Anna Kaya: ”Betygen blir orättvisa”
Likvärdigheten i betygssystemet försvinner när vissa nyanlända får redovisa ämneskunskaper på det egna språket medan andra nekas den möjligheten.
– Politiken måste våga ta i den här frågan, säger Anna Kaya på Nationellt centrum för svenska som andraspråk.
Det är upp till den enskilde läraren att avgöra för varje individuell elev om hen ska tillåtas redovisa sina ämneskunskaper på ett annat språk än svenska.
Det här innebär både en orimlig press på lärarna som ska fatta beslutet på egen hand, och ett orättvist system där vissa elever nekas chanser som andra får ta del av. Det anser Anna Kaya, lärare och medarbetare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet.
– Det strider mot skollagen att inte erbjuda eleverna en likvärdig utbildning, vilket blir konsekvensen när resurser till studiehandledning på modersmålet varierar så mellan olika kommuner och olika skolor, säger hon till Skolvärlden.
För nyanlända elever som råkar bo på rätt plats i landet, går på rätt skola eller talar ett relativt stort språk som arabiska eller somaliska går det ofta att lösa med hjälp av modersmålslärare, studiehandledare eller kanske tolk. Men för nyanlända som tillhör mindre språkgrupper eller som inte får tillgång till studiehandledning på modersmålet saknas ofta möjligheten att använda sitt starkaste språk både för att utveckla och visa sina ämneskunskaper.
En nyanländ elev som deltagit i undervisning i något ämne, om så bara i ett par månader, ska enligt regelverket betygsättas i det ämnet. Får eleven inte använda sitt modersmål i undervisningen eller för att redovisa sina kunskaper är F:et i princip oundvikligt. Därför väljer vissa lärare att trotsa reglerna och istället sätta ett streck i betyget.
– Varje gång vi ska sätta betyg mår lärarna skitdåligt, eftersom de nyanlända eleverna mår så dåligt. Jag vet att en del lärare väljer att sätta streck istället. Och jag har själv gjort det, men det får vi inte egentligen göra, säger Suzanne Gynnhammar.
Hon är högstadielärare i SO och svenska som andraspråk och dessutom studie- och yrkesvägledare på Navets skola i Örebro. Där satsas det nu på studiehandledare och tolkar så många nyanlända får chansen att visa vad de kan på sitt starkaste språk. Men hon vet att så inte alltid är fallet och tycker att beslutet om vilket språk eleverna tillåts använda borde ligga högre upp i organisationen.
– Om det hamnar högre upp så blir det större press på att något ska hända. Nu behöver ingen riktigt ta i det här.
Hon jämför med den obligatoriska kartläggningen av nyanländas ämneskunskaper som infördes i april 2016 och som ska göras på elevens starkaste språk.
– Det är lagstadgat, och du kommer inte ifrån det. Då måste man ju leta tolkar och studiehandledare. Därigenom ökar också trycket på att utbilda fler, säger Suzanne Gynnhammar.
Såhär i betygstider får Anna Kaya och Nationellt centrum för svenska som andraspråk flera telefonsamtal om dagen från lärare som inte vet hur de ska hantera situationen. Hon förväntar sig att politikerna i riksdagen tar tag i frågan.
– Skolverket kan bara göra det som de får i uppdrag att göra. Så det här är något för politiken att reda ut. Betygssättning är ett myndighetsutövande, där läraren sätter sitt namn på att ”det här betyget motsvarar elevens kunskaper”. Då måste lärarna också kunna bedöma kunskaperna på ett likvärdigt sätt, säger hon.
Exakt hur den bästa lösningen på problemet ser ut vill hon inte spekulera i.
– Det behövs en ordentlig utredning om vad som är bäst för eleverna i längden. Men det viktigaste idag är att vi inte kan lägga den här frågan i knät på varje enskild lärare.