Guldäpplet-vinnaren om blogg som pedagogik

Cecilia Johansson är högstadielärare i svenska, historia och geografi på Helenelundsskolan i Sollentuna, norr om Stockholm. Hon kallar sig själv för förmedlartyp och svensk-lärartant. I klassrummet vill hon att undervisningen ska vara rolig, inspirerande och modern. Att använda sig av digitala verktyg är därför helt självklart, menar hon.

– Det ingår också i vårt uppdrag att utveckla elevernas digitala kompentens. 

För sex år sedan tog Sollentuna kommun ett beslut om att köpa in datorer till alla elever. Då var Cecilia Johansson ganska osäker på hur datorer fungerade och för att lära sig mer gick hon en kurs.

– Det var läskigt och lite svårt. Men jag gick hem och övade. Jag kom på att mina ämnen gick väldigt bra att kombinera med internet. Nu är det något som jag brinner för, säger hon.

I dag använder Cecilia Johansson digitala verktyg där hon tycker att det passar. Främst låter hon sina elever använda sig av olika typer av bloggar i historieundervisningen. De kan till exempel få låtsas att de är en historisk person som skriver dagbok eller är med om den franska revolutionen eller andra världskriget. I uppgifterna ska eleverna berätta om en vanlig dag och samtidigt väva in historiska och riktiga händelser i berättandet. Andra bloggar handlar om riksdagsvalet och olika litteratur- och skrivuppgifter. 

Cecilia Johansson menar att bloggande är ett komplement i all undervisning. Hon uppmuntrar alla kollegor att tänka ”hur kan jag göra internet och webb av detta”?

– Att blogga är demokratiskt, slår hon fast. Alla, även de som är blyga, kan delta på sina villkor och i samtal och diskussioner. Bloggande fungerar otroligt bra för eleverna och du som lärare sparar väldigt mycket arbete på att börja använda det i undervisningen. 

Varför fungerar det som ett pedagogiskt verktyg?

– Bland annat för att lärandet syns och finns kvar. Jag kan snabbt ta del av det eleverna skriver och lägger ut. Jag kan se hur långt de har kommit. De kan inte använda sig av dåliga källor, det syns direkt. Eleverna får dessutom chans att se vad kompisarna gör och kommentera. De kan också få skriva det som de tycker är roligt.

Några nackdelar?

– Ibland kan de fuska genom att kopiera in saker från andra texter. Men det märker jag direkt, ha, ha.

Cecilia Johansson poängterar att det är viktigt att hon ger eleverna styrda uppgifter, som i all annan undervisning, något som hon också talar om för föräldrar som kan vara kritiska till att deras barn bloggar på lektionerna.

– Detta är skola. Undervisning. Bloggen är ett läromedel. Det viktiga är att jag som lärare är tydlig. Interaktiviteten gör det möjligt att arbeta med estetiska lärprocesser på ett jätteroligt sätt. 

Cecilia Johansson kan dessutom slå fast det hon säger med egen forskning, som också var en del i juryns motivering till att hon vann första priset i Guldäpplet. Vid en forskarskola i historiska medier vid Umeå universitet har hon lagt fram en avhandling i ämnet. 

– Jag har studerat hur en skolklass, inte min egen, skriver historia på en gemensam klassblogg. Resultatet visar att dagboksformen hjälpte eleverna att ordna ämnesinnehållet för inhämtande av historia. De utnyttjade mediets möjligheter och använde varandra som resurser för lärandet. 

Cecilia hoppas att hon kan inspirera andra lärare att våga komma i gång med bloggande i undervisningen. 

– Det är inte svårt. Det tar bara några minuter att komma igång och du sparar tid. 

Om ämnet är historia kan du till exempel låta eleverna jobba två och två med en historisk källa där jag publicerar källtexten på bloggen. Låt dem skriva och lägga upp text, diskutera, värdera och kommentera. Du som lärare kan följa flödet och kommentera direkt. Det är väldigt roligt när ni har kommit igång. 

Är bloggande en del i betyget?

– Jag bedömer inte arbeten direkt på bloggen men någon gång har jag använt en matris som eleverna fick. Då fick eleverna gå in och göra de förbättringar som jag ville. 

Guldäpplet ligger i en fin trälåda med silkespapper runt. Det påminner Cecilia om att den första inledande kursen var ett steg åt rätt håll och att hon faktiskt kan mycket om datorer i dag. Ännu har hon inte riktigt bestämt var det ska stå.

– Kanske hemma så att jag kan se det varje dag och bli glad? Eller på skolan? Vi får se. Jag blev hur som helst väldigt, väldigt glad när jag fick det. Vilket erkännande! Jag är stolt, säger hon. 

Prissumman på 25 000 kronor ska hon unna sig något fint för:

– Men jag vet inte riktigt vad ännu, säger hon och skrattar.