Ge eleverna en verklig bild av Kina

Jag brukar föreläsa på gymnasieskolor om Kina. Ett sätt att känna av kunskapsläget i klassen är att fråga om någon vet vad Kinas president heter. Ofta är det någon eller några som räcker upp handen. Men ibland är det faktiskt ingen.

Varför kan de så lite? Vad har de egentligen lärt sig? Jag gick igenom ett antal läroböcker som används i samhällskunskap och historia i svenska grundskolan och gymnasiet.

Vi börjar med samhällskunskap. Boken Impuls Samhälle 1-3 marknadsförs som »ett modernt läromedel som passar den nya kursplanen«.

Den avslutande delen av boken tar upp omvärlden: kapitlen heter saker som En värld full av konflikter, Konflikter i orättvisans spår, Hur löser vi världens konflikter? 3 av 6 rubriker har ordet »konflikt« i sig. Läromedelsförfattarna tycks vilja hamra in budskapet att världen utanför Svedala är en jobbig och otrevlig plats. Svenskar bör enbart bege sig dit för att rädda den.  

Jag börjar läsa kapitlet om ekonomi. Där förflyttas jag till en förlorad värld, där »rika länder exporterar högteknologi och fattiga länder råvaror och enklare varor som kläder«. I bokens värld finns inte medelinkomstnationer som köper Volvo PV, har världens största e-handelsföretag och startar finansinstitutioner som konkurrerar med västdominerade Världsbanken. Kort sagt: Där finns inte dagens Kina.

Stora delar av bokens innehåll hade passerat bäst-före-datum redan vid tryckningen 2013. »Den ökande handeln hamnar ofta hos den redan rika världen« konstaterar boken och tillägger: ”En ny grupp som är på väg in i handelsgemenskapen är Östeuropa, Kina, Indien …« Nu är det så att Kina är inte »på väg in«. Kina klev in genom dörren för en generation sedan och har passerat. Kina är världens största handelsnation.

Men i skolböckernas värld är USA orsaken och svaret på världens alla problem. Kapitlet Vem tar sista droppen? handlar om olja och där får vi lära oss att problemet är att USA har byggt hela sitt samhälle på billig olja, privatbilism och villor långt utanför stadskärnor. Att Kina just nu håller på att bygga upp städer enligt exakt den ohållbara modellen nämns inte. Inte heller att Kina har mer än 100 städer med över en miljon invånare. Det är mer än USA:s totala befolkning. För att rädda världen är det avgörande att påverka Kina, men hur ska man kunna göra det om man inte ens känner till problemet? 

Boken Milstolpar är lärobok i Historia 1b. Det är den enda historiekurs de flesta gymnasieelever får.

Jag läser från tidernas begynnelse fram till första världskriget och hittar sju sidor som avhandlar Kina. Av 292! Fram till medeltiden får Kina bara tre sidor. Ingenting om de stora kinesiska uppfinningarna, papper, krutet, kompassen, tryckpressen. Fram till första världskriget hittar jag tre bilder som visar kineser. Men bara en (1!) bild visar det kinesiska samhället i egen rätt och inte i relation till väst. Den förlegade och bristande kinabilden i svenska skolan gör eleverna mottagliga för kommunistpartiets propaganda och historieskrivning, alternativt omedvetna om den roll Kina spelar i världen. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är värst. Men min avsikt här är inte främst att hänga ut förlaget eller författarna.

Istället krävs en omsvängning i både läroplan och läromedel som gör eleverna förberedda på den verkliga världen. Om man exponeras för namn, ansikten och idéer från detta fantastiska, skrämmande och oavkortat intressanta land som är Kina, så kommer det att bli mycket enklare att minnas namnet på Xi Jinping.

//Ola Wong,
journalist, kinakännare och författare. Han medverkar i den nya antologin ”Kinesiskan flyttar in – ett nytt skolspråk i Sverige” som ges ut i maj. Boken kan beställas kostnadsfritt här.