stallarholmsskolan2

Lärarna ”Kalle” Orhammar och Birgit Ehn.

| Foto: Markus Marcetic
Särskilt stöd på Stallarholmen

Frustration öppnade för helt nytt arbetssätt

Tillgången till särskilt stöd är en het fråga just nu. Likaså kostnaderna för det. Men prislappen för att inte ge elever det stöd de behöver talas det mindre om.
På Stallarholmsskolan har frustrationen över att inte nå fram till alla elever öppnat för ett helt nytt arbetssätt. Trygghet och anknytning ska lägga grunden för lärandet.

Stallarholms- modellen i korthet

Är en modell för att arbeta med barn med särskilda behov som rektor och lärare på Stallarholmsskolan håller på att ta fram i samarbete med företaget Domiga.Grundtanken är att koppla ihop anknytning och lärande och stämma av var i en behovstrappa eleven befinner sig och anpassa insatserna efter det.

Steg 1 handlar om OBSERVATION.

Lärarna tränas i att lära sig tyda tecknen på att en elev brister i anknytningen. Det kan handla om att han/hon har dålig impulskontroll, språkliga problem eller inte är närvarande. Det viktigaste i detta läge för skolan är att börja bygga upp ett förtroende och få eleven att knyta an till någon lärare eller annan personal på skolan. Finns inte denna grund kommer heller inte kunskapsinhämtningen att funka, är tesen.

Steg 2 rör STRUKTURERING.

Ett grundförtroende har byggts upp. Nu är eleven på plats, slutar att testa gränser och vågar börja tänka framåt. Förhoppningen är att eleven ska få insikt i att han/hon ska någonstans i livet.

Steg 3 handlar om ANSVAR.

Eleven fortsätter att utvecklas och det blir allt mer fokus på lärande, kunskap och färdigheter.

– Kunskapsuppdraget är fortfarande vårt huvuduppdrag. Vi ser bara att det kan finnas en annan väg dit, förklarar Mimmi Sandberg.

Hon är rektor på Stallarholmsskolan, en kommunal F–9-skola med strax över 400 elever i Strängnäs kommun i Södermanland. Skolan är genomsnittlig vad gäller behovet av särskilt stöd; tre–fyra elever i varje klass har någon form av extrastöd medan totalt åtta elever denna termin har så stora behov att tilläggsbelopp utgår.

På skolan finns många lärare och annan personal med lång erfarenhet av att jobba med elever i behov av särskilt stöd. När Mimmi Sandberg tillträdde som rektor för ett par år sedan upptäckte hon att de delade hennes frustration över att inte se resultat. Varför fortsatte vissa elever att skolka och varför stagnerade deras skolresultat trots elevvårdskonferenser, åtgärdsplaner och extraundervisning?

– Det är lätt att hamna i tankar som”vad är det för fel på eleven?”. Men ansvaret ligger hos oss. Vi kommer ingenstans genom att skuldbelägga eleven och familjen, säger Mimmi Sandberg och konstaterar att det inte är lätt att få en tonåring som ser svart på framtiden att göra läxor. 2012 hade Mimmi Sandberg ett möte med några medarbetare från företaget Domiga, som arbetar med barn och ungdomar med svår beteendeproblematik och bland annat har terapeuter, socionomer och skolutvecklare bland sina anställda. De var i Stallarholmen för att följa upp en familjehemsplacering.

– Jag kände snabbt att de har kompetens som vi inte har men tänkte att om vi gör något tillsammans, de som terapeuter och vi som pedagoger, kanske det går att nå fram där vi tidigare inte lyckats. Vi vill väva ihop den pedagogiska delen med det man på vetenskaplig grund vet fungerar i arbetet med trasiga ungdomar.

Specialpedagogiska skolmyndigheten har gått in med 700 000 kronor till arbetet med att utveckla Stallarholmsmodellen, som inleddes med att Domiga djupintervjuade 20 av skolans lärare om deras arbetsvardag. Under hösten hålls seminarier och handledare från Domiga finns ute i klassrummen.

En viktig beståndsdel i Stallarholmsmodellen är att bygga från grunden. Är en elev otrygg, utåtagerande och inte känner tillit till någon lärare eller vuxen på skolan – ja, då är förutsättningarna att han eller hon ska nå kunskapsmålen inte särskilt goda.

Modellen trycker också hårt på samverkan, dels inom skolan, dels också på elevhälsa och socialtjänst.

”Kalle” Orhammar, lärare i svenska och tyska, tycker att det nya arbetssättet lyfter en skuldbörda från lärarnas axlar.

– Det här har fått mig att inse att behöver inte vara jag som undervisar fel om en elev inte når målen. Det här sättet att jobba gör att jag som pedagog snabbare märker när det inte går längre och när det behövs hjälp utifrån. Vi har jobbat nära elevhälsoteamet tidigare också, men nu är det på ett annat sätt. Vi har fått ett bättre språk för att föra fram vad vi ser och det har gjort att jag lättare vet var jag ska vända mig vidare, oavsett om det är till en annan kollega eller till skolpsykologen, säger ”Kalle” Orhammar.

– All personal på skolan är viktig i detta, även vaktmästaren som träffar på elever i korridorerna eller på skolgården. Vi vet bättre varför vissa elever agerar som de gör och blir bättre på att fånga upp det vi ser i skolsituationen, tillägger Birgit Ehn, som är pedagogiskresurs i årskurs 8. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm