Framtidens lärare – är ingen robot

Den digitala tekniken har redan gjort sitt intåg i klassrummen. Inom ett antal yrken spås robotar i framtiden ersätta människan. Bättre och billigare möjligheter att sända lektioner via webben väcker frågor om det verkligen behöver stå en lärare i varje klassrum och göra samma sak som i klassrummet bredvid?

Skolvärlden har träffat tre lärare på Viktor Rydbergs gymnasium i Stockholm för ett samtal om den framtida lärarrollen.

Kommer läraren behövas om 30 år, eller kommer läraren ersättas av en allt mer förfinad teknik?

Maria Rudbeck: Det finns ett amerikanskt universitet som ger ut alla sina föreläsningar gratis via webben, men trots det anser eleverna att det är viktigt att vara på plats. De klarar inte kurserna annars. Det sker något väldigt viktigt i mötet mellan lärare och elev.

Robin Smith: Skolan är så mycket mer än en förmedlare av föreläsningar. Den är en plats där eleverna träffar varandra, genomgår en social utveckling och lär sig att agera tillsammans. Det är en plats där man får testa sina egna tankar och åsikter mot andras. Jag tror att det blir än viktigare framåt. I ett samhälle som tycks bli mer segregerat och där klyftorna ökar är det oerhört viktigt att det finns ett
ställe dit man får gå och krocka lite grand med människor som har en annan bakgrund.

Marie Öström: I Kairos Futures undersökning lyfter eleverna engagemang som den viktigaste egenskapen hos en lärare. John Hattie pratar om att vara ”passionerat engagerad”. Det finns inget annat sätt att ge det engagemanget än i mötet med eleverna.

Maria: Jag tror att tekniken har mycket mer att ge för att förenkla för oss på olika sätt. Att eleverna kan skriva matteprov på datorn till exempel. Så jag tror absolut att tekniken kommer kunna underlätta för oss i framtiden.

Robin: I en tid då informationsspridningen
går allt snabbare, men kanske också blir mer  fragmentiserad, så tror jag att ungdomar behöver vuxna som ger av sin tid. Vår roll blir att engagera oss i eleverna och hjälpa dem att knyta ihop olika trådar, att syntetisera kunskaperna och intrycken de får från olika håll. Kanske i rollen som en supermentor, jag vet inte, men det tror jag blir än viktigare.

En vanlig ståndpunkt är att lärandet i framtiden främst kommer handla om att kunna hantera stora mängder information, då behovet av att minnas fakta minskar när all information finns tillgänglig digitalt. Hur ser ni på det?

Maria: Jag tror att eleverna skulle behöva bli mycket bättre på informationssökning och hur man använder datorn som verktyg, det kommer bli otroligt viktigt. Men för att kunna söka och sålla information måste man ju ha en grundkunskap att utgå ifrån. Jag ser framför mig att läraren har två lika viktiga uppgifter – lära ut grundkunskap och informations-
sökning.

Marie: Det går ju inte att dra egna slutsatser, paralleller och jämförelser om man inte har något att utgå ifrån. Jag möter ibland inställningen att elever inte behöver lära sig glosor för det kan de slå upp. Men du kan aldrig lära dig ett språk om du inte har ett ordförråd. Man behöver orden för att kunna bygga vidare.

Robin: Man måste också ha en så pass bra grundbildning att man kan bemöta, och inte falla rov, för faktafel och medvetna feltolkningar.

Så er roll som förmedlare av bildning och
kunskap kommer vara viktig även framöver?

Robin: O ja! Viktigare än någonsin. Just av den anledningen att man så lätt blir rov. Det är jätteviktigt att läraren pratar om det kritiska tänkandet, inte minst riktat mot sitt eget sätt att se på världen. Det är centralt.

Maria: Särskilt nu när det finns så mycket
lättillgänglig information om precis vad som helst och med olika avsändare. Det kommer inte att minska.

Robin: En sak jag tror kommer vara jätteviktig i framtiden är att ge eleverna en slags etisk kompetens, kopplad just till det kritiska tänkandet. Den moraliska kompassen hos dem vi formar nu, tillsammans med verktygen att vara kritiska, avgör åt vilket håll hela samhället kommer att dra.

Maria: Där kommer neurovetenskapen att komma in. Man lär sig mer och mer om hur hjärnan funkar och hur lätt det är att indoktrinera människor och lura i dem nästan vad som helst.

Marie: Och då är vi tillbaka i hur farligt det skulle vara om eleverna bara satt isolerade framför en skärm. Vi behöver vara i ett socialt sammanhang där vi direkt får respons på
våra åsikter och uttalanden genom att stöta och blöta. Vi behöver samspelet med andra och en engagerad lärare i det. Tekniken kan underlätta mycket men inte ersätta ”mötet”
mellan människor.

Maria, du nämnde neurovetenskapen, kommer den påverka er roll?

Maria: Ja, jag tror att vi kommer ha stor nytta av vad den kommer fram till även om det är svårt att veta exakt hur i dag. Jag tror att det är viktigt att vi håller oss uppdaterade om vad som händer på den fronten.

Robin: När man sysslar med lärande, vad kan egentligen vara mer centralt än att förstå hur det fungerar i hjärnan?

Vågar ni sia något om läraryrkets status?

Marie: Jag är övertygad om att lönen har jättestor betydelse för vår status och jag tror inte att vi får rätt personer till yrket i framtiden om inte lönen höjs. Det är en ödesfråga för framtiden om vi vill ha fler lärare.

Robin: Jag tycker att det är ganska svårt att förstå den utveckling som har varit. Det finns en bred konsensus om att läraren är den största framgångsfaktorn för eleverna och ändå har man misshandlat läraryrket under lång tid. Det kan bara vara ett utslag av ett samhälle som inte riktigt värderar utbildning och kunskap. Jag hoppas verkligen att man kan vända den utvecklingen och ett viktigt steg är en monetär belöning för att göra läraryrket till ett prestigefyllt yrke igen. Det handlar också om vilka som blir förebilder och hjältar i en viss kultur. Kan man lyfta fram fler framgångsrika exempel så blir lärare något att sikta mot. 

Vad vore ett framtida skräckscenario?

Maria: Att vi får ännu lägre status. Och att de resursstarka kan köpa sig till en bättre utbildning.

Robin: Och att utvecklingen av skolan drivs av fel strömningar, av ekonomiska hänsyn och intressen snarare än elevernas bästa.

Marie: Eller att personer som inte ser till elevers bästa blir lärare. Och det vi varit inne på hela tiden, att var och en sitter med sin egen skärm i sitt eget rum. När vi inte har det här mötet.