”Gör om och gör rätt Fridolin”

Gustav Fridolin skriver i Expressen om hur han i sin hälsningsvideo vill säga det han själv hade velat höra som lärarstudent. Jag vill inte värdera vad Fridolin hade önskat få höra från utbildningsministern under sin tid som lärarstudent. Ibland kan man tänka sig att uppmuntrande ord och en klapp på axeln är på sin plats. Jag är dock övertygad om att det inte är beskedet vi lärarstudenter väntar på. Vi vill veta hur våra framtida arbetsvillkor i läraryrket kommer att se ut.

Hur blir det egentligen med våra löner i framtiden?

För första gången på länge fick jag en härlig känsla i magen som lärarstudent när jag hörde att Miljöpartiet gick till val på att höja lärarlönerna med 10 000 kr mer i månaden.

Först trodde jag det knappt var sant, att någon äntligen prioriterade lärarkåren så högt. Sedan läste jag din artikel, Gustav Fridolin, som du skrivit med fackförbunden – jackpot!

Du övertygade mig som läsare om hur det faktiskt är samhällsekonomiskt fördelaktigt att ha en uppskattad och välbetald lärarkår.

Äntligen, äntligen. Det låter ju som en mycket sund investering – endast en dåre tackar nej till garanterad avkastning på den nivån.

Men så kom dråpslaget, partiledarintervjun i SVT. Nu Fridolin fick du stå till svars för ert tunga vallöfte om den stora satsningen på lärarlöner – och då visade det sig att de tidigare 10 000 kronorna helt plötsligt visade sig vara en femtedel, nämligen 2 000 kr. Besvikelsen var stor, men den kom att bli värre.

Häromdagen publicerade Lärarnas Tidning en artikel som beskrev hur regeringens satsningar på höjda lärarlöner kommer att bli. Enligt Lärarförbundets uträkningar motsvarar regeringens satsning på 3 miljarder kronor år 2016, cirka 800kr i månaden för Sveriges alla lärare.

Inte nog med att det blev en besvikelse upphöjt i två, den kommer även med en liten klausul. Eller inte en så liten, egentligen. En mycket stor klausul. Det är nämligen så att regeringen villkorat satsningen på höjda lärarlöner. I Dagens Nyheter skriver utbildningsministern Gustav Fridolin hur: ”Kommunerna måste alltså lova att inte lärares löner i kommande avtalsrörelser ska ligga lägre än märket i avtalsrörelsen”.

När jag läste det satte jag kaffet i strupen. Vi ska alltså inte ta några 800 kronor för givet, utan det är bara om kommunerna med SKL väljer att prioritera lärarlönerna i kommande budgetar. Då var vi tillbaka på ruta 1, i välviljan hos huvudmännen och kommunerna. Lärarkåren är redan väl medveten om hur de (inte) har prioriterats av kommunerna. Nej. Gör om, gör rätt.

Isak Skogstad
Lärarstudent