Fridolin: Lärare förtjänar en ny skolpolitik

När ska man ge läxor? Hur formulerar man ett omdöme? Var ska man stå i klassrummet? Är det bra att använda iPad?

Det där är spännande pedagogiska frågor. Jag diskuterar dem gärna med mina kollegor i lärarrummet. Men det här är inte frågor som politiker ska lägga sig i. Varje gång det blir en politisk debatt om det som i grunden är en fråga för den pedagogiska professionen så försvagar det lärarkåren. Vi skulle aldrig få för oss att det var politiska frågor vilka recept vården ska ge, hur en remiss ska formuleras, var läkaren ska stå på vårdcentralen eller vilken skalpell en kirurg ska använda.

I mitt politiska uppdrag har jag försökt fokusera på sådant som kan stärka lärarna och som handlar om förutsättningarna för läraruppdraget – inte frågor om hur man som lärare bäst gör sitt jobb.

Det handlar om:

• Mer tid för lärarna. Forskningen är enig. Eleverna behöver mer tid med sina lärare. Och lärarna behöver mer tid för sitt jobb. Stressade lärare kan inte förväntas klara att se alla elever. Därför måste vi minska den administrativa arbetsbördan (vi vill bland annat ge lärare makt att utan byråkratiska omvägar sätta in särskilt stöd, digitalisera och minska de nationella provens omfattning och ge rektor makt att vägra uppdrag som inte har stöd i lag) och vi måsta anställa fler i skolan. För att kunna anställa fler måste vi höja lärarlönerna. Att staten måste vara med och ta ansvar för höjda lärarlöner var den första fajt jag tog som språkrör och jag är glad över att vi nu är flera partier som ser att det inte bara är möjligt utan också nödvändigt.
• Elevers lust att lära. Det är svårt att vara lärare när eleverna inte vill vara där. Tidigt stöd, genom till exempel en ordinationsrätt och en läsa-skriva-räkna-garanti, är avgörande för att elever ska kunna hänga med och känna lust för lärandet i äldre åldrar. Att det finns utbyggd elevhälsa och en bra fritidspedagogik med mindre grupper är också grundläggande. De estetiska ämnena spelar också stor roll, och alla gymnasieelever borde få tillgång till minst ett estetiskt ämne. Den kommunala musik- och kulturskolan bör vara tillgänglig för alla oavsett föräldrars plånbok eller adress.
• Bryt skolsegrationen. Det är bra med pedagogisk mångfald, men de som driver skola ska kunna garantera att skattepengarna som går in i verksamheten kommer eleverna till del. Vinst ska återinvesteras. Staten ska kunna gå in i skolor som krisar och upprätta handlingsprogram som ger rektor en möjlighet att arbete med åtgärder som har stöd i forskning och erfarenhet. En skolkommission behövs så att skolreformer görs med brett politiskt stöd (inte ändras efter varje val) och tillsammans med dem som arbetar i skolan.

Om politiken fokuserar på förutsättningarna för lärare, skolledare och andra som arbetar i skolan så kan professionen få ägna sin tid åt samverkan, utvärdering och utveckling av sitt uppdrag. Det finns många svåra pedagogiska frågor som behöver ställas och diskuteras lärare emellan, politiken ska ge förutsättningar för det samtalet – inte lägga sig i det.

Gustav Fridolin
Språkrör (MP) och folkhögskollärare