågasätter inte att det kan fungera bra på många skolor, och att många förstelärare gör ett jättebra jobb. Men om man vänder på det undrar man ju vad som händer där det inte fungerar så bra, säger han.
Jan Löwstedt går med på att signalvärdet ”vi satsar på lärare” kan vara värdefullt, men han skulle ändå vilja se att man började i en annan ände.
– Att välja ut ett visst antal lärare vid en viss tidpunkt som ska få 5000 kronor mer i månaden är kanske inte det bästa sättet att använda pengarna. Olika skolor i olika delar av landet kan ha väldigt olika behov och prioriteringar. Politiker och andra är ju lite glada i sådana här lösningar, för de visar handlingskraft i skolfrågan. Men det blir att man agerar mot institutionen skola istället för de olika verksamheter det är. Det är mycket mer komplext än man gärna vill tro.
Om det är fel angreppssätt att försöka förbättra den svenska skolan som en helhet, vilken medicin vill du rekommendera istället?
– Man måste givetvis fortsätta stödja skolan med resurser och utveckling, men sådana här lösningar träffar ju bara rätt på vissa ställen. Jag är helt övertygad om att samma resurser skulle kunna användas bättre om man på lokal nivå fick göra lite mer som man ville. Det behövs högre frihetsgrader för lärare, förstelärare och rektorer.