Fyra röster om avtalet
Kritiken mot det nya läraravtalet har visat sig såväl i tryckta medier som i sociala. En del hotar med att lämna facket. Det finns dock samtidigt en tro på fortsatt facklig kamp för 10 000 kronor mer i månaden. Skolvärlden har stämt av med några aktiva debattörer och lärare.
En av de hårdaste kritikerna är Philip Dante, en av lärarna bakom Lärarnas Löneupprop.
Varför är ni missnöjda?
– Sammanfattningsvis för att det inte finns några tydliga bevis för att avtalet som har tecknats garanterar en uppåtgående trend för lärares löner. Vem bryr sig om en bra uppgörelse ett år om man tänker långsiktigt. Jag hade hellre tagit under fyra procent, men med garanterade nivåer i flera år. Jag förstår att man inte kan uppnå 10 000 kronor mer i ett avtal utan att det är en långtgående process. Det kanske inte är möjligt ens på tre år, men vi är ute efter en tydlig uppåtgående trend för att lärare ska stanna kvar i yrket och för att vi ska kunna locka studenter. Det här avtalet innehåller inte det.
Vad tyckte du var en rimlig nivå?
– En rimlig nivå är att vi måste hamna över märket i flera års tid. Det behöver inte vara mycket över, men nu ligger vi efter märket. Det handlar om att vända den ekonomiska trenden för lärare.
Hade du velat ha strejk?
– Jag kan inte uttala mig om det eftersom jag inte har tillräckligt mycket insikt i förhandlingarna. Vad jag kan säga är att det här avtalet i alla fall inte återställer vår moral. Det här handlar om självförtroende för lärarkåren, men jag vet inte om strejk hade varit det bästa.
Ska du gå ur facket nu?
– Nej, för fan. Då ger jag ju upp.
Kan Metta Fjelkner sitta kvar?
– Det är upp till medlemmarna att avgöra, demokratin måste få avgöra det för det är spelreglerna. Jag står bara upp för min åsikt.
Marie Axelsson är ett starkt engagerat kommunombud i Sigtuna kommun:
– Vi som jobbar fackligt har förstått att vi inte kan få 10 000 kronor mer i månaden på en gång. Själv har jag hela tiden trott att vi stegvis kunde nå målet, kanske på tre år. De som inte är med och förhandlar kanske har missförstått kampanjen om 10 000 kronor, det har oroat mig.
Vad tycker du själv om avtalet?
– Jag är besviken över den sifferlösa delen i slutet och även märket nästa år. Å andra sidan är 4,2 procent inte dåligt jämfört med vad andra fått.
Hon anser också att uppsägningsmöjligenheten är bra.
– Det är en strategisk bra tidpunkt om 2,5 år, mitt i valrörelsen, säger hon.
Trots en viss besvikelse har hon aldrig funderat på att lämna facket. På Facebook skriver hon så här:
”Vad hade lärarna fått för avtal om INTE fackförbunden hade funnits? Livstidssifferlöstochenklapppåaxeln! Tänk på att det är SKL vi har att göra med:-((
Jag är inte nöjd, långt ifrån, men det är inte aktuellt att gå ur facket!”
Marie Axelsson tror på fortsatt facklig kamp, annars kommer SKL att ”sopa mattan med oss lärare och då hade de redan tagit bort bilaga M”.
– Nu gäller det att kavla upp ärmarna och förhandla lokalt för att få upp nivåerna över det centrala avtalet.
Johan Kant är en av de mer välkända skoldebattörerna i Sverige, lärare och idag tillförordnad rektor samt bloggare.
– Egentligen är jag personligen inte missnöjd med avtalet, för jag är ju arbetsgivare nu. Men för att få en bra skola så måste man ha bra lärare, och då måste man betala också. Frustrationen är jättestor bland lärarna, och det förstår jag.
I avtalet saknar han något om arbetsbördan:
– Det verkar inte ha hänt något med frågan om arbetsbördan, och det tycker jag inte är bra. Det är något som varit på agendan länge, och ett område där det verkligen behöver hända något.
10 000 kronor – kunde man förvänta sig det?
– Nej, det kanske man inte kunde förvänta sig på ett bräde. Men det är ett realistiskt mål. Jag har till exempel föreslagit 5 000 första året och sen 5 000 året därpå.
Freddy Grip är ordförande för LR Stud:
– Jag förstår alla som är ledsna och besvikna över att lärare inte har fått den uppvärdering som lärare så väl behöver. Men samtidigt inser jag att medlarnas bud har gett lärarna det mesta vi kan få i den här avtalsrörelsen. Att då tacka nej till medlarnas bud vore att få 2,6 procent och det skulle på det hela taget vara sämre. Vi skulle vara utan avtal, och till exempel inte ha någon garanti för Bilaga M till nästa avtalsrörelse. Därför var vi tvungna att säga ja till medlarnas hemställan.
– För mig innebär det här bara att den fackliga kampen fortsätter för lärarnas uppvärdering. Ilskan och frustrationen väljer jag att kanalisera mot arbetsgivaren. Det här gör det bara mer uppenbart att vi inte kan ha SKL som arbetsgivare, vi kommer inte längre än så här nu. Därför tror jag att, för att få en verklig uppvärdering, så måste vi byta arbetsgivare.
Var det rimligt att förvänta sig 10 000 mer?
– Jag förväntade mig inte att vi skulle få det nu. Det är fortfarande ett krav och det rimliga. Det är en uppvärdering som skulle vara väl värd namnet, och jag kommer fortsätta kämpa för det. Den frågan är på inget sätt död bara för att vi tackade ja till medlarnas bud. Snarare så är den än mer aktuell.