Gustav Fridolin: Därför ska man satsa på skolan
Det finns oändliga mängder filmer och böcker som utspelar sig i helt eller delvis i skolmiljö. Tänk bara Peter Weirs Döda Poeters Sällskap, J.K. Rowlings böcker om Harry Potter eller Lukas Moodysons ”Fucking Åmål”. Skolor lånar sig alldeles utmärkt till dramer eftersom det är livsavgörande miljöer. Ingen vet i vilket skick man lämnar dem och medan man är där så ställs livet ofta på sin spets.
Det är så här vi bör förstå skolmiljön. Skolan är en plats där elever ska möta sig själva och allt det som håller samman en civilisation – kunskap, reflektion och sökande efter sanningar.
Den feministiska folkbildaren Ellen Key sa en gång att den viktigaste egenskapen för en lärare är tålamodet. Värdet av lärargärningen är något som går att mäta först i framtiden. När man pratar om utbildningspolitik är det därför ofta utifrån den långsiktiga nytta som utbildning gör för samhället.
Till Almedalen hade vi räknat fram samhällskostnaden för en enda ung person som inte kommer in på arbetsmarknaden därför att man saknar gymnasiekompetens, och inte fått en ärlig chans in i vuxenlivet. Prislappen för en enda ung vuxen som saknar möjligheter och vars framtidstro bryts ner är mer än 11 miljoner kronor.
Det är ganska många lärarlöner.
Vi är många som kan vittna om hur en lärare öppnade dörrar som vi inte ens visste fanns, entusiasmerade oss när vi behövde ta oss över ett hinder och väckte intresset när vi tappat lusten. Vi är nog många som i vuxen ålder velat ringa och tacka en lärare för en insats som betydde något särskilt just för mig. Men jag tror att det finns anledning att tacka tidigare. Att värdera gärningen redan när den görs.
Jag vill inte komma dragande med floskler här. Jag vill inte säga tomma fraser som ”lärarna borde få högre status”, jag vill säga reella saker som ”Lärarna borde få högre löner.” Så det tänker jag säga. Lärarna borde få högre löner.
I mitt sommartal i Vittsjö bjöd jag in lärarfacken och gröna kommunpolitiker för samtal om hur vi från statligt håll kan rikta medel till de kommuner som behöver det för att lärare inte ska fortsätta behöva stå tillbaka i löneligan.
I de kommuner där politiker är beredda att satsa på lärarkåren och bygga för framtiden ska man veta att detta är en del av en nationell strävan och därför också en investering som kommuner och stat gör tillsammans.
Satsningar på skolan är inte bara ett sätt att bygga samhället starkare. Det är också den framtidsinvestering som kanske är viktigast för oss alla. Vad är det egentligen som vi alla skulle ge våra barn om vi plötsligt vaknade upp en dag och var rika? Jag är övertygad om att ett av de vanligaste svaren på den frågan är ”En bra utbildning”. När jag valde att studera till och börja jobba som folkhögskolelärare så var det inte för att balansera statens eller kommunens budget.
Jag valde den banan för att jag tycker att lärare är världens bästa yrke. I vart fall världens bästa yrke för mig. Som Kevin Kline:s rollkaraktär säger i ”In & out?” när han får frågan om han tycker om sitt jobb: ”Nej, jag tycker inte om att undervisa, jag ÄLSKAR att undervisa. Det är mitt LIV.”
Jag skulle kanske inte själv uttrycka mig så drastiskt, men jag känner så väl igen mig i den känslan. Det finns få saker som är så värdefulla som när man kan se i en människas ögon att ens gärning har gjort skillnad. Få saker gör en så stolt som när man delar med sig av kunskap, och lär sig något själv längs vägen.
Den där känslan, övertygelsen som en gång fick en att bli lärare är lätt att förlora om man inte får rätt arbetsförutsättningar.
Och om lärare förlorar arbetsglädjen, riskerar ungdomarna förlora framtidsmöjligheterna.
Därför ska man satsa på skolan.
Därför ska man höja lärarlönerna.
Gustav Fridolin
Språkrör Miljöpartiet och folkhögskolelärare